Mat till två lärare

Idag har jag lagat mat till de två lärare som nu har suttit häktade i 60 dagar. De fick igår reda på att deras anhållan hade förlängts med ytterligare 30 dagar. Den ene läraren är kanadensare, den andre indones. De har blivit beskyllda för övergrepp på tre barn. Men det är ingen som längre tror på de tre familjerna som har gått ut med dessa anklagelser. Speciellt inte på mamma nummer 1 som var den som startade det hela och som har gjort allt i sin makt för att få andra att hänga på hennes anklagelser. Hon har fått med sig två familjer, medan andra som hon har kontaktat har helt tagit avstånd från henne och hennes helt ologiska resonemang.

Rättegången mot de fem städarna - de som från börjar var de misstänkta, pågår just nu. Ytterligare en städare har hittills dött i häktet efter att - som polisen säger, ha druckit klorin. Alla städarna har nu tagit tillbaka sina erkännanden som de gjorde innan sommaren, eftersom de säger att de tidigare hade erkänt under hot. Tre olika läkarundersökningar har utförts på den förste lille pojken men ingen läkare har kunnat se några tecken som tyder på att han blivit utsatt för alla de grova fysiska övergrepp som mamma nummer 1 har påstått. Man hoppas ju verkligen att de tre barnen inte har blivit utsatta för någonting. Deras situation har på något konstigt sätt helt hamnat i skymundan. Det är bara pengar det handlar om just nu.

Det är totalt fem olika rättsfall med anslutning till detta som pågår för tillfället. Mamman har ju stämt skolan på 125 miljoner USD bland annat - denna rättegång påbörjades i veckan.

Många tror nu att polisen har målat in sig i ett hörn eftersom man ännu inte har presenterat några bevis eller väckt åtal mot lärarna. Den högste polischefen har i dagarna blivit omplacerad - bara efter sex månader i tjänst, och man undrar om det har något att göra med att någon måste rädda sitt ansikte.

Skolan funderar nu på att stämma de tre familjerna eftersom de har orsakat så mycket problem för skolan under det sista halvåret. Ett tag trodde alla att skolan nästan skulle bli tvungen att stänga helt. Det var därför uppmundrande att nu i veckan läsa en intervju i Wall Street Journal med den indonesiska utrikesministern där han sa att JIS helt enkelt måste överleva. Stöd från toppskiktet är alltid bra. Hans barn har tydligen gått på skolan.

De två lärarna har ett oerhört stöd från skolan och alla familjer. Det finns en buss som går från JIS till fängelset fyra dagar i veckan för dem som vill besöka fångarna. Och de vill ha besök. Vi mammor levererar också mat till dem varje dag då man är orolig för att de annars kan bli förgiftade. Idag var det alltså min tur att laga frukost, lunch och middag. Det finns en dedikerad chaufför som kör maten till dem. Frukosten hämtades hemma hos mig redan klockan 07:30 och jag hade lagat ost- och skinkomelett. De fick också lite annat smått och gott med i påsen som man var tvungen att häfta ihop samt försluta noga med tejp.

Lunchen och middagen hämtades precis och de ska då få nasi goreng med kyckling samt pastasallad med grekiska färsbiffar och tzatziki. 

Jag stoppade ner en hälsning till dem också eftersom de tydligen uppskattar det mest av allt. Min granne Ellen träffade dem i fängelset igår och hon kunde inte låta bli att gråta. De sitter mestadels på en utegård på dagarna och delar cell med en massa andra fångar på nätterna. De blir tydligen bra behandlade av både fångvaktare och medfångar. Några fångvaktare ville till och med köpa T-shirtar som skolan tryckt upp på vilka det står Free Neil and Ferdi.

Jag bad henne fråga vad de önskade sig för mat, men fick för sent reda på att de gärna ville smaka något svenskt. Jag får laga det nästa gång istället. Men man hoppas ju så klart att det inte ska behöva bli så många dagar till i häktet för de båda.

Ikväll är det pubkväll med Nordiska klubben.