Sightseeing i centrala Jakarta

Avbrott i golfspelandet blev det idag då sightseeing stod på programmet. Vi åkte till nationalmonumentet Monas - den höga obelisken i centrala Jakarta. Toppen på denna, en brinnande flamma, är beklädd med 50 kilo guld fick vi veta.

Mr Heben guidade oss runt.

Monas restes till minne av Indonesiens självständighet den 17 augusti 1945. Talen 17, 8 och 1945 återkommer därför i monumentets mått på flera ställen. Inne finns det en utställning om Indonesiens historia. Heben berättade många intressanta saker, men blev överröstad hela tiden av flera andra guider med megafoner som guidade skolklasser samtidigt.

Vi åkte upp till toppen av den 132 meter höga obelisken och såg Jakarta uppifrån. Vi hade en enorm tur som slapp stå i kö till hissen. Vissa dagar kan kön vara timlång.

Utsikten mot söder.

Den stora moskén i Jakarta ligger nära Monas.

Det gör även den centrala tågstationen Gambir.

Österrut såg man bland annat nationalmuseet.

Tittade man ut norrut såg man presidentpalatset - det som ser ut som ett litet White House till vänster på bilden. Om det inte hade varit så dålig sikt hade man sett havet i bakgrunden också.

Som alltid fick vi vara med på bild.

Heben berättade också om Garuda - örnen som är en nationalsymbol. Örnen har 17 fjädrar på varje vinge, åtta på den lägre stjärten, 19 på den övre och 45 stycken vid halsen. Det vill säga samma tal som ovan. 

På dess sköld finns fem symboler - Pancasila, som representerar de värden som Indonesien grundas på.

Vi tittade också på Indonesiens karta i guld.

Två turister i Jakan.

Vi åkte vidare till Masjid Istiqlal (självständighetsmoskén), som är Indonesiens nationalmoské. Även denna byggdes för att fira landets självständighet. Vi hamnade mitt i 12-bönen.

Moskén är enorm. Den rymmer 200.000 människor.

Böneutroparen måste numera vara en fysisk person har ett muslimst råd bestämt. Det räcker alltså inte med en inspelning av kallelsen till bön. Dock orkar de nuförtiden inte gå upp i minareten utan det är bara högtalarna som finns monterade där. Minareten är exakt 66,66 m hög. Detta eftersom det i Koranen tydligen finns 6666 verser.

Vi var tvungna att lämna ett litet bidrag. Dock skulle det inte läggas i boxarna som fanns uppställda överallt just för det ändamålet. Vi fick lämna det direkt till vår ledsagare.... 

En buddhistisk influens (eller var det hunduisk..) i indonesiska moskeer är trumman.

Efter det var det dags för lunch och enligt Birgittas önskan fick det bli på Skye. Utsikten härifrån är häftig den med eftersom man sitter på 56:e våningen.

Det har varit en mycket innehållsrik dag idag då vi även har hunnit med lite shopping.

Söndag med golf och bio

Hugo hade en tidig fotbollsmatch igår söndag och vi vuxna pep iväg till golfen efter den. Regnet hängde i luften men vi hoppades på det bästa. Vi fick börja med lunch eftersom det var massor av människor som ville spela golf igår. Och tji fick vi. Efter elva hål kom så det tropiska regnet och vi fick packa ihop oss och åka hem.

Vi landade hemma för ett snabbt ombyte och kastade oss sen direkt iväg till bion. Vi ville se lite olika filmer, men som vanligt (!) fick killarna bestämma.

Utrustade med varsin popcorn-låda såg vi Gangster Squad som var OK, men inte mer.

Efter bion fick det bli middag på CITOS. Vi var först inne på en restaurang, satte oss ner, tittade på menyerna och reste oss upp och gick till en annan eftersom mycket av maten var slut. I den andra restaurangen kom vi på att ingen av oss kände för kinesiskt så vi gick till en tredje där vi blev kvar.

Idag är det mer golf för Birgitta och Fredde medan jag har varit och provtränat på Celebrity Fitness. Jag hamnade på ett Step Intro-pass som visade sig betydligt mer komplicerad än vad namnet antydde. Jag gick efter halva tiden eftersom jag inte alls hängde med i svängarna.

Imorgon väntar sightseeing för oss som inte jobbar eller går i skolan.

