Antikviteter - både igår och idag

I måndags spelade Birgitta och Fredde golf igen. På kvällen var Chrille och jag ute och käkade middag med några kompisar på Bluegrass medan Birgitta, Fredde och Hugo var på den lokala italienska restaurangen Toscana. Sara var då hos Halle på sleepover eftersom Halle äntligen hade landat här i Jakan igen. 

Igår tisdags var det helgdag här i landet och man firade då profeten Muhammeds födelsedag. Chrille var ledig från jobbet så han och Fredde åkte då och spelade golf ute på Palm Hill. Det blev dessvärre inte så mycket golf spelat den dagen och de fick gå av efter bara sju spelade hål. Detta eftersom de fick vänta en bra stund på att få gå ut och sen började det regna för mycket. Birgitta var sugen på att göra något annat den dagen och vi åkte därför till Dharma Mulia Gallery. Vi hittade en annons i tidningen där galleriet marknadsförde sig som världens största för antikviteter och konst från Indonesien.

Galleriet såg inte så imponerande ut från utsidan. Det var inte så imponerande där inne heller - det var skitigt, mörkt och man såg att det hade regnat in på vissa ställen. Det fanns dock verkligen mycket att titta på och vi fick en privat visning av nedanstående dam som kunde prata franska efter att ha varit gift med en fransman och bott i Grenoble i två år.

Galleriet ägdes annars av en amerikan som hade bott här i 46 år. Han var också på plats och berättade att nu hade tröttnat på antikviteter och bara ville ägna sig åt smycken. Han designade dem själv och använde sig av inhemska stenar och mineraler.

Konsten och atikviteterna var mestadels av Tribal Art-karaktär - ganska så primitiva sten- och träskulpturer.

Drakstolen var dock läcker. Den hade platsat i vilken Harry Potter-film som helst och hade den varit billigare skulle jag kanske ha köpt den. Den var på tok för dyr.

Vi åkte hem, hämtade barnen och fortsatte med lunch på Koi i Kemang och därefter outlet-shopping på 

d´Brasco. Det blev sedan en stilla eftermiddag med film och middag hemma.

Idag var jag på utflykt med Indonesian Heritage Society. Vi fick maximalt vara 15 personer med på denna utflykt och eftersom gruppen var fulltecknad kunde jag inte ta med mig Birgitta och Fredde. Det var en stadsvanding och maxantalet är satt så att alla i gruppen ska höra vad guiden säger. Vi träffades i Cikini och första stoppet var matmarknaden i stadsdelen som låg i källaren av detta hus.

Detta var tidigare den enda marknaden i denna del av Jakarta och Obamas familj måste därför ha köpt sin mat därifrån när de bodde här fick vi veta.

Det i baljan är en sorts palmfrukt.

Förutom mat kunde man även köpa korgar.

Vi fortsatte till guldmarknaden i kvarteret.

Guld är tydligen viktigt för indonesierna - de köper och säljer guld hela tiden. Har man pengar så köper man guld - behöver man pengar så säljer man ett smycke. Många av butikerna hade inte öppnat för dagen ännu och jag måste nog åka tillbaka en annan gång för att se mig omkring lite bättre. 

Från guldmarknaden tog vi en bajaj till Jalan Surabaya. Det är en gåvänlig gata där antikvitetsaffärerna ligger på rad.

Innanför butiksgatan låg bostadskvarteren.

Det hade kunnat vara hur fint och idylliskt som helst om inte floden som rinner genom området varit så skitig och luktat så illa. Fy!

En av tjejerna i vår grupp visade sin favoritaffär för oss. Hon älskar de indonesiska dockteaterdockorna och köper nya hela tiden.

Vissa är gulligare än andra.

En läskig mask med hår. Jag slog till och köpte en liten gong istället. Den ska nu hängas upp på väggen och användas vid tillfällen då man vill ha barnens uppmärksamhet.

Vi avslutade den trevliga turen med lunch på nedanstående restaurang.

Det tog sin tid att komma hem efteråt eftersom det då hade börjat att regna. Himmel vad det regnade. Det har regnat rejält de senaste dagarna och flera delar av Jakarta är översvämmade. Nedan en bild från den 13 januari som jag tagit från tidningen the Jakarta Globe.

Regnsäsongen har sin kulmen nu i januari.

En man som fiskar längs en väg i de östra delarna av staden.

Vårt närområde har inte drabbats så hårt men man ska inte ge sig ut på vägarna i onödan när det regnar. Vårt hus ligger högt så vi har hittills inte fått in något vatten.

Birgitta och Fredde är ute på äventyr idag igen. De åkte hemifrån relativt tidigt och deras chaffis - som dessvärre inte hittar så bra i staden, tog med dem på en ofrivillig biltur på nästan tre timmar innan de till slut kom fram till golfbanan. De är på väg hem nu och jag hoppas att chaffisen inte hamnar i några för stora pölar på hemvägen.