Roxette

Sara kom hem så ledsen efter att ha skjutsat Elin ut till flygplatsen i fredags kväll. Hon längtade då redan efter Elin. Hon fick i alla fall med sig ett fint kort hem från Waterbom där de hade badat och åkt rutschkanor innan Elins flyg skulle gå.

Falukorven som serverades till middag lättade också upp stämningen. Så gott!

Igår lördag var det koncert med Roxette här i Jakarta och det var vi bara tvungna att gå på. Vi tog en fördrink hemma hos Gunilla och Dick innan och partyt fortsatte även i bilarna på väg till Ancol i norra Jakarta. Det blev en tjejbil och en killbil.

Så kul!

Vi körde ifatt killbilen när vi började oss Ancol och de hade haft kul i sin bil de med.

Väl framme hann vi med en snabb finger food-middag på en urläcker restaurang/bar som ligger precis vid havet. Det var lite Balikänsla nästan då man kunde sitta på sandstrand.

Jessica hade med sig STORA svenskaflaggan och fick till slut med sig alla ut från restaurangen.

Det var en upplevelse att se svenska Roxette här i Jakarta.

De lugna låtarna verkade indonesierna gilla bäst och istället för tändare har alla sina mobiltelefoner uppe nuförtiden.

Vi sjöng med bäst vi kunde till deras gamla låtar och det var häftigt att se unga indonesier som också kunde texterna.

Det var annars en ganska så ordinär show. Inget märkvärdigt hände. Per var den ende som pratade något mellan låtarna. Marie verkade trött och kanske mer påverkad av sin sjukdom än vad man har vetat. De övriga i bandet var så gamla!

Marie verkade ha svårt att gå och fick ledas av scenen.

Vi fick aldrig gå backstage, men träffade doan Dea som Gunilla och Dick känner från Bräkne-Hoby.