Igår fyllde min pappa 70 år och vi kunde tyvärr inte vara med och fira honom. Hugo, Sara och jag ringde och sjöng för honom och grattade i alla fall.
Jag hade annars en mycket busy dag med flera bankbesök samt många andra praktikaliteter. Det blev nästan lite kort om tid att göra sig iordning inför konserten med Bruno Mars som vi skulle gå på. Konserten hölls i norra Jakarta - i Ancol vid kusten, och det tar ett tag att ta sig dit ut i rusningstrafiken. Vi kom fram till slut och väl på plats var det fullständigt kaos på parkeringplatsen. De flesta fick gå de sista kilometrarna om man inte ville hoppa på en ojek - det vill säga en motorcykeltaxi.
Vi fick riktigt tjusiga biljetter och mötte upp ett antal av Chrilles affärsbekanta för några drinkar i VIP-loungen innan konserten. Några kompisar till oss var också med.
Vi hade världens röta med timningen och kom fram till våra platser precis minuten innan konserten började.
Och konserten var så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig eftersom jag aldrig har varit något större fan. Men det var härligt att se både honom och hans musiker som alla var så duktiga på att spela. De blandade friskt ur många musikgenrer och spelade både Elvisinspirerad rock, reagge, disco och hawaianska toner. Och det blir oftast bra drag då det finns trombon, trumpet och saxofon på scenen. Man kunde dessutom riktigt många av låtarna.
Som vanligt var det ett hav av mobiltelefoner i publiken. Bruno Mars uppmanade faktiskt alla - två gånger till och med, att de skulle lägga ner mobiltelefonerna. I slutet av konserten hade han dock en poseringssessiour för alla som ville fotografera.
Det var många tusen människor i publiken och det var kaotiskt även när vi alla skulle gå ut från denna stadion. Man har nog inte följt några som helst dimensioneringsregler när man byggde denna lokal för att det tog en faslig tid att utrymma den. Det fanns nästan inga trapphus - endast ett par rulltrappor som inte räckte till på länga vägar. Vi tog oss ut till slut och bestämde oss för att ta några drinkar med hela gänget efteråt också för att slippa trafikkaoset ut från området.
Hugo och Sara var inte glada för att de fick stanna hemma igår kväll. De fick dessutom laga middag själva och kokade då makaroner och stekte falukorv. De hade mer än gärna följt med. De fick varsin T-shirt i alla fall - det låg nämligen två sådana i vår goodybag som ingick i biljettpriset.
Idag har jag packat eftersom vi checkar ut från hotell Kristal imorgon. Barnen och jag hann med en lunch på Playground på PIM också. Man kan sitta i stora hänggungor vid borden vilket vi också gjorde ända till Hugge blev illamående och vi fick byta till vanliga stolar istället. Maten är lite lustig också. Hamburgaren är ganska svåräten och ser ut så här.
Istället för bestick fick Hugo en pincett.
Sara fick en lustig sked till sin efterrätt också.
Vi fick en complimentary efterrätt också - en martabak med Toblerone. Martabak är en indonesisk pannkaka som gräddas på en sida och fylls med olika saker. Det brukar bli ganska så gott.
Båda barnen har hängt med kompisar hela eftermiddagen. De sover nog över också vilket betyder att jag inte får någon hjälp med att packa klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar