Tennislunch

I fredags var det pubkväll med nordiska klubben nere på puben Satu Lagi på hotell Kristal där vi nu bor. Det var dock inte så många som dök upp denna gång. Jag var nere med Sara och åt middag och träffade bara en handfull nordiska medborgare. Vi konstaterade dock att alla de nordiska länderna - utom Island, var representerade i den lilla skaran. Sen åkte jag och Chrille vidare till Eastern Promise eftersom Cris hade ordnat ett surpriseparty för Anker som fyllde år.

I lördags var barnen upptagna med sitt - Sara spelade en volleybollturnering på BIS och hennes lag vann hela köret. Hugo var hemma hos Theo nästan hela helgen. Chrille och jag gick därför och åt lunch på the Cheesecake Factory på egen hand. Ostkakorna var fina, men maten var inte något vidare tyvärr. Serveringspersonalen  var bland det sämsta vi har sett i Indonesien hittills. Chefen stog och tittade ner i sin telefon hela tiden, medan vår servitör fingrade noga längst hela teskeden och sugröret innan han omsorgsfullt stoppade ner dem i teet respektive Chrilles dricka. Fy!

På lördagskvällen blev det bio för oss då vi såg Pompeji. Barnen var inte med då heller vilket var synd eftersom det var en riktig matinefilm som de nog båda hade uppskattat.

I söndags spelade Chrille och jag golf på Pankan. Det var länge sedan vi två var ute och spelade tillsammans och vi fick en mycket härlig eftermiddag. Vi spelade bra båda två men jag var något bättre och vann. Jag gick runt på bara 91 slag vilket jag inte gjort på bra länge.

På söndagskvällen spelade Hugo fotbollsmatch med ASA-gänget. De spelade inget vidare tyvärr och förlorade sin semifinalsmatch i den turnering mot lokala indonesiska skolor som ASA har organiserat under terminen.

Sara hängde med och tittade på brorsans match också. Hon och Chrille sparkade boll i en av pauserna.

Sara hade också spelat match med ASA tidigare på dagen och tjejerna kom tvåa i sin turnering. Sara som hade varit kapten fick med sig nedanstående tjusiga pokal hem.

Idag måndag har det varit tennis som vanligt. Vi spelade först och möttes upp igen efter en dusch för att äta lunch tillsammans hemma hos Christiane. Det var Christianes avskedslunch eftersom hon snart flyttar hem till Frankrike igen.

Christiane fick en tjusig tavla och en mugg  - båda med bilder av oss alla på.

Christiane har brutit foten - oturligt nog nu när hon ska flytta, och sitter därför i rullstol. Hon serverade dock mousserande vin med fast hand så snart Elsa hade bett bordbönen.

Som vanligt var det potluck - det vill säga knytis och det fanns så mycket gott att äta! Idag åt vi bland annat stekt kyckling och majsplättar från Indonesien, marinerad fisk och en risrätt från Japan, en ört- och rissallad från Vietnam, curryägg från Australien, chicken tortillas och flera andra sydamerikanska godsaker samt en massa goda sallader. Jag hade bidragit med tzatziki och baguette eftersom jag har så begränsade matlagningsresurser för tillfället. Till efterrätt åt vi också en fransk citronpaj, tiramisu och en fantastisk Pavlova. Nu behöver jag definitivt inte äta något mer idag.

Allt var så himla gott!

Flytt del 1

När klockan nästan var 10:00 kom jag till gamla huset och såg att man faktiskt hade hunnit packa allt. Otroligt! Dock var flyttfirman inte på plats ännu.

Alla våra saker fick plats i vardagsrummet.

Sen kom de och fick en himla fart. På två timmar hade de fyllt tre bilar och var beredda att åka till nya huset.

Jag åkte för säkerhets skulle förbi det nya huset tidigare på morgonen och såg till min fasa att man fortfarande jobbade i rummet där vi ska förvara alla våra saker fram tills dess att renoveringen blir klar. Jag fick lite snurr på mannen som skulle göra klart golvet. Han satt annars mest bara och rökte. Ägarinnan lovade att det skulle bli klart på en timme.

Jag tycker nu mest synd om Iyem och hennes familj som nu måste bo på denna byggarbetsplats. Ägarinnan till huset hade lovat att maid quarters skulle vara helt klara idag, men det var de inte heller.

Man höll fortfarande på och målade och det återstår en hel del städning innan det blir beboerligt. Iyem flyttar i alla fall ikväll och man har lovat att det ska bli klart där under dagen.

Så här ser köket och matsalen ut i nya huset. Mycket arbete återstår som synes.

Kökssnickerierna börjar komma på plats.

The master bedroom får tydligen en glasvägg och glasdörrar till badrummet. Det blir glasväggar till badrummen även i barnens rum.

Hallen en trappa upp - man ser takterassen och på andra sidan gästrummet som ligger i ett eget litet hus.

Det är fredag idag vilket betyder fredagsbön. Veckans viktigaste. Arbetet i huset står därför still en timme mitt på dagen och flyttkillarna får därför snällt vänta innan de kan köra över alla saker. Vid 14-tiden ska golvet vara klart. De får dessutom hoppa mellan vattenpölarna när de ska bära in grejerna.

Kristal

På hotell Kristal har tiden stått helt stilla sedan vi bodde här för tre år sedan. Vi har en precis likadan lägenhet som sist - enda skillnaden är att vi denna gång bor på våning tre istället för sju. Lägenheterna är minst sagt sunkiga. Allt är lite gammalt men det funkar ett tag. Barnen tycker att det är så skönt att det är gångavstånd till skolan. De får sova en halvtimme längre på mornarna vilket är mycket värt. Vår chaffis har det lite lättare också och slipper skjutsa barnen till och från alla träningar. Idag hade Sara en tidig morgonträning i volleyboll inför en turnering i helgen. Träningen började redan 05:45 så chaffisen var nog glad att slippa vara på plats så tidigt.

Så här ser det ut i vår lilla lägenhet. Vardagsrummet nedan.

The Master Bedroom.

Barnens rum som inte har något fönster.

Pentryt. Vi har ganska mycker saker med oss vilket syns nedan.

Det går inte att laga så mycket mat här så det kommer nog mestadels bli room service och take away-middagar för oss den närmaste tiden. Jag har några portioner fryst mat med mig som vi kan varva med när vi tröttnar på restaurangmaten.

Igår var jag på jakt efter en kabelränna som kommer att behövas för att sätta upp våra nya kopparlampor. Jag ska få offerter på en sådan specialtillverkad med rätt mått från två olika ställen. Den kommer inte att bli grön.

Sen lunchade jag med Isabelle på PIM. Sprang även på Mari efteråt som jag tog en fika på Starbucks med. Vi fick då prova på deras nya iskaffe med hasselnötssmak och blev snabb tillfrågade om vi ville vara med på bild. Synd att bilden som togs med min telefon inte blev så bra. Iskaffet var gott, med så sött! Indonesierna älskar socker och sötar allt hysteriskt här. Tydligen är alla drycker som säljs här mycket sötare än motsvarande i andra länder.

Jag gick även förbi huset igår för att se hur packandet gick. Sådär tyckte jag. I Sverige packade två killar alla våra saker på en dag. Här har man estimerat att det kommer att behövas tre hela dagar för sju killar. Och ja, med det tempot så behövs minst tre dagar. I onsdags packade man bara Saras rum. Och då hade jag ända kört bort alla kläder redan. Det enda som fanns i rummet var hennes saker, en säng och en byrå där jag redan tömt alla lådorna.

Idag ska flyttlasset gå. Jag ska snart till huset för att hjälpa till att köra grejer så vi hinner klart i tid. Ikväll har Nordiska klubben pub-kväll på hotellet så vi har krypavstånd hem.

Hej då Jalan Gaharu

Det har varit en hektisk dag för mig idag. Flyttfirman började packa ihop alla våra pinnaler och jag körde över kläder, datorer och annan elektronik samt mat till hotell Kristal som nu ska bli vårt hem månaden ut. Vi får inte tillgång till nya huset förrän den 31 mars. Renovering pågår där för fullt och jag hoppas att de hinner klart....

Hej då köket!

Hej då vardagsrummet!

Hej då Hugos rum!

Hej då Saras rum!

Hej då poolen! Poolfiltret har ju varit underdimensionerat och om fler än en person har badat i poolen har vattnet snabbt blivit alldeles grumligt vilket alla våra gäster hemifrån har fått erfara. Poolmaskineriet har i alla fall nu lagt av totalt.

Det är dessutom risk för att termiter återigen har flyttat in i huset. Denna gång i spegeln i vårt sovrum - träramen ser angripen ut på vissa ställen och det droppar ner svart damm från dessa. På bilden syns även hur fuktiga väggarna i huset är. Ytterväggarna är alldeles missfärgade överallt. Huset är bara tre år gammalt men ser betydligt mer erfaret ut. Så synd att det är så felbyggt.

Det känns så skönt att lämna det! Äntligen.

Flyttförberedelser

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att förbereda och planera flytten. Jag har bokat flyttfirma och rum på hotell Kristal bland annat. Dessutom har jag försökt att rensa bland våra saker så vi inte flyttar med sådant som vi inte vill ha kvar. Idag rensade jag Hugos rum och packade alla hans kläder. Vi tar med oss dem till hotellet. Hugos alla kläder fick plats i två resväskor och en bag.

Sara har mycket mer än så....

När jag höll på att stöka omkring i hennes rum upptäckte jag att två tavlor som hängt på ena väggen sedan i juni - hon fick dem i födelsedagspresent, var alldeles mögliga. Genomgående mögliga och går därför inte att rädda. Så fuktiga är väggarna i hennes rum. Husägaren har struntat i att åtgärda detta under de tre åren som vi har bott i huset.

Tvättmaskinen har varit trasig ett antal gånger och jag har kallat hit både Samsungs personal i omgångar och nu senast en egen elektriker eftersom maskinen var strömförande. Jag misstänkte att det var något fel på elinstallationerna i huset och fick det bekräftat av Pak Daus som elektrikern heter. Han konstaterade redan för några veckor sedan att huset i princip är ojordat och att elinstallationerna är så dåliga att det bildades induktion i maskinen. Han jordade den då temporärt och jag kunde tvätta igen. 

Husägarens handyman vågade inte röra maskinen alls. Han lagade istället ett varmvattenrör som gått sönder på taket - vi hade översvämning i huset en kväll förra veckan. Röret läckte fortfarande när han var klar och kanske hade läckaget något att göra med att det dagen efter kom blixtar ur tvättmaskinen trots att den inte var i drift. Pak Daus var därför tillbaka och lyckades få fart på maskinen igen och jag kunde tvätta några tvättar till. I helgen la den dock av för gott. Jag fick som tur var ut den sista tvätten ur maskinen och kunde tvätta klart den hemma hos Birgitta istället.

Jag är så lycklig att jag hittat Pak Daus. Han ska bli min nye handyman och har redan lovat att komma och hänga upp de nya lamporna i nya huset.

Tvätthögarna växer snabbt - inte minst vad gäller alla svettiga sportkläder och mer blir det imorgon då alla smustsiga handdukar och lakan ska packas. Vår bil har pajjat den också - servon, så den är inlämnad på service. Vi har fått en mindre utbytesbil vilket är typiskt nu när jag imorgon måste köra en himla massa saker till hotellet.

Biljardbordet ska vi ge bort eftersom det är så fult och dåligt. Flyttfirman ska få det.

Ikväll ska jag ge mig på vår garderob. Jag har rensat där ganska rejält även om det knappt syns.

Pust! Det är tröttsamt att flytta. I lördags hade jag köpt biljetter till en Carnevalfest som de latinska damerna höll i. Vi orkade dock inte gå eftersom man gärna skulle vara utklädd och vi hade inte hunnit fixa någonting. Vi var inte på humör heller. Igår söndag var vi på bio och såg en jättebra film med Kevin Costner - Three days to kill. Se den!
Sara har varit borta hela helgen. Hon har haft två sleepovers i rad och varvat dessa med poolpartyn med hela basketgänget. Det var en massa tjejer och killar i åttan som var med och hon trivdes väl som fisken i vattnet. Vi fiskade upp henne först vid 19-tiden igår söndag. Hugo skippade dock basketfesterna. Han gillar att mysa med mamma och pappa.

XS Project

Idag har jag varit på utflykt med IHS. Denna gång var det jag och holländska Kim som ordnade utflykten. Vi besökte XS Project som ligger på behagligt avstånd från oss.

XS Project tillverkar saker av skräp och hjälper på så sätt många av de allra fattigaste. Man arbetar med ett skräpplockarsamhälle i södra staden bestående av cirka 75 familjer. Dessa är endast en bråkdel av alla de 450.000 skräpplockare som ska finnas i Jakarta.

Man köper främst plastförpackningar av mjukplast som man syr väskor och annat av. Innan dess måste allt tvättas och desifinceras.

