Jag hade en arbetsam dag igår då jag packade, checkade ut från Kristal och körde fram och tillbaka med en massa grejer mellan hotellet och det nya huset samt semesterpackningen till Gitte. Gitte var så snäll och lät oss bo i deras hus natten till idag eftersom vi tyckte att det var onödigt att betala för en hel hotellnatt när vi knappt skulle hinna gå och lägga oss. Vårt plan gick nämligen redan 05:20 och vi åkte från Gitte redan vid tretiden på natten.
Chrille hade en stressig dag han också och kom inte från kontoret förrän vid 1:30-tiden i natt. Han hade beordrat ett helt gäng att sitta kvar också för att få klart sådant som de inte hade gjort. Typiskt att det alltid ska vara så hetsigt när man ska ut och resa. Han hann sova en timme i alla fall innan det var dags att gå upp igen.
Det var fortfarande ganska mörkt när vi taxade ut på startbanan.
Vi är på ön Bintan just nu och den ligger alldeles söder om Singapore. Det går färja mellan de båda. Taxiresan från flygplatsen tog cirka en och en halvtimme och vi var då ganska möra hela gänget eftersom vi knappt hade sovit. När vi kom fram till hotellets infart vägrade vakten att öppna grinden och släppa in oss. Han ringde till receptionen och vi fick prata med dem per telefon istället för att ta incheckningssamtalet på plats i receptionen så som man vanligtvis gör. Vi fick till slut reda på att man ville hinna med att ordna en välkomstceremoni innan man släppte in oss, men någon sådan såg vi inte skymten av när vi väl kom in på hotellområdet. En ytterst stressad och otrevlig kille i receptionen började sen att fråga hur vi ville ordna med vår resa till flygplatsen när vi ska hem om fyra dagar. Pust! Han hade väl inte gått kursen där man får lära sig att säga hej och välkomna sina hotellgäster som rest halva natten och bara vill in på rummet så fort som möjligt.
Hotellområdet ser dock mycket fint ut.
Vi blev sedan återigen upprörda när vi kom in på rummet. Fy tusan vilken dålig standard. Hotellrummen ser ut att passerat sina bäst-före-datum för länge sedan och sista renoveringen gjordes väl någon gång på 80-talet om man ser hur slitna badrummen är. Det var dessutom fullt med mögel i taket, det var skitigt och TV:n fungerade inte heller. Med tanke på hur dyrt det är att bo på Club Med kände vi att vi måste reagera.
Besvärliga gäster är de som får den bästa servicen. Jag tjatade på, fick till slut prata med en av cheferna och ordnade en uppgradering till två deluxe-rum som är betydligt trevligare och fräschare. Vi bor dessutom på första parkett nu och har denna fina utsikt från det nya rummet. Hotellchefen kom också förbi vårt bort vid lunchen och frågade om allt stod rätt till.
Så ser den ut i panoramavy.
Det finns många olika aktiviteter att roa sig med här. Chrille och barnen testade trapetsen redan innan lunch. Både Hugo och Sara vågade sig upp i den.
Chrille klättrade upp på skakiga ben.
Och vågade svinga sig ut han också. Jag är höjdrädd och hoppar trapetsen tills vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar