Dagarna går fort när man har kul...

I söndags var det Jeanettes tur att följa med ut på golfen. Det var en strålande fin dag till en början, men vädret kan ju slå om väldigt snabbt i denna stad. Det började att ösregna när vi var på 8:an och vi passade då på att käka lunch. Lyckligtvis klarnade det upp under tiden och vi kunde spela klart.

Vi såg en stor ödla också - den stog och tittade på Chrille när han skulle slå ut.

På kvällen blev det middag på KOI. Det är Ramadan nu och många krogar har så kallade breakfasting menyer. Breakfasting kallas det när man vid solnedgång får börja äta mat igen. Jag och Jojje käkade en fantastisk pate till förrätt bland annat.

På söndag var det dags att gå på restis igen. Vi var då på Mulias italienska brunch på restaurang il Mare. Vi käkade alla så vi storknade. Lova och Linus gillade nog chokladfontänen bäst. Jojje trivdes som fisken i vattnet och fick sin dos av choklad han också - då han drack en chokladmartini.

En liten orkester spelade trevliga italienska låtar och alla barnen fick hjälpa violinisten med stråken.

Vi fortsatte direkt till Plaza Senayan där vi gick på bio hela gänget.

Det är fullt i alla shopping malls just nu då folk handlar inför Idul Fitri-helgen. Det påminner om vår julhandel och igår såg vi även en visning av muslimsk mode i gallerian.

Vi hann besöka ett par affärer innan filmen började.

Idag är gästerna och Sara på Kidzania. Idag har även Hugos kompis Theo har landat i Jakarta och Hugo åkte över till honom direkt. Jag pysslar och handlar. Har även hunnit med att bli ordentligt upprörd över husägarens killar som är här igen. De byter en vattenkran som har gått sönder och försöker få ordning på poolen. Vattnet i poolen blir grumligt så fort det är fler än en person som badar i den. Man blir galen. Det är samma visa varje gång vi har gäster. Nu får vi inte bada på tre dagar. Vår poolkille hävdar att reningsverket är för litet och föreslår ett byte av pump och filter. Husägaren skyller på regn och träd. Ingen annan av våra kompisar här i Jakan har så mycket problem med sitt hus som vi har.

Hej då Gili

Igår blev det en slappardag på Gili eftersom det var vår sista dag på ön. Vi käkade en långlunch på Scallywags och varvade packning med slappande vid poolen på eftermiddagen.

Lova och Sara badade mest av alla. De låg i hela tiden och vi trodde nästan att de skulle börja utveckla simhud mellan tårna.

På kvällen blev det middag på Co-co-mo.

Vi satt på första parkett alldeles vid vattnet.

Det blev till och med en fördrink innan som vissa behövde extra mycket.

Månen sken så fint.

Dagen började med en skön simtur för min del och vi käkade som vanligt en stadig frukost bestående av omelett, nasi goreng och banana and chocolate pancakes. Tre hästkärror var sedan beställda till oss så vi skulle få med all vår packning. Om jag är känd för att ha för mycket grejor med mig när jag reser har jag äntligen mött min överkvinna. Jeanette hade fler väskor än jag varav den ena var fullpackad av fina korgar. Hon hade tömt en hel butik på korgar då hon köpte en i varje färg.

Vi fick vänta en stund på båten på hotellstranden.

Hej då Gili. 

Vi har varit här fem gånger nu och vid varje tidigare besök har vi haft nästa resa till Gili redan inbokad. Det har vi inte denna gång så det återstår att se om och när vi kommer tillbaka.

Resan till Jakan gick bra. Vi är hemma och har redan packat upp. Det blir en lugn hemmakväll ikväll.

Snorklingstur runt Giliöarna

Igår var vi ute och snorklade. Solen gassade och det såg ut att bli en lovande dag. Det var knökfullt på båten men för ovanlighetens skulle träffade vi inte på några svenska ryggsäcksturister. De är väl hemma och jobbar nu under sommaren.

