Det har varit en dyster vecka denna vecka. Dels för att vädret mestadels har varit riktigt grått och regnigt, dels för att herrarna i huset varit krassliga. Chrille började känna sig dålig redan i söndags och var hemma från jobbet på måndagen. Hugo har varit hemma med feber sedan i tisdags och kommer nog vara hemma från skolan imorgon också.
I måndags fick Chrille dock följa med ut en sväng för att titta på hur renoveringen av vårt favorithus gick. Vi har haft svårt att få tag på ägaren och nästan trott att det redan var uthyrt. Men icke. Och vi vill inte heller hyra det längre. Fy tusan vad allt var taffligt gjort. Det rann vatten längs väggarna på vissa ställen. Och de nya fönster som man hade monterat överallt är nog inte täta någonstans. Det var stora glipor överallt. Vi tackade för oss och gick. Vi har börjat att förhandla om ett annat hus som alla i familjen gillar. Jag träffade husets ägare igår och det återstår nu att se hur budgetdiskussionerna med företaget går.
Jag har också spelat tennis med mina tjejer nu i veckan eftersom de flesta nu är tillbaka. Jag blev helt deprimerad över hur dålig jag är i jämförelse med alla andra så jag bokade därför snabbt in några lektioner med Pak Benny. Han kör hårt med mig och jag är helt slut efter varje pass.
Igår var det dags för det årliga besöket på immigrationskontoret. Vi - liksom de flesta andra expats som bor här, har en agent som sköter pappersarbetet som krävs för att få förlängda visum och uppehållstillstånd. Det behövs flera besök på kontoret men vi måste endast infinna oss där en gång för att ta kort och signera alla dokument. Urskönt med andra ord eftersom varje besök tar tid. Igår väntade vi i drygt en timme för att få gå in i det lilla rummet där man tar kort.
Hugo mådde inte så bra då.
Väl inne i rummet var det ännu mera väntan. När Chrille och Sara var klara var det äntligen min tur. Mitt i hela proceduren gick deras nät ner. -"Error", sa de bara och gick ut ur rummet hela gänget. Sara och Chrille gick då till jobbet respektive skolan medan Hugo och jag satt kvar en stund i hopp att nätet skulle komma igång igen. Det visade sig vara lönlöst.
Vi två fick sitta i den eländiga trafiken till immigrationskontoret idag igen. Kontoret ligger vid en fruktansvärt trafikerad huvudled och det står still på smågatorna till och från leden också. Pust. När vi väl kom fram trängde jag mig i princip in i fotograferingsrummet på en gång och vi behövde därför inte vänta så länge. Jag blev dock lite orolig när de bara hittade Hugos pass och inte mitt trots att fem man var inne och letade i det lilla fotorummet. Det visade sig sedan att det jag hade gjort igår hade blivit sparat innan nätet gick ner och passet var därför redan vidareskickat till rätt instans. Det blev dock en nervös väntan för både mig och agenten innan man kom på detta. Jag hoppas nu på den uppgiften stämmer så att jag får tillbaka mitt pass.
Hugo och jag åkte sen direkt vidare till SOS Cipete - vår klinik här i staden. Hugo hade fortfarande feber när han vaknade imorse och igår kväll fick han dessutom röda utslag över hela kroppen som inte hade gått bort över natten.
När man bor i tropikerna och har feber flera dagar i rad är det bäst att gå till doktorn. Läkaren vi träffade beställde ett blodprov på en gång eftersom Hugos symptom kan bero på dengue.
Han var så rädd för sprutan, men det visade sig inte vara så farligt. Hugge vågade till och med titta när syster fyllde tre rör med blod. Det blev ett långt besök på SOS eftersom vi var tvungna att vänta in labresultatet. Som tur var såg man inga tecken på dengue i blodet idag men värdena pekar annars på en virusinfektion. Vi ska tillbaka på lördag för säkerhelt skull och ta ett nytt denguetest. Läkaren sa att det även skulle kunna vara röda hund eller mässligen han fått. Han blev vägd och mätt också - vågen stannade på 63,2 kg och han
är nu 179,5 cm lång. Vi såg i journalen att han har vuxit 23 cm på knappt tre år.
Jag stack ut och handlade på eftermiddagen och eftersom jag hade en voucher på 100.000 Rp till en outletaffär tittade jag in i den på hemvägen. Jag hittade bland annat fyra kjolar, två blusar och flera saker till min presentlåda - jag köpte tio plagg för ca 90 USD. Helt fantastiskt.
Väl hemma igen låg det ett litet paket från King Photo. Efter två påminnelser skickade de äntligen bilderna som saknades i Hugos skolfotopaket samt nya kylskåpsmagneter i mindre storlek. De stora får vi nog använda som coasters i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar