Fiskmarknaden i Tokyo är en av världens mest kända så vi gav oss iväg tidigt en morgon för att spana in den. Det är egentligen inget för privatpersoner då det är grossister och restaurangägare som handlar där, och man måste vara försiktig för all trafik och respektera och inte störa handlarna. Det är ett farligt ställe att vistas på enligt en guidebok vi läste.
Det var kallt som tusan denna morgon och det regnade också. Man går först genom ett stort lastområde där det på morgonen är tonfiskauktion. Vi missade den tyvärr eftersom vi blev något sena i starten.
Så småningom kom vi till salauhallen.
Det var fullt med folk där inne och vi höll alla på att bli påkörda av fiskhandlare på små moppeliknande lastfordon som körde omkring i snabb fart i de smala gångarna överallt.
Det var häftigt att se så mycket fisk överallt. Killen nedan rensade en stor platt sak som fortfarande sprattlade.
Tonfiskhuvuden.
Vi fick provsmaka busfärsk tonfisk av killarna nedan...
...som mer än gärna också ställde upp på bild.
Utanför saluhallen fanns det många restauranger där man kunde äta dagsfärsk fisk till frukost. Vi hade tänkt att göra det också, men köerna utanför varje restaurang var fasansfulla - trots regnet (!), så vi gav upp den idén.
Vi hade egentligen planerat en heldag i närheten av fiskmarknaden då kejsarpalatset och Ginza ligger alldeles i anslutning till den. Men eftersom vädret var så dåligt fcik vi tänka om och planerna något inomhus istället. Vi tog T-banan till Tokyo Skytree som är ett ganska nytt inslag i Tokyos skyline. Så här ser Tokyo Skytree ut.
Detta var vad vi såg.
I miljonstaden Tokyo är det fullt med folk överallt och det är köer till allt. Eftersom det fortfarande var ganska så tidigt på förmiddagen slapp vi de allra värsta köerna för att köpa entrébiljett till tornet.
För att folk inte skulle känna sig lurade visade biljettförsäljarna en bild hur utsikten från tornet såg ut den aktuella dagen. Vi fick se en helgrå bild men valde att åka upp till 350 meters höjd ändå. Det gick oerhört snabbt att komma upp med hissarna,
Jag som är höjdrädd tyckte att det var ganska bra att man inte såg så mycket. Det kändes tryggare så.
Ibland såg man lite granna igenom molnen och då såg man att vi var högt uppe.
På en tavla kunde man se hur Tokyo, eller Edo som det hette på den tiden, såg ut i början av 1800-talet och jämföra med dagens stad. Redan på den tiden bodde det nästan en miljon människor här. Idag har stor-Tokyo 35,7 miljoner invånade och är världens folkrikaste storstadsområde. Tokyo är så häftigt!
En våning ner, på 345 meters höjd, fanns det glasgolv som de som vågade kunde gå ut på.
Sara fick ta korten nedan eftersom jag inte tillhörde de som vågade.
Det blev en slabbig lunch på McDonalds efteråt där jag fick en hel salladsdressingförpackning över hela mig. Jag torkade av min jacka och kameraväska så gott det gick men dressinglukten förföljde mig hela dagen.
I anslutning till tornet finns det även ett shoppingcentrum och ett akvarium så vi tog en sväng runt i akvariet också.
Pingvinerna var gulliga.
Jag tyckte dock att de små ålarna - garden eels, var finast.
Var lite sugen på att köpa mjukisvarianterna efteråt.
Killarna åkte därefter hem medan jag och Sara gick en sväng i shoppingcentrat eftersom hon hade sett några affärer på vägen som hon tyckte såg så bra ut.
I folkrika städer blir utbudet av saker så stort och det är så häftigt.
Bland annat kunde man köpa en leopardfläckig kaka med smak av banan och choklad här - en specialitet för detta ställe tydligen.
Affären nedan bjöd på utgott kaffe och där köpte vi även amerikanskt godis som Sara gillar.
På kvällen blev det bio. Vi åkte till Roppongi Hills och såg den nya Hobbit-filmen.
Det blev en fullspäckad dag så det fick bli en stillsam middag på rummet. Vi köpte mat på vägen - hittade rostbiff och potatissallad i en liten affär.