Första stoppet var vid vraket på Gili Menos östkust. Det var fullt av folk och massor med båtar som åkte mellan alla som låg i och snorklade och det kändes bara så där bra. Korallerna här är mestadels döda och man ser inte heller så mycket fisk. Jag agerade dessutom ordningspolis och sa till två unga backpackertjejer att inte stå på de få stackars korallerna som fortfarande hade överlevt alla ankarkast.

Andra stoppet var vid Turtle Point utanför Gili Menos norra kust. Vi såg tre stora sköldpaddor men ingenting annat eftersom vi snorklade på ganska djupt vatten. Sara frös och vi fick gå upp ur vattnet först av alla.

Det blåste upp och vågorna gick höga ute på havet när vi åkte bort mot Gili Air. Hugo blev då lätt illamående men kände sig tack och lov bättre efter att ha fått lite chips i magen.

Det började regna dessutom och vi frös i våra blöta badkläder.

Som vanligt la båten till vid samma restaurang där de tuffa och tatuerade killarna som serverar alla ser ut att vara lite halvhöga. Det fanns inga lediga bord under tak så vi gick därför raskt vidare till grannkrogen trots att vår båtpersonal gjorde allt för att vi skulle vara kvar.

Det var lugnt och skönt på det andra stället men vi kunde inte beställa in varmt te att värma oss med till fler än Lova eftersom köket hade fullt upp med att brassa käk.

Tjejerna köpte varsin sarong - obligatoriskt! på Gili Air eftersom försäljarna är på en hela tiden, och vi gick ombord på båten igen.

Det tredje snorklingsstället - söder om Gili Air, var dagens bästa. Men jämfört med Komodo var det tyvärr ingenting att skriva hem om.

Alla snorklingsbåtarna från Gili Trawangan tog samma rutt runt öarna igår. Jag räknade totalt till sju båtar så det blev lite grötigt tidvis. Det gjorde ont i hjärtat att se att alla båtarna släppte ner sina ankare hur som helst. Även här på det bästa korallstället runt Giliöarna. Att man inte inser att man måste skydda det lilla man har kvar så att turisterna som kommer hit framöver har något att titta på när de dyker och snorklar. Det är ju det folk kommer hit för. Ja, det och den magiska svampen också.

Jag försökte ta kort på Sara när hon hoppade från båten men det ville sig inte riktigt för mig.

Som tur var kom barnen på koden till mitt kodlås på cykeln när vi kom iland på Gili Tralala och det var dags att cykla hem. Jag hade gett dem i uppdrag att låsa cyklarna på morgonen medan jag letade efter ett minneskort till undervattenskameran. De hade låst men inte tittat så noga på koden till mitt lås.

Vi hade en lugn kväll på hotellet igår medan Jeanette och gänget cyklade ner till stan. Idag är det vår sista dag på ön. Vi njuter in i det sista!

After beach bland trädtoppar

Gårdagen kändes som en extra varm dag och Jeanette och jag började dagen med en svettig morgonpromenad runt ön.
Det är en faslig skillnad mellan låg- och högvatten just nu - antagligen eftersom det är fullmånestider. Vi passade därför på att åka till stranden ganska så snart efter frukost då vattnet ännu inte hunnit att dra sig tillbaka. Vi cyklade först ut till den fina nordöstra udden, men det var alldeles för höga vågor där. Det såg dessutom ut som om en massa strand hade spolats bort där sedan vi var där sist. Det fick bli hotellstranden igen. Där var vågorna också stora vilket uppskattades väldigt av barnen. De låg i bra länge.

Grabbarna cyklade hem efter badet och käkade lunch på hotellet medan vi tjejer gick på thaikrogen igen. Vi käkade en snabblunch och shoppade efteråt eftersom det fanns vissa affärer vi ville hinna tillbaka till. Jeanette och jag köpte likadana silverarmband på ett ställe. What goes around comes around stog det på dem och de var så fina. Jag ville köpa fler till min presentgömma men det var de sista två de hade. Sara sa att vi nu hade BFF-armband.

