Canyoning på Bali

Utflykten på Bali var bland det bästa barnen gjort. De hade så kul! De gick upp i ottan eftersom de skulle transportera sig till norra ön vilket tar två-tre timmar med bil.

Jag är så glad att jag inte följde med! En tjej i deras grupp blev tydligen så panikslagen redan efter första strapatsen att hon började gråta. Hon och hennes pojkvän gav därför upp i halvtid.

Hugo och Sara hängde med på allt. De gjorde två 9-meters hopp till och med vilket Chrille vägrade.

Det var tillräckligt läskigt att hissa sig ner med hjälp av lina.

De gjorde en tur som heter Karenkali. Så här beskriver man utflykten på arrangörens hemsida:

If you had to choose only one sporty canyon with water in Bali, Kerenkali would be perfect. 
Located to the north of Bali, Kerenkali is practicable throughout the year. It has 2 single parts: the first one is a sequence of jumps, water slides, short rappels with gorges made of volcanic rock, caves and tuff, sulphurate water basin coming out from the underground, a mix of fun and exploration for esthetic and thrills pleasure. 
The second part, sportier, enchanting rappel descents along waterfall (the highest is 26m), swim, jumps up to 10m (optional), floating, Balinese lunch at mid-way of the canyon.
Kerenkali is a good choice for the beginners, 16 years of age minimum required in good shape and for autonomous enthusiastics. 
Descent: +/-4h , approach and return: 10mn’s walk. Fun – Adrenalin rush – rich in colours and magic landscapes all along your descent, even after… .

Det var en ganska så dyr utflykt men allt var så välorganiserat och man hade satsat på säkerheten vilket ju känns tryggt när man ska hissa sig tiotals meter nedför ett vattenfall. Företaget som ordnar dessa turer drivs tydligen av en fransman och man följer franska standarder.

Skönt med semester

Vi har det toppen och njuter av Bali. Det är fullmånestider vilket medför stora skillnader mellan låg- och högvatten. Det är ganska så blåsigt också - tydligen brukar det blåsa mycket här just i augusti. Balimånen syns fint från solstolen vid stora poolen på bilden nedan.

Sara kan fortfarande göra en flickis.

Infinitypoolen ligger vid stranden.

Det finns många ekorrar här. De är ganska så orädda och kommer gärna fram då folk bjuder på mat. En japansk dam matade ekorrarna på bilden nedan med chips. Det verkade de gilla.

I lördags åkte vi in till Kuta igen och gick genom den smala och mörka Jalan Popies-gränden. 

Vi ville testa en ny restaurang som vi hade sett kvällen innan och som vi tyckte såg trevlig ut. 

Det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Un´s drivs tydligen av en schweizare och det var en enorm ordning och reda på servisen. Till och med rödvinet serverades väl kylt utan att man behövde säga till om det. Chrille tyckte att restaurangen hörde hemma bland 10-i-topp restauranger vi varit på i Indonesien.

Vi åt fantastiskt goda förrätter varav vol au venten var killarnas favorit. De fortsatte sedan med ravioli carousel - en rätt bestående av hemmagjorda pastaknyten med fem olika fyllningar och såser till.

Chrille och jag gick en promenad häromdagen och gick då ut på udden.

Här skulle man inte vilja hamna i vattnet. Vilka enorma krafter det är.

Igår var Chrille, Hugo och Sara ute på canyoning hela dagen. De kom hem alldeles överlyckliga även om Chrille tyckte att det hade varit väldigt läskigt emellanåt. Jag var så glad att jag skippade den utflykten när jag hörde att de bland annat hade fått göra nio meters höga hopp ner i små vattenhål och hissa sig ner för 30 meter höga vattenfall med lina. Jag åt en trevlig långlunch med Ellen på hotell Westin istället. På kvällen blev det en japansk buffémiddag på vårt hotell bara eftersom äventyrarna var lite möra.

Det kommer ett separat inlägg om deras strapatser senare.

Bali igen

Igår - på vår fjortonde bröllopsdag, tog vi ett morgonflyg till Bali. På bilden nedan sticker en av Javas vulkaner upp genom molnen.

Det är kanske den nionde eller tionde gången i ordningen vi är på Bali. Det är alltid lika härligt att närma sig ön och se hela fina Nusa Dua-halvön från luften.

