Basket i KL

Long time no see bloggen. Jag har inte varit på humör för att blogga. Jag har tittat på Project Runway istället. Hela förra veckan stressade jag runt och letade hus in i det sista. Bara för att bli mer besviken. Inget kul.

Vi var i alla fall i KL i helgen då båda barnen spelade en basketturnering. De lämnades av i skolan tidigt på morgonen redan i fredags och åkte buss ut till flygplatsen med sina lagkamrater. Sara ville egentligen inte alls att vi skulle åka till KL, men vi gjorde det ändå. Vi tog ett senare flyg bara. Och tur var det för Hugo hade glömt sin plånbok hemma.

Barnen bodde två och två hos värdfamiljer medan Chrille och jag fick låna Big Johns och Renees lägenhet trots att de inte var i stan i helgen. Vi hade även deras bil och chaufför vilket var extra lyxigt.

IASAS anordnar turneringar och tävlingar mellan de olika internationella skolorna i Sydostasien i flera sporter.

International School of Kuala Lumpur där vi höll till är värdar för en basketturnering varje år.

Det var en mycket bra ordnad turnering. Matcherna spelades på tre plan samtidigt och planeringen höll fantastiskt bra. Matcherna spelades på fredag eftermiddag och på lördagen.

Utomhusplanen låg inklämd på en kyrkogård vilket var lite makabert.

Tjejerna gjorde bra ifrån sig och kom tvåa i turneringen.

Killaget kom fyra. Vi var väldigt upprörda på coacherna efteråt eftersom de dag två i princip lät endast fem killar spela hela tiden. Hugo fick spela lite grann då också, men vissa killar fick inte ens komma ut på plan vilket är fruktansvärt då de har lagt både tid och pengar för att ta sig ner till KL och bara får agera bänkvärmare. De blir dessutom tillsagda att sitta och hejja på sina medspelare hela tiden.
Inget annat lag hade den strategin utan man roterade runt bland spelarna så att de bästa fick vila sig emellanåt och alla fick vara med. Våra fem killar som fick spela var inte alla självklart bäst. Det gäller att föräldrarna känner coachen också misstänkte vi. JIS-spelarna gick i alla fall på hörntänderna efter att ha spelat tre matcher i rad. Förra året var situationen likadan och man hade samma coacher då också. En kille fick tydligen bara vara ute på plan i 37 sekunder - under hela turneringen. Så urbota dumt och disrespectful. Det är ju inte NBA detta. Glada miner på bilden nedan i alla fall. Jag har skrivit ett mail om allt detta till coacherna, men får inte skicka det för Hugo.

Barnen hade i alla fall kul. Hugo bodde hos en australiensisk familj medan Sara bodde hos en norsk som hade en hiss i sitt hus. På lördagkvällen hade värdtjejerna ordat ett poolparty men det var inte många killar som hittade dit. Hugo och två andra grabbar var de enda som kom. De var mycket nöjda med det.

Chrille och jag skippade prisceremonin efter turneringen då vi var för lacka. Vi gick ut på stan istället. Det var så härligt att kunna promenera även om vi gick runt i cirklar då vi inte hittade till restauranggatan Jalan Bukit Bintang först.

Drinkmenyn på ett av ställena var lika disrespectful som coacherna.

Idag har jag varit på möte i skolan om övergången från Middle School till High School.