Armbanden var tillverkade av fångar på Bali som utbildades till silversmeder för att ha ett yrke att falla tillbaka på när de blir frigivna.

Efter shoppingen hann barnen med ett bad på hotellet och lilla Bafs tränade på svandyk.

Vi tog sedan en cykeltur runt ön strax innan solnedgången och hamnade på trädtoppsbaren för en välförtjänt after beach.

Panoramabilderna blev tyvärr lite suddiga, men man ser ändå ganska bra hur det ser ut där uppe bland trädtopparna.

Utsikt med lågvatten.

Vi drack självklart goda drinkar.

Barnen slog till på varsin Virgin Margarita.

Lite spännande med salt på glaskanten var det.

Det blev en stor barbequemiddag på the Beach House efteråt där Sara äntligen fick äta sin älsklingsdessert igen - den rinniga chokladkakan med vaniljglass.

Strandbesök

Nästan hela gänget spelade Risk efter frukost igår. Spelomgången ville aldrig ta slut, men det gör ju ingenting. Vi har inte bråttom till jobbet eller så. Jojje hade dock glömt att smörja sig med sin solskyddsfaktor 50+ och blev alldeles bränd på ryggen trots att han satt i skuggan.

Efter lunch på en av strandrestaurangerna kom vi äntligen iväg till stranden.

Det var dock inte så många av oss som badade eftersom vattnet inte såg så inbjudande ut - det var lågvatten och vågorna var höga. Idag gör vi ett nytt försök.

På kvällen blev det middag på Taman Thai - en restaurang som Jeppe hittade i toppen på någon lista över restauranger på Gili. Vi har varit där flera gånger nu och maten är både god och prisvärd.

Hej då Chrille!

Det var poolhäng efter frukost även igår. Så här ser poolen ut från vår uteplats - taget med panoramafunktion  i kameran får den lite svängda proportioner.

Eftersom det var Chrilles sista dag på ön för denna gång fick det bli finlunch på Co-co-mo - det enda stället på ön med vita dukar. Också det enda stället på ön där man vågar äta råbiff vilket jag gjorde igår. Så gott!

Bafs.

Goggo.

För Chrille, Jojje och NetNet blev det en favorit i repris från lunchen i förrgår - de delade på en massa tapas.

Sen följde vi med till Hotell Ombaks brygga för att vinka av Chrille.

Det var världens lågvatten där och Chrille fick låna ett par flippisar för att inte skada fossingarna på korallerna.

Han fick gå ombord medan de andra var tvungna att putta ut båten på djupare vatten först.

Engström fick så småningom hugga i han med och styra upp det hela eftersom de andra inte alltid verkade veta vad de gjorde.

Sara och Lova hade likadana nyinköpta klänningar på sig igår. De gick på mani-pedi efter lunchen medan Jojje och Linus hoppades på att få fina fötter genom att ta fish spa. Jag och NetNet shoppade då lite mer under tiden.

Vi kom aldrig till stranden igår heller trots att vi har haft den ambitionen varje dag. Barnen älskar poolen och den är i alla fall fylld med saltvatten som tur är.

På kvällen cyklade vi bort till en ny italiensk restaurang som vår italienske hotellägare hade rekommenderat (himmel så många italienare det är här!). Restaurangen hade i princip bara pizzor på menyn och vi har aldrig fått in maten så snabbt någonsin. Pizzorna kom på en minut - före drickat. Linus fick vänta lite längre på sin mat eftersom han tröttnat på pizza och därför beställde in pasta. Efterrättspizzan med nutella på ville han dock smaka....den var väldigt smaskig vilket man inte skulle kunna tro.

Vi är alla utrustade med varsin pannlampa denna gång så det är inga problem att ta sig hem i mörkret.