Textilmuseum

Varannan onsdag är det utflykt med IHR - Indonesian Heritage Society. Så även idag. Idag hade jag dessutom en sådan tur - jag hade både ny chaffis och bil på morgonen då Chrille tog en taxi tidigt eftersom han skulle spela golf med jobbet. Den nya chaffisen verkar lovande. Han är trevlig och tyst. Och verkar hitta bra. Jag höll på att få krupp på den tidigare och det var nog ömsesidigt. Han blev inte så nöjd när han fick sluta tvärt och kallade mig för Donald Duck. Jag vet inte vad det betyder i Indonesien.

Vi körde förbi ett litet lokalt matställe i närheten av oss där de gjorde friterade knyten och hade en riktig pastamaskin på plats ute i gatuköket.

Det tog sin tid att komma fram till museet som ligger i de centrala delarna av staden.

Vår guide visade oss först en utställning om luriktyger - vävda tyger med enkla, oftast randiga mönster.

Bomull finns både vit och beige tydligen.

Batik är stort i Indonesien och givetvis fanns det ett speciellt galleri för detta.

Vi fick se en massa tjusiga tyger - de flesta var relativt nytillverkade trots att man redan på 1600-talet hade kläder i batiktyg. Batik görs alltid på bomullstyg.

Vid kusterna är tygerna mer färgglada och har olika mönster. Inåt landet är det vanligast med beiga och bruna tyger. Just det här är ett kungligt mönster - det vita symboliserar dolkar. Ju större dolk, desto högre upp i hierarkin var man tvungen att vara för att bära detta tyg.

Tygerna görs i sarongstorlekar vanligtvis eftersom de används till klädesplagg. Vi fick lära oss att en sarong bara har en panel i annat mönster och att man bär sarongen så att panelen antingen syns på fram- eller baksidan beroende på varifrån i Indonesien man kommer. Nedanstående är således inte en sarong eftersom den vita panelen finns på båda sidor. Det är istället en kain panjang - ett långt tyg översatt. Tyget nedan har färgats i flera omgångar eftersom mönstret är flerfärgat. Det tar tre månader att färga en färg så det tar ett helt år att färga ett tyg med fyra färger. Man inser nu varför sådana batiktyger är så dyra.

Varje område i Indonesien har sina specifika möster och färger.

Exemplet på hur man kan inreda med batik fick vi också se. De med kinesiskt ursprung bär blåvita tyger i flera månader när någon nära anhörig har gått bort.

De olika stegen vid batiktillverkning.

Fin batik färgas så klart med naturfärger. I trädgården fanns därför de vanligaste växterna som används för färgtillverkning. Teak bland annat.

Och indogo. Jag visste inte ens att indigo var en växt.

Bomull så klart.

Det fanns även fina utställningar där man fick lära sig mer om de olika knyt- och vävteknikerna. Det är ett riktigt pillergöra.

Vi fick sen prova på att göra batik själva enligt den så kallade batik tulis-metoden. Översatt skriven batik. Man täcker de delar som man inte vill ska färgas med hett vax och färgar därefter.

Mari - min golfkompis, är med i samma utflyktsgrupp.

Här är jag fortfarande glad trots att jag hade enorma problem att skriva med vaxet med den lilla pipen. Jag kladdade och spillde vax lite varstans på tyget - inte bara där jag skulle.

Jag råkade dessutom tappa mitt verktyg innehållande kokhett vax och brände mig ordentligt på handen och fingrarna.

Så detta fick bli sista bilden - kylkräm.