Nationalmuseum

Igår var det utflykt med IHS igen. Vi var på nationalmuseet inne i stan. Museet är mer känt som elefantmuseet eftersom det vid ingången finns en elefant som en gång i tiden donerades av en thailändsk kung.

Det fanns en hel del att titta på. Mycket med både buddhistiska och indiska influenser. Vi nöjde oss med att se några höjdpunkter i den stora samlingen.

Vår guide var en engelsman som har bott här i många år. Han arbetar egentligen med HR-frågor men verkar brinna för historia och hoppar därför in och guidar ibland.

Givetvis fanns det även här tyger och batik. Batik är egentligen kanske det enda som indonesierna är duktiga på eftersom man historiskt handlat med sådant som växer av sig självt - kryddor till exempel. Man behöver då inte anstränga sig särskilt mycket. Keramiken på museet kom mestadels från Kina.

Den etnografiska delen av museet var ganska intressant.

När den lagom långa rundturen var slut såg vi att det var en stor demonstration på gatan utanför. Tåget med demonstranter var på väg till presidentpalatset som ligger ett stenkast därifrån och vi fick därför ställa in vår lunch i en restaurang i detta område. Vi kom inte ut ur museet på ett tag och fick en bonustur till guldrummet också där det häftigaste var små guldtärningar som användes som betalningsmedel förr i tiden. Om man ville köpa stora saker vill säga. För mindre inköp använde man tydligen avlagda kinesiska mynt som man köpte från Kina varje gång man bytte kejsare och valuta där. Jag tog så fina bilder på guldtärningarna, men fick en tillsägning av vakterna och var tvungen att radera alla mina bilder. Jag hade missat skyltarna som talade om att fotografering var förbjuden i detta rum.

Sedan lättade trafiken och då tyckte alla att det var bäst att ge sig av söderut igen. Vi åt en god lunch på en indisk restaurang istället. Vi hade en indiska med oss som beställde in en massa godsaker som vi delade på. Den indiska pizzan som servitören föreslog var hon dock tveksam till och skippade att ta in den.

Jag höll på att glömma min bahasalektion på eftermiddagen och blev som tur var påmind av vår fröken Ibu Tetty. Hon var redan på plats när jag kom hem och hade även med sig Margi - en amerikanska som nu ska joina vår grupp.

Idag åkte jag in till stan med Chrille redan på morgonen eftersom jag skulle hämta min dator som varit inlämnad på reparation. Jag har fått två sms och ett mail om att den nu var klar för upphämtning och blev därför mycket förvånad när jag kom in och fick veta att den inte alls var det. Pust.

Efteråt var det husjakt igen. Jag såg ett hus som var helt perfekt för oss och blev alldeles upphetsad. Tyvärr fick jag veta en timme senare att det redan fanns andra som ville ha det och priset blir nog för dyrt för oss. Typiskt. 

Jag skulle så gärna vilja flytta. Tvättmaskinen i vårt hus är numera strömförande och jag har fått stötar när jag har försökt att starta maskinen. Husägaren har i vanlig ordning skickat sin inkompetente handyman som inte förstår sig på någonting. Han kom, tittade på maskinen och gick. Jag vågar inte tvätta längre.