Bali

Igar landade vi pa Denpasars flygplats, pa Bali.

Vi reste sen med bil tvars over on - upp i bergen och ner sen igen pa andra sidan.

Vi sag sma apor pa vagen.

Resan tog tio timmar fran dorr till dorr sa det tog sin tid att komma fram. En timme kortare hade det tagit om vi inte sagt till om att stanna till pa McDonalds pa vagen. Det lag inte alls pa vagen - vi akte in och snurrade runt i Kuta och fick sitta i koer langs hela Kuta, Legian och Seminyak.

Val framme tyckte Hugo det sag ut som om skulpturen i receptionen rokte haschpipa. Nar vi tittade narmare var skulpturen en elefant. Pipan var en snabel.

Vart hotell ligger strax utanfor Lovina pa norra Bali.

Sa fort vi kom fram var det delfinshow. Hotellet har en djupark och delfiner pa omradet.  Sen hoppade barnen i poolen

Banansmoothie ar alltid gott!

Mor-son-dag

Aven idag var Sara med Romy och hennes familj. De var och badade i en vattenpark.

Hugos hade lite otur. Hans ende kompis som ar pa plats var grounded. Det fick darfor bli en mamma-son-dag for oss idag. Han badade och forsokte satta rekord i att vara under vatten sa lange som mojligt.

En minut och 15 sekunder lyckades han halla andan.

Sen akte vi ivag med hans trasiga X-box och forsokte hitta en reparator. Vi lyckades efter lite letande pa Poins Square. Hittade av misstag ocksa ett (det fanns bara ett kvar!) iPod- fodral med Angry Bird pa. Nu kommer syrran att bli avis! Vi har namligen letat pa sa manga stallen efter just sadana.

Vi hann aven med att luncha pa Secret Recipe i Pejaten Village.

Kompisar - ANTLIGEN!

Lyckan ar fullstandig. Kompisarna borjar komma tillbaka till Jakarta.

Sara har varit hos Romy hela dagen. Det ar mycket lek som skall tas igen. Hon kom precis hem med en hatt som Romy hade haft med sig till henne fran Holland. Hatt is the grej i Holland just nu. Alla har tydligen hatt.

Hugo har haft sallskap av Jonathan hemma hos oss hela dagen. Jonathan ar en svensk/dansk kille som ar lika gammal som Hugo. De har badat och spelat biljard och pingis. Nar det blev for langtrakigt akte vi ivag till Cilandak Town Square och kakade lunch pa Burger King och sen fick grabbarna ga pa bio sjalva. De sag Dylan Dog: Dead of Night.

Jag var pa banken. Det tog halva dagen. Tva bankkontor fick jag besoka for att hamta ett nytt bankomatkort for att mitt gamla blev uppatet av en bankomat i forra veckan. En rolig grej var att jag forst fick tillbaka mitt gamla bankomatkort, och sen fick jag det nya. Man hade plockat ut det gamla ur maskinen som tuggat i sig det och kontaktat mig. Sa gor man val aldrig i Sverige?

Pa kvallen spelade jag och Hugo dagens biljard- och pingismatcher. Hugge vann bada idag.

Basketturnering

Tidigt imorse drog jag och Chrille ivag till golfen. Vi spelade pa Fatmawati - en 9-halare som ar var narmaste golfbana. Vi klarade av 18 hal pa 4 timmar blankt - inklusive resa dit och hem. Chrille spelade bra, mitt spel tog mig stundtals ut i bushen. Men man far ju uppleva mer natur pa sa satt!

En snabblunch och dusch senare var vi pa vag till telecom-operatorernas arliga basketturnering. En happening under denna turnering ar att BoD, Board of Directors, fran tva olika bolag mots i en match. Chrilles 3 motte Indonesiens svar pa Telia, Telkom Indonesia, i ar.

Chrilles lag och ett damlag fran 3.

De tva BoD-lagen samlade.

Vi satt och hejjade pa farsan som var over forvantan bra och spelade i 3:s forstafemma. Han hade dock lite otur och fick, forutom sin strafflaggning, knappt i nagra av sina skott.

Chrille och hans franske kollega Fred var en meter langre an vissa i motstandarlaget. 3 ledde stort i borjan, men det sag morkt ut ett tag nar andrafemman slappte in nagra skott for mycket. 3 lyckades dock vanda matchen i slutminuterna och vann med 19-15.

Annu en dusch senare var det dags att aka och ata sondagmiddag pa Amigos i Kemang.

Chicken fajitas, miniburgare och tacos bestalldes in. Och indonesiska olet Bintang till Happy Hour-pris.

Nu en lugn hemmakvall med lite TV. Barnen tittar pa sin favoritserie, the Misfitts. De har sett de tva forsta sasongerna pa knappt tva dagar.

En ganska så händelslös dag idag

Hugge var lite matt i pälsen idag med, så dagen blev rätt så händelselös. Jag och Sara simmade på förmiddagen - jag 1000 och Sara 500 meter. Sara ska börja träna simning i höst så hon tränar på vändningar nu. Jag lyckades boka ett riktigt kul hotell på Bali också - mer om det senare. Vi åker dit på torsdag. Vi hade egentligen tänkt att åka till Gilliöarna, men eftersom det är peak season här nu är alla hotell på öarna fullbokade.

Hugo fick lite snabbnudlar till lunch. Det enda han var sugen på, medan vi åkte in till PIM och åt där. Det fick bli favoriten Din Tai Fung igen. Jag åt udonnudlar med skaldjur.

Sara tog restaurangens paradrätt - dumplings. Man doppar dem i en sås gjord på en del soja och tre delar vinäger som man blandar själv i en liten skål med färsk ingefära i. Supergott!

Vi köpte också spräckligt nagellack som vi äntligen har hittat här. Och lyssnade en stund på en barnkör som sjöng så fint utanför den stora leksaksaffären.

Chrille har precis kommit hem från Hong Kong. Hoppas att han också hinner följa med till Bali en sväng.

Dj-vla trafik!

Igår var barnen helt slut efter trädtoppsövningarna i förrgår. Det fick därför bli en lugn dag igår. Efter lunch drog vi in till stan.

En av huvudlederna här i södra Jakarta - Antasari, ska få en överbyggnad. En så kallad Fly Over. Man är tack och lov klar med grundläggningen och pålningen som har hållit oss vakna på nätterna och gjuter nu för fullt.

Vi åkte till Plaza Indonesia för att spela bowling. Plaza Indonesia är ett stort och flott shopping mall i centrala Jakarta.

Där finns Spincity Bowling.

Hugge var lite mör och fick vila mellan kloten.

Gick det bra ryckte han snabbt upp sig.

Resultattavlan skall tas med en nypa salt. Hugo fick in en strike då det egentligen var Saras tur i sista omgången. Jag har bara med den då det är nog första gången som jag får poäng i varje ruta - utan rännor!

Vi gick vidare till ett annat shoppingcentrum som ligger vägg i vägg med det första. Det skall tydligen vara sydostasiens största och heter Grand Indonesia. Det finns en biograf högst upp i ena delen av det gigantiska shoppingcentrat - Blitzmegaplex.

Hugo blev bara sämre och sämre. Jag vet inte om detta enbart beror på vattenbrist. Han ska dricka två liter vätska om dagen enligt en rekommendation från en hudläkare vi besökte i början av sommaren. Han dricker bara en bråkdel av detta och jag vet inte vad jag ska göra för att få honom att fatta att man måste dricka konstant i detta klimat.

Filmen var i alla fall urkul. Vi såg Attack the Block, en engelsk film om ett gäng värstingar och aliens. Man hoppade högt i stolen och skrek för full hals flera gånger då det var många läskiga överraskningsmoment i filmen. Vi käkade både salta och söta popcorn till.

Det som förstörde dagen var hemresan. Det tog två timmar och fyrtio minuter att ta sig hem. Fy f-an! Hugge pep i baksätet, men Sara höll sig lugn och satt mest och chattade.

Jag hade glömt att det var fredag igår. Man ska vara försiktig med att ge sig ut i onödan i fredagsrusningen.

Bandung TreeTop Adventure Park

07:00 gick bilen imorse. Det tog sin tid att åka till Bandung trots att det var motorväg hela vägen.  Problemet var att ta sig ut ur Jakarta och in igenom Bandung - en megastad även det. Men tre och en halvtimme senare var vi framme - då ingick i och för sig en paus på Donken för en snabb frukost. Hugo sov i princip hela resan medan Sara kollade på Glee på DVD. Jag njöd av det vackra landskapet längs vägen.

Väl framme var det säkerhetsgenomgång en meter upp i luften. Man fick träna på att sätta fast hakarna, svinga sig i en lian och glida fram längs en lina - en så kallad flying fox. Två säkerhetslinor var hade man. Av EU-standard dessutom. Huh!

Sen tyckte var guide att vi skulle börja med den blåa banan - 12 meter upp i luften. Då drog jag i handbromsen. Vi kunde väl borja på en lägre nivå. Den oranga på fem meter fick duga bra att börja med.

Jag orkade bara med en bana. Dels var det läskigt, dels urjobbigt. Hugo och Sara fick sällskap av två indonesisk/holländska barn som de gick runt med. Deras mamma vågade sig inte alls upp i luften. Ha!

De gick runt alla banorna utom den svarta - Adrenalinbanan även kallad, som började med en brant klättervägg och fortsatte i det närmaste med ett bungyjump från 20 meters höjd med lian - det vill säga utan uppstuds. De väntar med den banan till nästa besök. Man ska alltid ha något att se fram emot på.

 

 

Hugge hade det lite besvärligt med karbinhakarna.

Banorna bestog av olika sträckor mellan träd. Man gick, gungade och klättrade på olika linor och kunde hämta andan på platformar runt trädstammarna emellan. Det gällde att sätta fast sina livlinor ordentligt på varje ställe.

Det var högt!

Och det gungade rätt friskt ibland.

Det roligaste var att åka flying fox. Fantastiskt kul!

- 'Det har var bland det roligaste jag gjort', sa en urnöjd Hugge efteråt. Han har redan bokat in en resa hit nästa år.

Efter besöket hakade vi pa den indonesisk/holländska familjen till en outlet mall. Bandung är känt för sina outlets. Det visade sig dock vara en helt vanlig mall. Skönt tyckte jag - vi var ganska så möra efter alla strapatser i skogen.

Vi hann ändå med att gå in i några affärer. Hugo har ärft sin fars shoppingintresse - han blir rastlös efter fem minuter. Idag lekte han med galgar när syrran provade kläder.

Väl hemma igen väntade Iyem med middag. Idag fick vi nasi goreng - indonesiskt fried rice.

Och fetaostsallad.