Gong Xi Fa Choi!

Happy New Chinese Year säger vi här idag. Det är helgdag och det var utgång för båda barnen Engström igår eftersom det var skolfest för Middle School, det vill säga klass 6-8. Sara som går i sexan var där med sina kompisar medan Hugo och hans vänner ditchade partyt. De var ett gäng som gick ut och åt på KOI istället. Vissa av dem fortsatte därefter till ett cafe på Lippo Mall där de åt efterrätt. Fint ska det vara.

Idag spelar Chrille golf på den tjusiga Royal Jakarta-banan medan jag är hemma och vilar mig fortfarande. Jag har ett antal kliande prickar på mage och rygg så det var nog en släng av röda hund som vi alla har haft.

Banjir = översvämning

Igår var det en mardrömsdag i trafiken eftersom många delar av staden var översvämmade. Det hade nämligen regnat ymnigt hela natten innan. Torrential rain rapporteras det om i pressen så här års och ibland är det värre ändå. Chrille åkte till jobbet i vanlig tid, men vände hem eftersom han fick rapporter från kollegor som satt fast i trafiken om att det var helt stillastående på gatorna. Han åkte senare på dagen istället och kom fram utan problem. Jag läste i tidningen idag om att det hade tagit sju timmar för en trafikant att komma till jobbet igår - han åkte från Bekasi till Jalan Senopati.

Flera gator i vår närhet var översvämmande igår. Delar av Kemang också - det var tydligen 50-70 cm vatten på gatan utanför Kem Chicks och flera av mina Facebook-kompisar rapporterade om att de satt fast i trafiken i timmar. Tur att jag bara var hemma. Jag har bara varit hemma denna vecka eftersom jag fortfarande är sjuk. Förutom virusinfektionen som vi haft i familjen drabbades jag även av en djävulsk förkylning. Febern kom tillbaka och jag har i princip inte lämnat sängen de senaste två dagarna. Idag mår jag dock bättre och hoppas att jag nu ska bli frisk.

Skolan ställde in alla sportaktiviteter på eftermiddagen igår så barnen fick vila från sina träningar. Vi åt tidig middag med rabarberpaj till efterrätt.

Imorgon är det helgdag och ledigt från skolan eftersom man firar det kinesiska nyåret då. Bilden nedan är tagen i ett buddhistiskt tempel i Södra Jakarta. Man hoppas att vattnet hinner sjunka undan innan morgondagens firande.

Bilder från Jakarta Globe och Jakarta Post.

Väldigt trist helg

Så här har jag fördrivit min helg. I sängen framför TV:n. Har knappt varit uppe sedan i fredags eftersom jag haft feber, riktigt ont i lederna och hostat. Samma symptom som herrarna i familjen som nu är helt friska. Jag mår också lite bättre nu då febern äntligen har gett med sig.

Jag har hunnit läsa ut två böcker. Jennifer Saunders bok köpte jag eftersom jag älskade Absolutely Fabulous när den gick på TV och boken var smårolig emellanåt. Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz ska vi läsa till vår nästa bokklubbsmiddag och den var bra, mycket bra till och med. Tack Jeanette för att du lämnade kvar den i somras.

Chrille var på Isabelles stora och roliga 40-årsfest i lördags. Jag missade festen vilket ju var typiskt. Varje gång jag blivit sjuk på sistone har jag missat något kul. Förra julafton var jag dålig, midsommarafton innan dess också. Så trist att behöva pricka in högtider och partyn. Hugo och Sara gick på bio själva på lördagskvällen och se såg Wolf in new York.

Annars har det varit en helt vanlig helg med golf, basket och fotboll. Hugo vilade i lördags men var tillräckligt stark att spela fotboll med ASA på söndagskvällen.

Det regnar idag, men annars har vädret varit fint hela helgen och Jakarta har kunnat torka upp i några dagar. Värre är det på andra håll på Java där regnandet har fortsatt. Det är hittills 23 personer som dött på grund av översvämningarna bara i Jakarta. 

Sjukstuga och nya uppehållstillstånd

Det har varit en dyster vecka denna vecka. Dels för att vädret mestadels har varit riktigt grått och regnigt, dels för att herrarna i huset varit krassliga. Chrille började känna sig dålig redan i söndags och var hemma från jobbet på måndagen. Hugo har varit hemma med feber sedan i tisdags och kommer nog vara hemma från skolan imorgon också.

I måndags fick Chrille dock följa med ut en sväng för att titta på hur renoveringen av vårt favorithus gick. Vi har haft svårt att få tag på ägaren och nästan trott att det redan var uthyrt. Men icke. Och vi vill inte heller hyra det längre. Fy tusan vad allt var taffligt gjort. Det rann vatten längs väggarna på vissa ställen. Och de nya fönster som man hade monterat överallt är nog inte täta någonstans. Det var stora glipor överallt. Vi tackade för oss och gick. Vi har börjat att förhandla om ett annat hus som alla i familjen gillar. Jag träffade husets ägare igår och det återstår nu att se hur budgetdiskussionerna med företaget går.

Jag har också spelat tennis med mina tjejer nu i veckan eftersom de flesta nu är tillbaka. Jag blev helt deprimerad över hur dålig jag är i jämförelse med alla andra så jag bokade därför snabbt in några lektioner med Pak Benny. Han kör hårt med mig och jag är helt slut efter varje pass.

Igår var det dags för det årliga besöket på immigrationskontoret. Vi - liksom de flesta andra expats som bor här, har en agent som sköter pappersarbetet som krävs för att få förlängda visum och uppehållstillstånd. Det behövs flera besök på kontoret men vi måste endast infinna oss där en gång för att ta kort och signera alla dokument. Urskönt med andra ord eftersom varje besök tar tid. Igår väntade vi i drygt en timme för att få gå in i det lilla rummet där man tar kort.

Hugo mådde inte så bra då.

Väl inne i rummet var det ännu mera väntan. När Chrille och Sara var klara var det äntligen min tur. Mitt i hela proceduren gick deras nät ner. -"Error", sa de bara och gick ut ur rummet hela gänget. Sara och Chrille gick då till jobbet respektive skolan medan Hugo och jag satt kvar en stund i hopp att nätet skulle komma igång igen. Det visade sig vara lönlöst. 

Vi två fick sitta i den eländiga trafiken till immigrationskontoret idag igen. Kontoret ligger vid en fruktansvärt trafikerad huvudled och det står still på smågatorna till och från leden också. Pust. När vi väl kom fram trängde jag mig i princip in i fotograferingsrummet på en gång och vi behövde därför inte vänta så länge. Jag blev dock lite orolig när de bara hittade Hugos pass och inte mitt trots att fem man var inne och letade i det lilla fotorummet. Det visade sig sedan att det jag hade gjort igår hade blivit sparat innan nätet gick ner och passet var därför redan vidareskickat till rätt instans. Det blev dock en nervös väntan för både mig och agenten innan man kom på detta. Jag hoppas nu på den uppgiften stämmer så att jag får tillbaka mitt pass.

Hugo och jag åkte sen direkt vidare till SOS Cipete - vår klinik här i staden. Hugo hade fortfarande feber när han vaknade imorse och igår kväll fick han dessutom röda utslag över hela kroppen som inte hade gått bort över natten.

När man bor i tropikerna och har feber flera dagar i rad är det bäst att gå till doktorn. Läkaren vi träffade beställde ett blodprov på en gång eftersom Hugos symptom kan bero på dengue. 

Han var så rädd för sprutan, men det visade sig inte vara så farligt. Hugge vågade till och med titta när syster fyllde tre rör med blod. Det blev ett långt besök på SOS eftersom vi var tvungna att vänta in labresultatet. Som tur var såg man inga tecken på dengue i blodet idag men värdena pekar annars på en virusinfektion. Vi ska tillbaka på lördag för säkerhelt skull och ta ett nytt denguetest. Läkaren sa att det även skulle kunna vara röda hund eller mässligen han fått. Han blev vägd och mätt också - vågen stannade på 63,2 kg och han 

är nu 179,5 cm lång. Vi såg i journalen att han har vuxit 23 cm på knappt tre år.

Jag stack ut och handlade på eftermiddagen och eftersom jag hade en voucher på 100.000 Rp till en outletaffär tittade jag in i den på hemvägen. Jag hittade bland annat fyra kjolar, två blusar och flera saker till min presentlåda - jag köpte tio plagg för ca 90 USD. Helt fantastiskt.

Väl hemma igen låg det ett litet paket från King Photo. Efter två påminnelser skickade de äntligen bilderna som saknades i Hugos skolfotopaket samt nya kylskåpsmagneter i mindre storlek. De stora  får vi nog använda som coasters i alla fall.

Avslutningsbrunch

De sista fyra dagarna har rusat iväg. Vi har alla haft fullt upp. Jag har bland annat varit och tittat på några fler hus i Pondok Indah samt även sett en penthouse-lägenhet i samma område. Utsikten över Pondok Indah Golf Club var tjusig från den sextonde våningen. Lägenheten var också fin - 330 kvadratmeter i två plan.

Birgitta och Fredde har spelat golf på Pankan både torsdag och fredag eftersom de inte vågade ge sig iväg alltför långt med sin driver som inte hittar något vidare här i staden. De har även tagit flera svängar förbi PIM för att shoppa mer.

I torsdags kväll var jag hemma hos Lise på bokklubbsmiddag, Chrille var ute med jobbet medan barnen var hemma och åt kinamat med Birgitta och Fredde. I fredags var det utgång igen - på Loewy´s, eftersom vi skulle träffa Tess och Gareth som båda flyttar härifrån snart. Vi sprang även på Chrilles nye golfkompis Rob och hans flickvän Pipit. Birgitta och Fredde käkade då middag på restaurang Colonial på Lippo Mall.

Vi kom inte hem allför sent eftersom man hade varnat för extrema vattennivåer i staden. Det har regnat flera dagar i rad och vissa gator är stundtals översvämmade. Så här såg det ut när vi åkte hem i fredags. Det är tur att vi har stora däck på bilen.

Igår lördag började Coca Cola-säsongen igen. Båda barnen spelade matcher och båda förlorade tyvärr. Fredde och Chrille spelade då golf och fick byta bana eftersom det regnade för mycket i Sentulområdet. Birgitta var hos frissan och åkte sen själv vidare till Lippo Mall för att shoppa. Hon tog taxi överallt och det är kul att se att hon reder sig så bra i den stora staden.

Det blev en stilla middag hemma igår eftersom vi laddade inför brunchen på Four Seasons idag.

Vi åt så mycket gott och flera av oss tyckte nog att dagens höjdpunkt var foie gras.

Efterrätterna var fina också.

Jag fick kramas med hotellmaskoten.

Efter brunchen hann vi alla åka förbi ett av husen vi är intresserade av att hyra. Det blir inte så mycket middag ikväll. Vi vilar oss i form framför TV:n hela gänget. Birgitta och Fredde ska snart åka till flygplatsen och jag hoppas att de inte råkar ut för några vattenäventyr på vägen. Hej då och tack för denna gång! Vi ses i sommar!

Skolan har skickat mail om att man ska vara beredd på att den kommer att vara stängd om det fortsätter att regna. Barnen håller givetvis nu tummarna för att det ska fortsätta att regna vilket det gör nu.

Antikviteter - både igår och idag

I måndags spelade Birgitta och Fredde golf igen. På kvällen var Chrille och jag ute och käkade middag med några kompisar på Bluegrass medan Birgitta, Fredde och Hugo var på den lokala italienska restaurangen Toscana. Sara var då hos Halle på sleepover eftersom Halle äntligen hade landat här i Jakan igen. 

Igår tisdags var det helgdag här i landet och man firade då profeten Muhammeds födelsedag. Chrille var ledig från jobbet så han och Fredde åkte då och spelade golf ute på Palm Hill. Det blev dessvärre inte så mycket golf spelat den dagen och de fick gå av efter bara sju spelade hål. Detta eftersom de fick vänta en bra stund på att få gå ut och sen började det regna för mycket. Birgitta var sugen på att göra något annat den dagen och vi åkte därför till Dharma Mulia Gallery. Vi hittade en annons i tidningen där galleriet marknadsförde sig som världens största för antikviteter och konst från Indonesien.

Galleriet såg inte så imponerande ut från utsidan. Det var inte så imponerande där inne heller - det var skitigt, mörkt och man såg att det hade regnat in på vissa ställen. Det fanns dock verkligen mycket att titta på och vi fick en privat visning av nedanstående dam som kunde prata franska efter att ha varit gift med en fransman och bott i Grenoble i två år.

Galleriet ägdes annars av en amerikan som hade bott här i 46 år. Han var också på plats och berättade att nu hade tröttnat på antikviteter och bara ville ägna sig åt smycken. Han designade dem själv och använde sig av inhemska stenar och mineraler.

Konsten och atikviteterna var mestadels av Tribal Art-karaktär - ganska så primitiva sten- och träskulpturer.

Drakstolen var dock läcker. Den hade platsat i vilken Harry Potter-film som helst och hade den varit billigare skulle jag kanske ha köpt den. Den var på tok för dyr.

Vi åkte hem, hämtade barnen och fortsatte med lunch på Koi i Kemang och därefter outlet-shopping på 

d´Brasco. Det blev sedan en stilla eftermiddag med film och middag hemma.

Idag var jag på utflykt med Indonesian Heritage Society. Vi fick maximalt vara 15 personer med på denna utflykt och eftersom gruppen var fulltecknad kunde jag inte ta med mig Birgitta och Fredde. Det var en stadsvanding och maxantalet är satt så att alla i gruppen ska höra vad guiden säger. Vi träffades i Cikini och första stoppet var matmarknaden i stadsdelen som låg i källaren av detta hus.

Detta var tidigare den enda marknaden i denna del av Jakarta och Obamas familj måste därför ha köpt sin mat därifrån när de bodde här fick vi veta.

Det i baljan är en sorts palmfrukt.

Förutom mat kunde man även köpa korgar.

Vi fortsatte till guldmarknaden i kvarteret.

Guld är tydligen viktigt för indonesierna - de köper och säljer guld hela tiden. Har man pengar så köper man guld - behöver man pengar så säljer man ett smycke. Många av butikerna hade inte öppnat för dagen ännu och jag måste nog åka tillbaka en annan gång för att se mig omkring lite bättre. 

Från guldmarknaden tog vi en bajaj till Jalan Surabaya. Det är en gåvänlig gata där antikvitetsaffärerna ligger på rad.

Innanför butiksgatan låg bostadskvarteren.

Det hade kunnat vara hur fint och idylliskt som helst om inte floden som rinner genom området varit så skitig och luktat så illa. Fy!

En av tjejerna i vår grupp visade sin favoritaffär för oss. Hon älskar de indonesiska dockteaterdockorna och köper nya hela tiden.

Vissa är gulligare än andra.

En läskig mask med hår. Jag slog till och köpte en liten gong istället. Den ska nu hängas upp på väggen och användas vid tillfällen då man vill ha barnens uppmärksamhet.

Vi avslutade den trevliga turen med lunch på nedanstående restaurang.

Det tog sin tid att komma hem efteråt eftersom det då hade börjat att regna. Himmel vad det regnade. Det har regnat rejält de senaste dagarna och flera delar av Jakarta är översvämmade. Nedan en bild från den 13 januari som jag tagit från tidningen the Jakarta Globe.

Regnsäsongen har sin kulmen nu i januari.

En man som fiskar längs en väg i de östra delarna av staden.

Vårt närområde har inte drabbats så hårt men man ska inte ge sig ut på vägarna i onödan när det regnar. Vårt hus ligger högt så vi har hittills inte fått in något vatten.

Birgitta och Fredde är ute på äventyr idag igen. De åkte hemifrån relativt tidigt och deras chaffis - som dessvärre inte hittar så bra i staden, tog med dem på en ofrivillig biltur på nästan tre timmar innan de till slut kom fram till golfbanan. De är på väg hem nu och jag hoppas att chaffisen inte hamnar i några för stora pölar på hemvägen.