Isabelle och jag var gårdagens arrangörer av utflykten med vår grupp i Indonesian Heritage Society. Vi var på besök i Jakartas China Town - Glodok. Det var en pärs att få kontakt med en guide och sedan när vi till slut fick tag på en meddelade han kvällen innan att han hade fått förhinder. Som tur var skakade han fram en ersättare i sista sekund och vi kunde andas ut.
Vi träffades redan klockan 8:30 på Pasar Glodok eftersom vi skulle hinna med att besöka the wet market som stänger redan vid 10-tiden. Vi fick en intressant genomgång av den indo-kinesiska historien först.
Den blöta marknaden har tydligen flyttats och är inte så blöt längre. Den finns i källaren i ett shoppingcentrum.
Där kunde man köpa en massa olika kinesiska produkter. Snacks till exempel som både indonesier och kineser älskar.
Mariekex finns väl överallt i världen.
Givetvis fanns det en hel affär som sålde hajfenor. Det är tydligen inte olagligt i Indonesien så länge man inte säljer importerade hajfenor.
Man kunde köpa både hela och rivna hajrenor.
Och svalbon. Ca 150 USD för ett paket kostade dessa.
De torkade firrarna luktar alltid mest.
Och visst kan man ta med sig moppen in på marknaden. Folk ställde glatt upp och poserade för oss.
Man kunde även köpa färsk haj.
Och levande sköldpaddor. De kostade bara 5 USD kilot.
Utanför saluhallen var kommersen igång desto mer.
Här rensar man ålar.
Både stora och små.
Grodor rensades bredvid också.
Man kunde köpa dessa levande också.
Grodorna såldes även i klasar.
Vi besökte också ett kinesiskt tempel. Utanför templet kunde man köpa fåglar i påse för att de skulle flyga upp med ens böner till himmelen.
Vihara Dharma Bakti-templet.
Vår guide Adelina berättade om ritualerna i templet.
Jag kom på att jag redan hade besökt detta tempel en gång tidigare - när Mariana och Jenny var här för två år sedan.
Det var en hysteriskt varm dag igår och det gick inte alltid att stå i skuggan. Vi gick in i en liten affär bredvid templet där de sålde saker tillverkade av papper - saker som de döda kan ha nytta av. Kineser tror nämligen att de döda kommer tillbaka sju dagar efter att de gått bort och då ska man be för dem och bränna dessa papperssaker.
Kylskåp kan ju vara användbart på den andra sidan.
Och pengar givetvis. Dessa är tydligen utgivna av Hell Bank dessutom. Antar man att ens nära och kära kommer till helvetet eller?
Promenaden fortsatte förbi ett hus som fram till 1960-talet hade varit ett barnhem för flickor. Kineserna trodde fram tills dess att det betydde otur att ha flickor boende i sitt hus. Att gudarna skulle bli arga. Flickbebisar skickades därför till barnhem och hämtades hem som tjänsteflickor först när de vuxit till sig.
Nästa stopp var en katolsk kyrka som var inrymd i en tidigare privatbostad.
Man hade smällt upp en staty av jungfru Maria vid en kitchig vägg på parkeringsplatsen.
Det blev en kort sittpaus i den varma kyrkan.
Vi gick förbi ännu ett tempel - Vihara Dharma Jaya, som byggdes för köpmännen.
Där kunde man köpa ljus som skulle ge välgång i affärer.
Det kostade olika beroende på hur länge man ville att ljuset skulle brinna.
Detta var tjusigt.
En polisman verkade vara stationerad i templet. Vi alla undrade hur stor andel av donationerna till templet som hamnade i hans fickor.
Vi fortsatte promenaden och gick förbi stadens ende kaligraf.
Han höll till i en liten gränd och den äldste som var med oss på utflykten fick sitt namn prydligt skrivet av honom.
Trots att det var så trångt i gränden fanns det en typisk indonesisk restaurang mittemot. Tyvärr vågar man inte äta på sådana ställen. Det är för risky.
Här skär man upp palmfrukt. De två japanskorna som var med var våghalsiga och lät sig väl smaka.
De åt också av de friterade degknytena mittemot. Hoppas att de mår bra idag.
Vi andra skulle egentligen bege oss och äta lunch på en kinesisk restaurang där vi bokat bord. Vi hittade inte den och när vi väl kom fram till dem på telefon fick vi reda på att restaurangen nyligen flyttat. Det fick bli ett stopp i ett av de traditionella kinesiska apotek som låg vägg i vägg längs en gata istället.
Örterna och de andra sakerna vägs fortfarande på traditionellt vis. Även kulram används fortfarande.
Utanför apoteket kunde man köpa blodiglar.
Och orm.
Kobrans blod ska enligt kineserna tydligen vara bra för mannens potens.
10 USD kostade en orm.
Vi avstod från att köpa både iglar och ormar. Det var en mycket varm men spännande utflykt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar