Igår på eftermiddagen gav vi oss ut på stora äventyr. Vi tog en båt ut till Rinca Island - en av de få öar i världen var det finns komodovaraner. Världens största ödlor. Nedan en annan bebodd ö vi passerade på vägen.
Vi fick ta den långsamma båten så det tog drygt en och en halvtimme att ta sig dit. Vi har så trevligt och sitter och snackar hela tiden så resan gick överraskande snabbt trots att motorn lät för jäkligt.
Det går inte att bo på denna ö och det var fler besökare på plats insåg vi i hamnen.
Försiktigt gav vi oss av inåt ön.
De första djuren vi såg var apor och hjortar. Dessa djur och små hästar är tydligen det som varanerna äter.
I byn fick vi lösa biljett.
..och bestämma vilken tur vi skulle gå på. Eftersom klockan hade hunnit bli ganska så mycket och att några i sällskapet var lite rädda fick det bli den korta turen.
Redan i byn såg vi de första ödlorna. Passande nog vid köket. Vi misstänker att viltskötarna matar dessa så turisterna som kommer till ön ska garanteras att se några djur. Hannen vid trappan hade brutna ben dessutom. Han hade antagligen slagits om en hona med en annan varan.
Vi fick en snabb genomgång och tillfälle att fota varanerna.
Vår ranger berättade att de inte har några vapen på sig eftersom de ändå inte får döda de fridlysta djuren.
Short trail here we come!
Efter bara några hundra meter in i bushen såg vi en jätteödla. Vi hade tydligen tur eftersom man inte alltid ser dem på rundturen. Varanen vi såg var enorm - dubbeltur, och stog stilla och tittade på oss.
Vår ranger passade då på att berätta om hur han hade blivit biten i foten förra året. Han hade till slut under attacken lyckats att klättra upp i ett träd - varanen satt därefter och väntade på honom i en timma under trädet innan den gav sig av. Fyra viltskötare och en turist- en schweizare tydligen, hade hittills lyckats bli bitna på den här ön då de inte sett varanerna i det höga gräset och därför gått för nära.
När denne stora hanne efter flera minuter fortfarande stog och blängde på oss och visade tungan började det kännas lite olustigt. Det är parningsäsong just nu och de lokaliserar honorna genom att sträcka ut tungorna. Vi beslöt att snabbt forsätta vidare. Vi fick inte springa. Vår ranger berättade då glatt att man bara några minurer tidigare sett en spottkobra precis där vi då gick. Han hade fått informationen av rangern i en annan grupp vi precis hade passerat. Då ville halva vårt gäng avbryta promenaden med detsamma.
Chrille, Jojje, Linus och jag fortsatte vidare uppför en hög kulle. Vi tittade kanske lite extra noga var vi satte ner fötterna.
Det hände som tur var inget mer dramatiskt på vägen och utsikten från toppen var fantastiskt. Det fläktade friskt dessutom.
Vi mötte upp de andra som hade suttit och fikat, sa hej då till vår ranger och gick mot båten. Då fick vi se en till varan - en unge denna gång, som antagligen var hungrig då den var på väg mot aporna. Vi ropade på vår ranger som fick leda oss till bryggan eftersom vi tyckte att det var för läskigt att gå själva. man ska inte gå själv utan guide heller för den delen.
Hej då-kommiten vid bryggan.
Klockan var vid det laget ganska mycket och det började att skymma.
Vi såg en fin solnedgång på hemvägen och drack en stadig GT när vi kom fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar