Krakatau

Tisdag eftermiddag gav vi oss av västerut. I bil. Till Javas västkust. Isabelle, Lussan och jag. Efter cirka tre timmar - varav den mesta tiden spenderades åt att komma igenom och ut ur Jakarta, passerade vi ett stort industriområde som ligger på Javas nordvästra hörn. Det är tydligen känt för sina stålverk och vi passerade en del sådana på vägen.

Även så ett par oljeraffinaderier.

Det hade regnat såg vi.

Åntligen framme i Anyer, på huvudgatan.

Anyer ligger på Javas västkust och det ligger en massa hotell och resorts längs vägen. Vi fick bo i ett hus som Isabelle fått låna av sina indonesiska vänner. Vi kom fram efter det att solen gått ner och det fick bli middag hemma. Lyxigt nog fanns det personal i huset som var otroligt gulliga och hjälpsamma. De kokade både pasta till middag och ägg till frukost åt oss.

Det blev en tidig kväll med bara en flaska vin eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon.

Huset låg precis på stranden och under morgonpromenaden kom vi på att på andra sidan havet härifrån ligger ingenting förrän Afrika.

Personalet i huset plockade ner unga kokosnötter till frukost också. Det är tydligen ett måste här i huset.

Vi hade under tiden sällskap av en spindel modell större som jag tyvärr inte fick någon bra bild på. Den syns något till väster på bilden, i mitten ungefär.

Kokosnötsmjölken fick godkänt. Vi tvingade i oss det mesta eftersom det ska vara bland det nyttigaste man kan dricka.

Efter frukost gav vi oss av mot Carita och en liten båthamn.

Det var härligt att komma ut till havs!

Efter cirka två timmar såg vi mamma Krakatau - världens mest kända vulkan, som fick ett stort utbrott 1883 och orsakade upp till 40 meter höga tsunamivågor och askmoln som påverkade vädret i hela världen under flera år. Mamma vulkan sprängde bort halva sig själv under explosionen också men kom efter det till ro. 

Hennes barn - Anak Krakatau född 1927, är till skillnad från mamman högst aktiv och det var dit vi var på väg.

Det hade varit ett stort utbrott här för bara en månad sedan och vulkanen spyr ut aska och stora stenar med jämna mellanrum. Vi gick iland något försiktigt.

Vi hade sällskap av en guide som dessvärre inte kunde svara på många frågor.

Sanden på stranden var otroligt finkornig och len.

Och svart. Vilket kontrasterade urtjusigt mot de vita stenarna.

Vi skrev in oss i gästboken.

Vulkanen har inte så många besökare såg vi när vi kollade igenom boken.

Och så började vi klättra upp till station 1. Högre än så får man inte gå utan tilstånd. Det blir för varmt från kratern också. Guiden frågade om jag verkligen skulle ha mina Fitflops på mig. Själv gick han i vanliga flipflops.

Det var brant, varmt och ganska jobbigt att gå uppför i sanden. Jag var alldeles genomsvettig när vi väl kom upp. Jag och Isabelle fick sätta oss ner och pusta ut. Jag tyckte också att det var lite obehagligt eftersom jag är höjdrädd.

Man såg klart och tydligt var den en månad gamla lavan hade runnit.

Vulkanen spydde fortfarande ut rök på många ställen och på natten ser man tydligen lågor igenom stenarna.

Nej, det fanns ingen mobiltäckning här.

Vi hade tur och slapp få några stenbumlingar på oss.

Utsikten var otrolig. Bakom guiden ser man den en månad gamla lavan.

Lussan och guiden klättrade ner till den....

... och kom upp med flera stenar.

We made it!

Nedvägen var betydligt lättare.

Vi åkte ett varv runt barnvulkanen och såg månlandskapet från alla håll.

Vi åkte därefter till mamma vulkan för en snorklingstur bland fina koraller och massor av fiskar.

Vi la till på stranden för lunch.

Och det smakade så gott med Nasi Kampung efter alla strapatser.

Båtturen tillbaka gick snabbt - för mig i alla fall som låg och snusade mestadels. Vi åkte därefter tillbaka till huset för en fika och dusch och såg sen filmen Vanity Fair i bilen på vägen hem. En fantastiskt härlig utflykt. Tack Lussan och Isabelle för att jag fick hänga med!