Vi bor i Nusa Dua igen. På hotell Ayodya som ligger precis vid den fina stranden. Barnen njuter av den stora lobbyn vid incheckningen.

Hotellet är kanske inte riktigt femstjärnigt som man själva hävdar, men helt OK. Det har några år på nacken och det kanske är främst det som drar ner betyget. Det och att det inte är en separat dusch utan att man måste ner i ett badkar för att duscha. Frukosten är jättebra. Poolområdet också. Vi bokade våra rum i sista minuten och fick ett jättebra pris - vi har därför kanske fått de sämsta rummen på stället - i markplan med full insyn och vi har en väl använd gångväg utanför balkongen. Men utsikten är det inget fel på. Och pool- och strandområdet är fantastiskt stort och fint.

Vi kom fram till hotellet lagom till lunch och firade vår bröllopsdag genom att ta in lite vin till maten. Skål darling!

På kvällen tog vi en taxi in till Kuta och Hugos favoritrestaurang Club Havana. Deras Burger from Hell med bland annat jalepenos på går inte av för hackor och givetvis var det det som killarna åt. All mat där är bra och jag åt en urgod fiskrätt. Vi promenerade en bit genom Kutas små gränder efteråt och såg fler trevliga restauranger på vägen.

Jag har i veckan annars lämnat in våra nya resväskor på lagning. Jag köpte dem nyligen och tre av väskorna är redan trasiga på sju ställen... suck! Våra tidigare resväskor i samma märke - American Tourister, höll säkert i tio år. Man undrar ju om det är kopior som man säljer i de indonesiska affärerena.

Många i min tennisgrupp har åter landat i Jakarta och vi spelade i onsdags på JIS för första gången. Så kul att ses igen!

Idag ska familjen surfa eventuellt och imorgon vill man ge sig ut på en canyoning-tur. Jag hoppar nog båda grejorna.

Varmt i Jakan

Vi har haft några riktigt varma dagar här då det inte har regnat någonting. Många semestrande indonesier har nu återvänt till stan men inte alla och det märks fortfarande stor skillnad i trafiken. I fredags ville vi se filmen om Steve Jobs - den enda filmen på repertoaren som vi inte hade sett, och den visades bara i Kelapa Gading-mallen. Mallen ligger i nordöstra Jakarta - långt hemifrån, men det tog inte alls så lång stund att komma dit.

Chrille körde själv och vi parkerade dock på fel plats så vi fick gå en bra bit för att komma till bion. Shoppingcentrat var riktigt stort också och det var inte så lätt att hitta bland alla olika byggnader. Som tur var hade vi gott om tid och hann även med att äta middag på en japansk nudelrestaurang innan filmen. Vi tog några små burgare fyllda med fläskkött till förrätt. Det är inte många västerlänningar som bor i denna del av staden, så vi blev riktigt uttittade. Filmen var bra även om det verkar som om Jobs inte hade varit någon trevlig person.

I lördags spelade vi golf på vår hemmabana igen. Chrille piskade upp mig för andra gången denna vecka och var glad som en speleman.

På kvällen åkte vi till Menteng i norra Jakarta för att prova på Blue Elephant - en thailändsk restaurang som jag hade hört ska vara den bästa i stan. Vi åker sällan så långt för att gå ut och äta annars och passar på nu när det går att ta sig runt. Kenneth följde med och vi beställde in varsin meny. Det kom in många små rätter och allt var gott.

Sara hängde inte med eftersom hon var hos Catherine på en sleepover.

Hugo har äntligen en kompis på plats. De umgicks hela dagen igår och ska nog göra samma sak idag. Sara har fler kompisar på ingående vilket är bra. Idag ska vi dock in till stan en sväng för att hämta Hugos och Chrilles nya pass på ambassaden.

Jag spelade tennis med Pak Benny på JIS imorse och det kändes i hela kroppen må jag säga. Det är tungt att komma tillbaka efter ett långt sommaruppehåll. Min röda färg i ansiktet la sig inte förrän efter en timme eller så.

Vår hjälp Iyem har nu också återvänt efter sin semester och det är så skönt. Sophämtarna har också kommit tillbaka och igår hade de många illaluktande påsar att ta hand om. Sopor har en tendens att snabbt lukta illa i värmen. En veckas sopor i tropikerna luktar ännu sämre.