Porslinsfabrik

Idag fick jag följa med på utflykt som en grupp i Indonesian Heritage society anordnade. Jag tjatade mig med eftersom utflykten gick till den enda fabriken i Indonesien som tillverkar porslin av exportkvalitet. Det är en koreansk fabrik som bland annat anlitas av Rörstand, Iittalla och Villeroy&Bosch. 

Jag såg mycket fram emot fabriksshopen. Jag åkte dit med Kat- en fotbollsmamma.

Vi fick en rundvandring i den heta fabriksbyggnaden och såg hela tillverkningsprocessen. Man fick inte fotografera där inne tyvärr, annars hade jag kunnat publicera tjusiga bilder på Iittalla-koppar med Angry Birds på. Och Röstrandstallrikar. Denna fabrik gör bland annat Nobelservisen.

Shopen visade sig dock vara en besvikelse. De sålde nästan bara sitt egna St James-porslin och några Villeroy&Bosch-grejer. Röstrand tillät tyvärr inte fabriken att sälja deras produkter. Så synd!

Det var i alla fall kul att se detta för den porslinsfantast som jag är. Jag köpte några vita Villeroy&Bosch-saker i brist på annat - bland annat en tjusig tekanna, men fick inte ta med detta hem idag på grund av momsregler. Allt vi köpte kommer istället att levereras hem till en av oss om några dagar. Vi åt sen pastalunch på ett hotell i närheten.

På eftermiddagen fick jag övertala en trött Hugo att åka och köpa nya fotbollsskor eftersom han har  haft ont i fötterna efter fotbollsträningarna på senare tid. Jag kom efter några gånger på att de gamla skorna måste vara för små. Han växer så mycket just nu och har vuxit om mig med råge. Han är 1,70 just nu och de nya skorna köptes i storlek 43.

När det var dags för hemfärd fick vi vänta en halvtimme på chaffisen eftersom han inte hade hört sitt namn ropas upp i garaget. Det finns ingen mobiltäckning där och man måste göra en så kallad call call. Han har inte lärt sig alla våra favoritställen ännu. Jag saknar Maryono som dessvärre fick kicken eftersom han tydligen inte varit alltför hederlig.

Ledigt mitt i veckan

Det regnar fortfarande, dock inte alls lika mycket som förra veckan. Regnperioden har hållit på ett tag nu och börjar det märkas lite varstans. I vårt hus börjar väggarna ändra färg. De är så vattenmättade eftersom huset både är felbyggt och felkonstruerat. Det börjar nu droppa gult vatten från en av ytterväggarna i köket. Platta tak fungerar bevisligen inte i något klimat.

I torsdags var det ledig dag här eftersom man firade profeten Muhammeds födelsedag. I onsdags var vi därför hos Jenny på 40-årsfest. Barnen tyckte också att det var underbart med en extra helgdag mitt i veckan och båda hade då kompisar hemma på övernattning. I fredags var det vardag igen och för mig var det golf som vanligt. Jag och Mari hade en härlig runda och sådan tur med vädret eftersom himlen fullkomligt öppnade sig först när vi var klara och satt och käkade lunch. På fredagkväll var Sara och Chrille ute - på var sitt håll , medan Hugo och jag gick på lyxbio och såg Hansel and Gretel - the Witch Hunters. Den var urbra tyckte Hugge.

Igår lördag var det fotboll hela dagen. Först spelade Hugo en Coca Cola-match på BIS där det var mycket tungt att springa eftersom planen var helt lerig. De mötte ett bra lag och borde kanske ha förlorat, men de jobbade på och hade en hel del tur så slutresultatet blev 2-2. Hugo gjorde första målet, ett snyggt frisparksmål och det var kul att se honom vara på gång igen. Han har varit lite nere ett tag nu och funderat på att till och med sluta med fotboll.

Efter matchen såg man inte vilken färg det var på skorna. Sara spelade en Coca Cola-match hon också, men fick en spark på läppen i andra halvlek. Det blödde ymnigt och hon rullades av planen i rullstol av vakthavande sjuksyster. Det var skönt att det inte behövde sys och att tänderna inte vickade. Det var heller inte värre än att hon kunde gå till Halle på en sleeover senare samma dag.

Idag var det ny fotbollsmatch för Hugo - i Greenfield-cupen. Där är det up-or-out och eftersom de mötte ett riktigt dåligt lag blev det storvinst, 8-0, trots att de knappt orkade springa.

Jag och Chrille spelade golf på Pankan efter matchen. Det började blåsa nästan kalla vindar tyckte vi och himlen såg väldigt dramatisk ut.

Det kom en kort störtskur och vi kunde lätt spela vidare.

Nu är det familjebio här hemma. Vi ser The Perk of Being a Wallflower.

Kul och lång helg med SHM bland annat

Birgitta och Fredde kom iväg i grevens tid i torsdags - det fanns risk att motorvägen ut till flygplatsen skulle stängas bara någon timme efter att de åkt eftersom stora delar av centrala Jakarta stog under vatten. Vårt närområde var inte alls drabbat och jag lyckades komma iväg på en tjejmiddag på Pepe Nero senare på kvällen samma dag. Träffade bland annat en nyinflyttad tjej som var med.

Barnen fick en extra lång helg eftersom skolan var stängd i fredags på grund av allt regnande. Gissa om de var glada! Lärarna mailade dock ut arbetsuppgifter som de var tvungna att göra för att ta igen den missade skoldagen. Hugo var hos Theo hela fredagen och lördagen, medan Sara var först hos de japanska tvillingarna - Kurumi och Hirari, och sedan hos Halle. Så barnen såg vi inte förrän på söndagen.

Chrille och jag fick roa oss på egen hand. I fredags var det pubkväll på Satu Lagi på hotell Kristal och det blev en sen kväll som avslutades med biljardspel. I lördags hade det klarnat upp väsentligt och vi var ute och golfade på Pankan. Två småkillar stog och fiskade i dammen.

Denna lilla kille brukar stå och hjälpa sin pappa att sälja upphittade golfbollar. Han hade fått flera småfirrar som tydligen är goda att steka.

Vi var ganska så möra på lördagskvällen och gick och la oss en stund innan konserten med Swedish House Maffia. Biljetterna har varit slutsålda sedan länge, men Chrille fick två biljetter av en av sina leverantörer bara några dagar före. Så kul! Det visade sig vara riktiga toppenbiljetter eftersom vi fick sitta i VIP-tältet där det fanns soffor och beställda drinkbrickor. Så lyxigt. Vi satt också under tak vilket var bra då det började störtregna och de som stog på första parkett blev helt genomblöta. De halkade också omkring i leran vilken vi slapp - det fanns även golv i VIP-tältet.

Konserten var i Ancol i norra Jakarta. SHM började spela först vid ettiden på natten och klockan tre kände vi att det var dags att röra på sig hemåt. Det var en kul upplevelse även om man kände sig lite gammal i sammanhanget.

Igår söndag hämtade vi hem våra små gryn och gick på bio på kvällen. Vi såg en riktig rysare - ´Chernobyl Diaries´som påminde mycket om ´the Blairwitch Project´. Den var också lika läskig så ett av barnen sov i vår säng i natt.

Idag har jag varit och provtränat på Celebrity Fitness. Ska försöka få in något eller några pass i veckan framöver.

Flooding...

Fick precis ett meddelande från skolan att barnen kommer hem tidigt idag eftersom gatorna är översvämmade på många håll.

Lite orättvist för de barn som tar sig till skolan för egen maskin. De får inte gå hem tidigare....

Sista kvällen i Jakan för Fredde och Birgitta

Igår struntade vi i att regnet öste ner på morgonen och begav oss iväg till den fina golfbanan i Serpong, Damai Indah. Det var tur för när vi kom fram hade regnet upphört och vi var i princip de enda som spelade igår.

Banan är designad av Jack Nicklaus och så fin. Det var fasligt blött de första nio hålen, men eftersom det blåste torkade banan snabbt upp. Vi fick en kanonrunda i närmast perfekta förhållanden eftersom det inte var för varmt. Vi spelade tyvärr inte så bra någon av oss förutom Birgitta som spelade fantastiskt bra de sista nio hålen.

Birgittas namne, min kompis Birgitta, var också med. Vi käkade lunch i halvtid i det tjusiga klubbhuset vars entré ser ut som entrén på ett femstjärnigt hotell.

På kvällen blev det avskedsmiddag på den japanska restaurangen Edogin - en av flera tjusiga restauranger på hotell Mulia. Buffén var fantastiskt lyxig! Bara en massa godsaker. Vi käkade bland annat sushi och franska ostron till förrätt, pilgrimsmusslor, fisk, skaldjur och otroligt mört kött som stektes på teppanyakihällar till varmrätt.

Efterrätterna var fina de också. När Chrille försökte ta glass själv vid glasståndet höll Sara dock på att skämmas ihjäl. Fruktsushi har jag aldrig sett tidigare men jag var för mätt för att testa det igår.

På väg ut fick Birgitta en pratstund med en dam som bar på en gullig bebis.

Vi var mätta och belåtna när vi kom hem. Vi sov gott med magarna fulla trots att det åskade och dundrade hela natten. Regnet fortsätter idag och nivåerna i vattenmagasinen slår rekord. Det har inte regnat så här på fem år. Vissa delar av östra Jakarta står under vatten och 10.000 människor har fått evakueras från sina hem. Dammluckor riskerar nu att brista och försvåra situationen än mer. Idag har många anställda på Chrilles företag inte kunnat ta sig till jobbet. I Puncak, en stad söder om Jakarta, har folk fått ledigt idag på grund av regnet. Vilken tur att bahasalektionen var hemma hos mig idag.

Fredde och Birgitta flyger till Dubai idag. De måste ge sig av till flygplatsen i god tid och vi håller nu tummarna för att det inte blir helstopp på vägen.

