Vulkankrater

Igår efter frukost på hotellet begav vi oss till vulkanen Gunung Tangkuban Parahu. Lotta och Jesper - som jag känner från KTH, var här och gjorde sitt exjobb. Det är deras vulkan vi besökte.

Vi gick en slingrig väg genom regnskogen ner till kratern.

Det luktade starkt av ruttna ägg när vi väl kom fram till kratern. Det pös ut gaser från flera hål och kokhett vatten sipprade fram ur berget på flera ställen. Man kunde köpa ägg och koka direkt i vissa pölar.

Barnen letade efter värdefulla stenar och köpte även souvenirer från nitiska försäljare på plats. Jag kom hem med en massa fina ägg. Nedan syns delar av mina inköp. Det svarta 'biljardklotet' är förstenat trä.

Sara, som varit sjuk innan resan, var fortfarande lite hängig och fick vila sig emellanåt.

Man kunde bada i vissa vattensamlingar där vattnet inte var fullt så varmt. Det leriga vattnet ska tydligen vara bra för vissa hudåkommor och reumatism. Våra barn fick dock inte hoppa i.

Vägen tillbaka var något jobbigare då det gick uppför hela vägen.

Saras fröken, Mrs Gathercole, går i pension nu och flyttar hem till USA. Hon stormtrivdes i rollen som reseledare och älskar den här utflykten till Bandung som fyrorna gör varje år. Nedan visar hon en seismograf på vägen upp till bussarna. Ön Java - som Jakarta ligger på, ligger på gränsen mellan flera tektoniska plattor i jordskorpan. Ön är därför full av vulkaner och det är också därför som det är så många jordbävningar här.

Det blev en sunkig Mc Donalds-lunch på bussen hem till Jakarta. För att spara tid. Resan tog nästan ändå nästan fyra timmar. Staden Bandung som vi var tvungna att ta oss igenom, är en ganska stor stad och trafiken där är helt i klass med den usla Jakarta-trafiken.

Resan har varit bra och barnen har haft jättekul. De flesta ville stanna kvar på hotellet åtminstone en natt till. Sara var egentligen inte så nöjd att jag hängde med. När vi kom hem sa hon -'Nu har du ju följt med på en klassresa, så du behöver inte följa med några fler gånger'.