Skräpplockaren får cirka 4.000 Rp per kilo förpackningar. Detta motsvarar cirka 0,2-0,3 USD. En skräpplockare tjänar ungefär 50.000 Rp om dagen. Vad XS Project gör dessutom är att man hjälper deras barn med skolgång och försöker på så sätt bryta mönstret i familjerna. Barnen ska förhoppningsvis kunna försörja sig på annat än att plocka skräp i framtiden. 50 barn hjälper man i dagsläget. Man återanvänder på så sätt en del av det stora sopberg som staden dränks av och som man från myndigheternas sida inte gör ett dugg åt att vare sig minska eller ta hand om på ett bra sätt. På något sätt kanske bör skrivas för myndigheterna gör verkligen ingenting vettigt vad gäller sophantering.

Här ligger förpackningarna på tork - färgsorterade.

Förutom plastförpackningar syr man saker även av gamla billboards. De tvättas också och hänger på tork i stora sjok.

Det tredje materialet man använder sig av är bilklädsel som man får från Mitsubishi. När Pajero-bilarna levereras till Indonesien från Thailand byter man ut den nya tygklädseln mot skinn och får på sätt en massa material över som man donerar till organisationen. Av det syr man bland annat snygga laptop- och ipad-fodral.

En av de som syr nedan och en av tjejerna som designar produkterna i bakgrunden. Barnens skola JIS köper laptop-fodral till alla sina elever därifrån. Man undervisar dessutom de minsta förskolebarnen då de måste kunna räkna och skriva lite granna innan de får börja skolan. Deras föräldrar har inte råd att skicka dem till förskola. Två gånger i veckan åker frivilliga JIS-mammor ut till barnen och håller lektioner sittandes utomhus på presenningar direkt på soptippen de bor på. JIS ordnar även after school activities för de äldre skolbarnen då de bland annat får simma och lära sig nyttiga saker såsom sömnad och matlagning på JIS. De blir hämtade och lämnade med JIS skolbussar.

Besöket var mycket uppskattat och alla handlade massor både före och efter rundturen. Jag avstod eftersom jag inte vill ha ännu mera saker att packa och får åka tillbaka en annan gång. Vi donerade också ris, olja och annan mat som nu ska fördelas lika mellan de 75 familjerna. Sedan åt vi en jättegod japansk lunch på Sakura efter rundturen.

Vi har idag fått veta att vår nuvarande husägare inte vill förlänga vårt hyreskontrakt med två veckor. Vi hade hoppats lite på det eftersom vi då hade kunnat flytta direkt till huset. Det skulle ju underlätta väsentligt för oss. Men icke, han vägrar. Den inställningen har vi nu levt med i tre år och det ska bli så skönt att slippa honom.

Jag har idag kontaktat två flyttfirmor - den ena ska komma redan imorgon för att se hur mycket saker det är som vi har samlat på oss. Nästa vecka måste vi packa.

Barnen kör hårt med sin skola och alla sina träningar. Sara har nu börjat spela volleyboll och har redan blivit uttagen till skollaget. Hugo håller på och väljer vilka kurser han ska läsa nästa termin då han börjar i high school. Det lutar åt att han ska välja Art of Coding, Digital Media Production och Grafing to Multimedia som valbara kurser. Det kanske blir en liten programmerare av honom.

Ikväll ska vi till Loewys och fira österrikiske Uli och svenske Mats som fyller år.

Down payment

Ja! Då har jag betalat in handpenning på ett hus i Pondok Indah. Nu håller vi tummarna för att allt ska gå bra hela vägen också. Vårt nuvarande kontrakt går ut den 14 mars så det var på håret att vi skulle hinna med, men skam den som ger sig. Renoveringen av det nya huset pågår för fullt och man har blåst ut allt invändigt. Allt kommer att vara nytt vilket känns fräscht. Ibu Meta, ägarinnan, sa att vi kunde flytta in den 31 mars och då skall allt inomhus vara klart. Nästa vecka ställer vi nog in vårt lass i ett rum i källaren och då får också Iyem och hennes familj flytta in. Vi andra kommer nog att bo på hotell fram till månadsslutet. Hotel Kristal here we come!

Huset ligger 1,4 km från JIS vilket är ett OK cykelavstånd. Det skall bli så skönt att bo närmare skolan. Förra veckan hade Chrille och jag gett upp det här med flytt på grund av olika anledningar, men ändrade oss i söndags då det var ett hysteriskt skjutsande av barn mellan hemmet och skolan hela helgen.

Idag har jag även hunnit med en coffe morning som de finska damerna höll i. Det visade sig att vi var i Gunillas gamla hus - ett hus som en finsk familj nu flyttat in i. Det kändes konstigt att Gunilla inte var där.

Nu blir det flyttplanering och rensning av garderober för min del den närmaste tiden. Det känns så kul och spännande.