Flyover-premiär

Måste ju också berätta att vi idag har åkt på den nya flyovern över Antasari. Man har öppnat sträckan mellan Cilandak och Blok M. Det såg mycket hoppfullt ut till en början....

... men som vanligt så tjockade det på sig snabbt. Redan efter bara någon kilometer. Glädjen blev kortvarig med andra ord. Det kanske blir bättre sen när hela vägen in mot stan står färdig.

Det gick dock förvånansvärt snabbt på hemvägen från Blok M. Det vill säga tills vi kom tillbaka till Cilandak. Där blev det köer från nedfarten direkt. Det hjälper kanske inte att bara bygga en flyover om trafiken till och från den inte kan tas upp på vägarna runt den....

Sightseeing i centrala Jakarta

Avbrott i golfspelandet blev det idag då sightseeing stod på programmet. Vi åkte till nationalmonumentet Monas - den höga obelisken i centrala Jakarta. Toppen på denna, en brinnande flamma, är beklädd med 50 kilo guld fick vi veta.

Mr Heben guidade oss runt.

Monas restes till minne av Indonesiens självständighet den 17 augusti 1945. Talen 17, 8 och 1945 återkommer därför i monumentets mått på flera ställen. Inne finns det en utställning om Indonesiens historia. Heben berättade många intressanta saker, men blev överröstad hela tiden av flera andra guider med megafoner som guidade skolklasser samtidigt.

Vi åkte upp till toppen av den 132 meter höga obelisken och såg Jakarta uppifrån. Vi hade en enorm tur som slapp stå i kö till hissen. Vissa dagar kan kön vara timlång.

Utsikten mot söder.

Den stora moskén i Jakarta ligger nära Monas.

Det gör även den centrala tågstationen Gambir.

Österrut såg man bland annat nationalmuseet.

Tittade man ut norrut såg man presidentpalatset - det som ser ut som ett litet White House till vänster på bilden. Om det inte hade varit så dålig sikt hade man sett havet i bakgrunden också.

Som alltid fick vi vara med på bild.

Heben berättade också om Garuda - örnen som är en nationalsymbol. Örnen har 17 fjädrar på varje vinge, åtta på den lägre stjärten, 19 på den övre och 45 stycken vid halsen. Det vill säga samma tal som ovan. 

På dess sköld finns fem symboler - Pancasila, som representerar de värden som Indonesien grundas på.

Vi tittade också på Indonesiens karta i guld.

Två turister i Jakan.

Vi åkte vidare till Masjid Istiqlal (självständighetsmoskén), som är Indonesiens nationalmoské. Även denna byggdes för att fira landets självständighet. Vi hamnade mitt i 12-bönen.

Moskén är enorm. Den rymmer 200.000 människor.

Böneutroparen måste numera vara en fysisk person har ett muslimst råd bestämt. Det räcker alltså inte med en inspelning av kallelsen till bön. Dock orkar de nuförtiden inte gå upp i minareten utan det är bara högtalarna som finns monterade där. Minareten är exakt 66,66 m hög. Detta eftersom det i Koranen tydligen finns 6666 verser.

Vi var tvungna att lämna ett litet bidrag. Dock skulle det inte läggas i boxarna som fanns uppställda överallt just för det ändamålet. Vi fick lämna det direkt till vår ledsagare.... 

En buddhistisk influens (eller var det hunduisk..) i indonesiska moskeer är trumman.

Efter det var det dags för lunch och enligt Birgittas önskan fick det bli på Skye. Utsikten härifrån är häftig den med eftersom man sitter på 56:e våningen.

Det har varit en mycket innehållsrik dag idag då vi även har hunnit med lite shopping.

Söndag med golf och bio

Hugo hade en tidig fotbollsmatch igår söndag och vi vuxna pep iväg till golfen efter den. Regnet hängde i luften men vi hoppades på det bästa. Vi fick börja med lunch eftersom det var massor av människor som ville spela golf igår. Och tji fick vi. Efter elva hål kom så det tropiska regnet och vi fick packa ihop oss och åka hem.

Vi landade hemma för ett snabbt ombyte och kastade oss sen direkt iväg till bion. Vi ville se lite olika filmer, men som vanligt (!) fick killarna bestämma.

Utrustade med varsin popcorn-låda såg vi Gangster Squad som var OK, men inte mer.

Efter bion fick det bli middag på CITOS. Vi var först inne på en restaurang, satte oss ner, tittade på menyerna och reste oss upp och gick till en annan eftersom mycket av maten var slut. I den andra restaurangen kom vi på att ingen av oss kände för kinesiskt så vi gick till en tredje där vi blev kvar.

Idag är det mer golf för Birgitta och Fredde medan jag har varit och provtränat på Celebrity Fitness. Jag hamnade på ett Step Intro-pass som visade sig betydligt mer komplicerad än vad namnet antydde. Jag gick efter halva tiden eftersom jag inte alls hängde med i svängarna.

Imorgon väntar sightseeing för oss som inte jobbar eller går i skolan.