Pantai Cenang

I förrgår förflyttade vi oss på ön. Vi bytte hotell och bor nu i närheten av den mer exploaterade Cenang-stranden på den sydvästra delen av ön.

Hotellet vi bor på heter Frangipani och är döpt efter de vackra blommorna med samma namn. En röd sådan syns på bilden nedan. Frangipani-blomman kan ha lika färger och heter tydligen även tempelblomma på svenska.

Det har varit lite mulet de senaste dagarna, men det är bara skönt när man befinner sig i tropikerna. Första dagen - efter incheckningen, hängde vi nere på beachen. Helena och jag tänkte ta oss ett dopp och hon undrade då vad de lila flaggorna betydde. -'Det kanske är en varning för maneter', sa jag utan att veta. Just i det ögonblicket kände jag att det stack till lite på benet och vi gick upp ur vattnet. Senare såg vi nedanstående skylt och fick då veta att lila flagg betyder just maneter.

Vårt nya hotell är betydligt enklare än det föregående. Tydligen blev det utsett till bästa hotell år 2012 på Tripadvisor, men det måste var i jordenruntluffarklassen. Det är ändå helt OK och man vänjer sig snabbt. Vi bor i familjerum och har två stora dubbelsängar i vårt rum.

Vi använder även Tripadvisor till att leta upp bra restauranger. Första kvällen hamnade vi på Brassarie som var mycket trevlig och bra. Vi åt alla urgott.

Man satt nere vid stranden - vissa av oss hade fötterna i sanden till och med.

Kvällen avslutades med drinkar på strandbaren Sugar som ligger en kort strandpromenad bort från vårt hotell. Stället verkade lite småhippt och ett band spelade - inte muslimsk, utan mer bluesinspirerad musik.

Igår blev det mestadels häng på hotellet för våra små gryn. De har så kul ihop med kussarna och behöver egentligen inte aktiveras särskilt alls. Chrille och jag åkte ut och spelade golf med Brigitta och Fredde.

Idag är det nyårsafton!

Jetski-tur

Idag har vi varit på en fantastiskt rolig utflykt. Vi har kört jetski!

Vi hyrde fem jetskis och utgick från marinan vid Danna-hotellet.

De vuxna fick köra och barnen satt bakpå. Jag är tyvärr lite feg och farträdd så Hugo fick ta över vår jetski efter ett kort tag eftersom jag inte vågade köra så snabbt genom vågorna. Det blåste bra på förmiddagen just idag vilket ju var typiskt. Vågorna gick höga speciellt när vi var ute på mer öppet vatten så bitvis fick de som körde koncentrera sig riktigt ordentligt. Man var tvungen att ha glasögon för att se något överhuvudtaget. Jag och Hugo var sist hela tiden.

Efter en timme kom vi fram till första stoppet vid Pulau Dayang Bunting - the Pregnant Maid Island. Öns konturer påminner om en gravid liggande kvinna.

På den ön finns Malaysias största insjö som vi promenerade till.

Man kunde bada från en brygga. De flesta av oss avstod eftersom vi redan var genomblöta efter jetskifärden.

Ett kisstopp senare och vi satt på jetskin igen.

Nästa stopp var vid ett mangrove-träsk. Där flög det omkring flera stora örnar vilket var lite maffigt.

Lunchstoppet på var på Pulau Beras Basah - the Wet Rice Island.

Vi käkade tonfiskmackor i skuggan av ett träd men fick ständigt jaga bort apor som tydligen ville dela mat med oss.

Tiger Beer är gott!

Innan lunchstoppet var det race för de som ville. Ninni fick ett rejält försprång framför alla andra och Sange gasade på så mycket att han tappade sina solglasögon.

Hugo fick ju köra nästan hela dagen och han tyckte att detta var bland det roligaste han har gjort. Han lärde sig att köra riktigt bra och på hemvägen låg vi bakom guiderna hela tiden. De andra barnen fick också prova på att köra den sista halvtimmen och de var alla mycket nöjda.

Vilken rolig dag vi har haft!

Middag hos Lees

Vi har katastrofdåligt WI-FI på hotellet och är oftast helt bortkopplade från nätet. Det är ju ganska skönt, men bloggandet blir lidande och tar framför allt onödigt mycket tid. 

I förrgår kväll - efter cykelturen, var vi bjudna till Nina och Sange som nu bytt hotell. De har bott på samma hotell som vi, men flyttade för två dagar sedan då de skulle sammanstråla med andra bekanta där. Danna, deras nya hotell, har några fler stjärnor än vårt och det fanns en tjusig gran i entrén.

Vi fick en fantastisk fördrink vid deras hotellpool först.

Sara och lilla Alice fick kramas mera.

Fördrinken förtsatte sedan uppe på deras balkong varifrån man hade en otrolig utsikt över bukten.

Solnedgångar är alltid fina.

Vi åt en härlig skaldjursbuffé och drack skumpa genomgående. Så gott!

Kvällen avslutades med kaffe i baren. Vi fick en helt fantastisk kväll! Tack Nina och Sange!

Sange hade även ordnat med hemtransport. Vi åkte Jaguar hela gänget.

Igår var det golf. Vi spelade en femboll eftersom det var ganska så tomt ute på den fina Gunung Raya-banan. Jag och Chrille spelade golftävling mot Sange och Fredde. De vann tyvärr allt man kunde vinna.

Det blev en stillsam middag på hotellet efter killarnas Risk-spel.

Cykeltur till ett vattenfall

De gulliga små aporna som hoppar på våra tak nattetid ser ut som på bilden nedan. Vi lyckades fånga en hel familj på bild häromdagen när vi satt på vår balkong en eftermiddag. De låter inte så mycket som tur är. Det som låter är istället cikador. Deras läten låter så mycket att vi och många med oss trodde första gången vi hörde dem att det var brandlarmet som gått. De låter länge - både på mornar och kvällar, och Nina säger att i Japan blir folk galna av detta ljud ibland.

Igår gjorde jag en fuling och reserverade fyra solstolar genom att lägga handdukar på dem. Vi skulle inte använda dem förrän efter lunch, men givetvis hade folk tagit både stolar och handdukar när vi väl kom till stranden.

Vi var nämligen på en cykelutflykt direkt efter frukost igår då vi cyklade säkert hela två kilometer bort till ett vattenfall.

Cyklingen var inte det jobbiga, utan backen man var tvungen att gå uppför för att ta sig upp till vattenfallet. Himmel vad svettiga vi blev allihopa. Vi gick dessutom uppför själva backen och tog inte trapporna bredvid vilket nog hade varit lite lättare.

Varning för hala berg!

Vattenfallet var kanske inte så imponerande stort, med det var i alla fall ett vattenfall. Mina barn har nog inte sett ett sådant tidigare.

Och det var skönt att doppa fötterna i det lagom varma vattnet.

Jag klättrade en bit uppför det hala berget ....

.. och snart hängde de andra på de också.

Det satt en liten groda på en avsats och Helena ville att jag skulle jaga ner den till en bassäng nedan i vilken det låg en annan svensk familj och badade. Jag vågade inte göra det.

Sara gjorde en Top Model-pose.

Det fanns många otroligt höga träd.

Tillbakavägen var inte så jobbig.

När vi kom tillbaka till den jobbiga backen kunde man välja på att gå tillbaka till baslägret eller fortsätta vidare upp till de sju källorna.

Man kunde antingen gå 271 trappsteg ner, eller fortsätta 367 trappsteg upp.

Chrille, Hugo och jag var de enda som antog den utmaningen trots att Hugo var lite snorig.

Vi blev ännu mer svettiga och vi fick sätta oss och vila i en minut på vägen, men upp kom vi!