2 år i Jakan

I torsdags, den 10 januari, firade vi två år i Jakarta med en sedvanlig middag på Hotel Kristal. Jisses vad tiden har gått fort! Vi sa innan vi flyttade att vi skulle ta en avstämning efter två och och kolla hur det känns. Vi har dock inte hunnit att känna efter. Allt rullar på så snabbt.

Sara och jag fick dock vända i dörren eftersom hon hade feber och mådde dåligt. Hugo åt då sin bästa burgare någonsin vilket var något av en överraskning eftersom kockarna på Kristal inte är de bästa.

Fredagen blev en golfdag. Chrille tog en tidig morgonrunda med Birgitta och Fredde på Pangkan, medan jag spelade min vanliga fredagsgolf med Birgitta och Mari. Vi var på en för oss ny bara - Damai Indah, som var jättefin. Vi spelade dock som krattor och har redan bokat in en runda till på samma bana nästa vecka för att ta revansch.

Chrille var sen ute och träffade Mats på fredagskvällen. Han är här på återbesök och hade med sig en massa godsaker från Sverige till oss. Vi är så tacksamma! Jag och Birgitta och Fredde tog det lugnt och tittade på film här hemma eftersom Sara som inte hade varit i skolan inte ville vara hemma ensam hela dagen. Vi såg bland annat filmen om Liz Taylor och Richard Burton.

Idag lördag var det säsongens första fotbollsmatch i Coca Cola-ligan för barnen. Sara kunde inte spela, men Hugos lag vann mot franska skolan med 4-0.

Fredde och Birgitta var med en stund och åkte iväg till golfen sedan. De var tvungna att passa på och spela idag när de nu varnat för ankommande tyfoner. De fick dock avbryta sin runda då ovädret redan har börjat.

Regn i Jakan

Tyvärr är vädret piss här i Jakan just nu. Det fullkomligen öser ner och det gick inte att spela golf idag. Birgitta och Fredde var på bio istället. Det blev också restis både till lunch och middag. Jag och barnen tog en bajaj till Koi ikväll där även Chrille mötte upp. Vi hoppas att kvällens råbiff inte orsakar några magknip.

Vi hoppas också att det klarnar upp till imorgon.

Igår trotsade Birgitta och Fredde regnet och åkte ut och spelade golf på den fina Emeralda-banan. De var ganska så möra efter 18 hål i regn. Men inte mer möra än att de orkade åka ut och shoppa på eftermiddagen. Vi åkte då till Poins Square och fyndade golfskor i sportbutiken. Chille fick ett par för hela 140 kr. Birgitta och Fredde provade skor i säkert en timme och köpte flera par var.

Hemma igen

Vi landande i Jakarta sent på söndagseftermiddagen efter en tröttsam resa med vissa förseningar. Vi som inte flög Business Class - läs Engströms junior, fick varsin bulle till lunch och man var därför rätt så mör vid hemkomsten. Philippine Airlines går inte till historien som det mest servicevänliga flygbolaget. Flygvärdinnorna borde gå en kurs och lära sig att inte himla med ögonen när en passagerare ber om att få lite vatten fem timmar efter serverad frukost. Vid den hela tio minuter långa mellanlandningen i Singapore hann vi inte göra mer än att gå igenom två (2) säkerhetskontroller. 

Igår måndag var det vanlig vardag för Chrille och barnen igen medan vi i ledighetskommitten var ute på äventyr. Fredde åkte till driving rangen medan Birgitta och jag var hos frissan och såg sen en konstuställning på Four Seasons.

Denna fina litografi med ett typiskt Jakartamotiv är nu vår! Vi fick en tavla av Birgitta och Fredrik redan för drygt ett år sedan, men slog inte till förrän nu. Den var värd att vänta på. Stort tack!

Vi hann även med en tjusig lunchbuffe innan vi åkte till PIM för lite shopping och mathandling. 

Sista tiden på Boracay

På nyårsdagen var vi tillbaka på Epic. Först för en familjelunch och sedan på kvällen igen med hela gänget. Ribsen var dock inte alls lika goda som de vi fick första gången. Fotbollsspelet var dock kul en stund.

Sara hade enhörningsfrisyr också.

Den sista veckan på Boracay gick otroligt snabbt. Det var golf varannan dag för de som spelade och strand-och poolhäng resten av tiden.

Hugo, Martin och jag hann även med ett dyk till. Denna gång vid Crocodile Island utanför Boracays östkust. Vi hade inga ideala förhållanden denna gång heller eftersom det blåste friskt - som alltid på östkusten, och regnade. Vi hade dock tagit sjösjukepiller och slapp hoppa i från båten illamående. Dyket var bara så där bra. Jag gjorde som vanligt slut på min luft först och tvingade därigenom upp de andra i förtid, efter bara 30 minuter. Dykledaren sa att jag rörde på mig för mycket där nere och gjorde därför av med onödigt mycket luft. Vi var nere på 20 meter och såg massor med clownfiskar.

Vi dök med Victory Divers.

Vi läste även en del svenska tidningar.

Barnen fick följa med Ninni och Martin på äventyr sista dagen också och alla hade de älskat det. Ja, kanske inte Pinnen då som ville ner efter några minuter.

Vi var alla lite besvikna på den filippinska maten som inte är speciellt asiatisk utan mer stabbig och fet. Det mesta man beställde in var OK, men inte mer. Värst var den feta skinkan som man skar upp i centimetertjocka skivor och la på både det ena och det andra.

Den en månad gamla italienska restaurangen fick dock godkänt. Där var vi två gånger. Den drevs av en italienare vilket kanske förklarade kvaliteten.

Sista morgonen tog i alla fall jag ett morgondopp i det fantastiska havet. Stranden var nog det bästa med Boracay.

Hotellet låg precis på stranden.

Sara beställde namnhalsband till sina kompisar klockan fem i tolv. Det var på håret att de hann bli klara innan vi var tvungna att åka till flygplatsen.

Resan hem var lång eftersom vi gjorde ett stop i Manila på vägen. Vi hann med lite shopping och Sara fick äntligen tag på ett par Vans.

Det har trots allt varit en härlig semester. Vi är alla utvilade och det var jättekul att träffa och umgås med åtminstone halva tjocka släkten i mer än två veckor.

Nytt År!

Gott Nytt År! Vi har alla överlevt 2012 och skriver nu 2013.

Vi bytte hotell igår - från BBC, alltså Boracay Beach Club till Boracay Regency. BBC var enkelt, småcharmigt och låg vid en fantastiskt fin del av den långa stranden. Dessvärre var servicen sisådär. Man fick vänta på frukosten i nästan en timme varje dag.

Det nya hotellet har några fler stjärnor och igår på nyårsafton var det obligatorisk fest. Vi tog en drink hos Birgitta och Fredde innan eftersom de har den trevligaste balkongen med direkt poolaccess. Alla var där.

Klara kunde också vara med trots att hon hade haft feber på dagen.

Gustav 'pinkade' direkt i poolen.

Festen skulle gå av stapeln nere på stranden och det började regna när vi var på väg ner till partytältet som man turligt nog hade rest. När vi kom fram fanns det dock inget bord till oss.... någon annan hade visst snott det bord som vi i förväg hade valt med stor omsorg.... det som fanns kvar var bara några tomma bord utanför partytältet... i regnet. Fredde blev rosenrasande och vi fick ett bord inomhus, i vår frukostrestaurang, istället. Vi fick en falska rött som plåster på såren. Buffen var tyvärr inget man skriver hem om - den bestog av ganska så alldaglig och ointressant mat. Maten här på Filippinerna är tyvärr inte lika bra som i till exempel Thailand. Jag tycker ibland att det känns som om man är i Karibien och inte i Asien - det har nog med de spanska och amerikanska influenserna att göra.

Efter middagen gick vi ner till stranden, såg på showen och väntade in nedräkningen. När de spelade Gangnam Style blev koreanerna överlyckliga och dansade med.

Det var högvatten och ganska så blåsigt igår kväll - vågorna gick högt upp på stranden och många blev helt blöta om fötter och skor. Fyrverkeriet som följde efter tolvslaget var nog det bästa man har sett i sitt liv. Alla hotell längs stranden verkade vilja bräcka varandra eftersom fyrverkerierna var helt fantastiska. Vårt hotell skjöt upp raketer från en båt och fyrverkeriet höll på en nästan en hel kvart. Helt fantastiskt.