Vi var tillbaka i vardagen i rekordfart. På måndagsförmiddagar är det alltid tennis i Kemang med tjejerna för min del. Sen brukar jag handla på vägen hem. Jag köpte blommor också - det gör man ibland utan att gå ut ur bilen. Höjden av bekvämlighet, eller?
Hugge hade en tuff dag igår. Han hade dels basketträning direkt efter skolan, dels socker tryouts för skollaget efter det. Han tyckte det var skönt att komma i säng på kvällen. Vår chaffis - som själv brukar hämta och lämna barnen på de flesta av deras aktiviteter, ville vara ledig igår eftermiddag för att hälsa på sin brors för tidigt födda dotter i hembyn. Jag tillbringade därför i stort sett hela eftermiddagen i skolan. Men då brukar jag passa på att göra mina bahasaläxor.
Idag tisdag var det bahasalektion hemma hos mig och sen åkte jag, Maria och Gunilla till Kampung Kids. En fantastisk organisation som hjälper de fattiga i vårt närområde. De har bland annat olika stipendieprogram så att de fattiga barnen har råd att gå i skolan. Även om grundskolan är gratis, har de allra fattigasta inte råd att köpa böcker och skoluniformer till barnen. Dagis är inte gratis, utan kostar tvärtom ganska mycket eftersom daghemmen är privata. För att komma in i grundskolan måste 6-åringarna genomgå ett test där de ska kunna läsa några enkla ord och räkna lite. Kampung Kids driver därför daghem också för att förbereda barnen inför skolstarten. Man har flera barn som går i gymnasiet och kan på så sätt skaffa sig bättre arbeten och liv än deras föräldrar. En flicka går även på universitet.
De har även en klinik där de hjälper kvinnor med födelsekontroll. Och man har även ett program för mikrolån. De fattigaste får även ett mål mat om dagen.
Charity-gruppen inom den nordiska klubben stödjer redan några barn genom att bekosta några stipendier per år. Vi tänkte nu utöka detta då organisationen saknar medel för ett hundratals barn. Utbildning är ju bland det bästa man kan hjälpa de fattiga med. Utbildning av kvinnor i synnerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar