Resan till Gili

Väckarklockan ringde redan klockan 05:30 imorse. Vi åkte i samlad tropp ut till flygplatsen och misstänkte att Frillan tävlade med taxichauffören om vem som skulle komma fram först.

Det blev Starbucks och donuts till frukost.

30 grader varmt och strålande solsken mötte oss på Lombok.

Vi fick plats i en liten buss - alla nio och bagaget. Som vanligt reser vi tungt packade.

Vi åkte kustvägen och såg fantastiska vyer längs Lomboks västkust.

Så småningom såg vi Gili Tralala!

Som vanligt var vi tvungna att betala Rp 20.000 för att slippa lasta om bagaget och oss själva till häst och vagn en kilometer från hamnen. Väl där framme fick vi hjälp med att lasta på alla väskor ombord på båten - de ettriga bärarna vill ha bra betalt för tjänsten.

Det blev en trevlig överfart ut till Gili - det enda som störde var lukten av de torkade firrarna som också hade lastats på.

Nej Oscar, det var inte jag som luktade. Det var dessa små rackare.

Äntligen framme! Där fick vi dock själva bära härligheten i land.

På Gili tog vi i alla fall hästtransporten. Barnen fick klämma ihop sig i en vagn.

Bagaget fick åka i en egen kupé och tre av oss fick plats i en tredje kärra. Jag och Chrille började promenera bort till hotellet men eftersom vi inte hittade tog vi en fjärde vagn.

 Barnen hoppade i poolen direkt.

Pollen är Gilis längsta med sina 80 meter. Vattnet är salt och badkarsvarmt. Det svalkar knappt.

Det blev en lugn eftermiddag vid poolen. Nu ska vi alldeles strax cykla bort till restaurangerna. Vi bor nämligen mitt på ön denna gång och det är lite för långt att gå. Det ska bli spännande att cykla i mörkret.