Chrille har haft en busy vecka - både på jobbet och efter jobbet så vi har haft en lugn helg. Jag är ännu inte helt frisk - hostar som en galning, så det har passat mig utmärkt.
Även den gångna veckan har varit lugn för min del. Jag har tittat på en hel del hus tillsammans med en ny husagent - Sylvia. Hon är min bahasalärarinna Ibu Tettys lillasyster och en yngre kopia av henne. Hon hade en hel del hus att visa. Husen var alla enorma och inte helt moderna. Chrille och jag åkte ut igår och såg de bästa igen, men vi tyckte inte att något hus var bättre än det vi har.
Sara har gjort chokladgodis i veckan. Hon fick receptet av en kompis och var säker på att jag skulle älska hennes bakverk eftersom det innehöll både choklad och peanut butter.
Chrille och jag har också fått en tjusig bröllopsinbjudan men visste först inte vem brudparet var. Det visade sig att den blivande bruden är Hugos nya baskettränare som vi aldrig har träffat. Det är vanligt här i landet att man bjuder tusentals människor till bröllopen som tydligen inte är så mycket att hänga i julgranen. De indonesiska festerna överlag brukar kallas för DMP-fester. DMP som i datang-makan-pulang vilket betyder kom-ät-gå hem. Mycket mer än så brukar inte hända och som utlännning förväntas man dessutom att skänka en större summa pengar. Maten brukar inte vara någon höjdare heller och ofta får man skölja ner den med endast vatten och man nu inte hamnar på festens VIP-hylla. Vi kommer inte att gå på bröllopet.
Jag har även hjälpt till på Walkathon som hölls för alla fyror och sexor på JIS i torsdags. Det är ett lopp som skolan anordnar för att samla pengar för olika välgörenhetsorganisationer. Studenterna måste först leta sponsorer (läs föräldrar) som betalar en i förväg överenskommen summa pengar för varje varv de springer eller går under loppet. Fyrorna samlar pengar till en organisation som arbetar med orangutanger medan sexorna stödjer en organisation som förbättrar tillgången på vatten och sanitet i Jakartas fattigare områden. Varje år delar man även ut flood relief buckets till människor vars hus dränkts i de årliga översvämningarna i staden.
Sara sprang och gick 11 varv på 45 minuter. Både Chrille och jag sponsrade henne.
Jag hjälpte till att dela ut frysta apelsinklyftor till alla löpare. De gick åt som smör i solsken.
I torsdags var det även bokklubbsträff hemma hos Mari. Hon hade gjort så god mat och även bakat semlor till efterrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar