Hela lördagen ägnades åt barnen. Först var det syskonderby på JIS eftersom båda barnen spelar i samma fotbollsliga och deras lag skulle mötas denna matchpremiärhelg. Hugo spelar för Sydkorea i år och Sara för the Netherlands. Hon ska dock byta lag eftersom deras träning krockar med andra redan inbokade aktiviteter.
Stora fotbollsplanen har belagts med nytt konstgräs under sommaren.
På bilden nedan till vänster ser man Hugo och Sara springa bredvid varandra. Hugos lag hade bollen större delen av tiden och tryckte på bra till en början, men gav upp när motståndarna började göra mål. Saras lag vann därför.
Vi promenerade bort till the New Gym efteråt eftersom Sara även hade en basketmatch samma dag. Hon har placerats med äldre tjejer i år - tjejer som går i sjuan och åttan, för att få en större utmaning.
Hon är duktig och springer på bra men lyckades dock inte sätta något skott i lördags.
Saras lag vann med 32-30 i alla fall, men det var på håret.
Det blev bio på kvällen för alla utom för Sara som skulle sova över hos Halle - för andra kvällen i rad. Vi såg the Mortal Instrument: City of Bones.
I söndags blev det golf för Chrille och mig på Pankan som vanligt men jag kände mig trött. 18 hål kändes helt plötsligt så långt och träligt. Den sista timmen orkar jag aldrig koncentrera mig. Egentligen skulle man bara spela 12 hål - det hade varit perfekt. Vi hann inte mer än hem och duscha förrän det var dags att ge sig av igen - mot Gandaria City Mall och Pittbull-konserten. Åh vad vi hade sett fram emot det. Och det blev så bra. Vi alla tyckte det. Fantastiskt kul.
Konserten hölls i en sal på tredje våningen i ett shoppingcenter i närheten av oss och det var inte allför många i publiken. De som var där var dock alla på partyhumör så man hoppades på att konstruktionen skulle hålla när alla hoppade samtidigt.
Jag hade högklackat på mig och såg jättebra för en gångs skull. Detta var Hugo och Saras första riktiga konsert.
Det är inte många konserten man går på där man känner igen varenda låt - men detta var ett sådant tillfälle. Himmel var bra han var, trots att han juckade mot de lättklädda damerna. Det blev ett sus i publiken varje gång. Och han spelade alla de bästa låtarna också. Jag säger bara tre ord; fan ta stic!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar