Chrille har varit och tittat på Indonesian Masters - en golftävlilng, både igår torsdag och idag fredag, och sett bland annat Ernie Els - the Big Easy, på nära håll.
Eftersom jag inte hade bilen igår var det toppen att jag var i Kemang - ett av de få ställena här där man kan ta sig fram till fots. Jag var först på ett poweryogapass men gick helt in i väggen efter 30 minuter eftersom jag inte tränat på så länge.
Jag tog sen en kort och darrig promenad Koi för en snabblunch och sen till frissan.
Det går även att gå till Lippo Mall därifrån vilket jag gjorde eftersom jag hade några saker att handla. På vägen gick jag förbi en stackars liten flicka som letade efter något värdefullt bland soporna tillsammans med sin mamma. Det är alltid lika beklämmande. Skillnaderna mellan de som har och inte har är så stora i detta land. De fattiga har verkligen ingenting. De rika har för mycket. Just nu skrivs det mycket i tidningarna om en hög polischef som står åtalad för korruption. Har äger ett tiotal hus, bensinmackar, turistbussar och har flera fruar som han skrivit över allt på. En annan polischef - som redan blivit dömd för samma brott, vägrar att gå i fängelse, gömmer sig och får beskydd av sina kollegor. Politikerna är inte mycket bättre. Snarare tvärtom. Jag förstår inte hur de kan leva med sig själva när det är så mycket folk i detta land som inte har mat för dagen och ett fåtal tömmer statskassan fullständigt.
Idag fredag blev det golf för mig som vanligt. Vi åkte ut till Permata Sentul och det var det alldeles knökfullt. Det var flera flighter som skulle ut framför oss trots att vi hade bokat tee time. Det brast för mig när ytterligare några gubbar trängde sig före och helt enkelt körde förbi oss i sin golfbil när vi stog i kön. Vi såg då en sextimmarsrunda framför oss eftersom det hade tagit lång tid att spela på den banan sist. Vi löste det hela genom attt prata strängt med en av de ansvariga på plats, fick pengarna för greenfeen tillbaka, tog vårt pick-och-pack och åkte till grannklubben där det var helt tomt. Vi gick runt på 3:15 vilket var toppen.
På eftermiddagen gick Sara och jag och såg en musikalföreställning i skolan. Flera av hennes kompisar var med i uppsättningen av Alice i Underlandet.
Man blev imponerad av vad de 75 stycken små barnen i klass 2-5 kunde åstadkomma även om det blev något långt när ens egna ungar inte var med.
Timingen var sen perfekt, för när föreställningen slutade kunde vi gå direkt och möta Hugo som äntligen kom tillbaka från Bali. Det var fullt av förväntansfulla föräldrar vid middleschools pick-up area. Alla sexorna, sjuorna och åttorna har varit på skolresa denna vecka - totalt 600 barn, men skolan hade löst logistiken fantastiskt. Man visste exakt när ens egna unge anlände genom att skolan uppdaterade information på en hemsida hela tiden. Man visste när man skulle infinna sig på plats.
Starbucks var där och man kunde ta sig en fika medan man väntade.
Hugo skämdes när han såg att jag stog och tog kort. Hans kompis frågade mig dock direkt om hans mamma också var där.
Det var en hungrig och trött gosse som kom hem - det bjöds på hans favoritmat till middag. Han verkade i alla fall ha haft det jättebra. Tree Top Adventure Park hade varit veckans höjdare men han hade även gillat det buddistiska templet i en grotta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar