Ännu mer hus

Efter ett tungt yogapass, en keratinipackning hos frissan samt en ultrasnabb lunch på KOI, träffade jag husagenten Sandra idag igen. Vi började med att titta på en lägenhet i det tjusiga compoundet Altamaya. Det var för synd att lägenheten var så liten, för detta compound är så fint! Poolområdet i balinesisk stil nedan är fantastiskt flott.

Sen åkte vi till nästa compound - Executif Paradise, där flera av våra kompisar bor. Det är ett mycket populärt ställe i Jakarta och hyrorna har gått upp massor för husen där. Det finns inte heller många hus lediga så folk brukar bjuda friskt över varandra för att få tag på ett hus.

Husen i Executif Paradise är oftast ganska gamla och det var även det jag tittade på. Huset var dock ganska bra planerat och lagom stort - det gällde bara att föreställa sig hur det kunde se ut utan alla pryttlar och konstiga färger överallt.

Badrummen var fräscha men köket var litet och gammalt.

Det fanns knappt någon trädgård vilket husen i området annars brukar ha, utan bara en ful mur runt poolen. 

Sen åkte vi till Pondok Indah. Sandra hade hyrt ut nedanstående hus till de förra hyresgästerna som tydligen hade trivts bra där.

Det huset kändes mycket trevligt och låg på något längre gångavstånd från skolan. Det var genomgående så här ljust och fint.

Poolområdet var också fint. Det enda var att man hörde en trafikerad gata därifrån.

Nästa hus såg gigantiskt ut utifrån, men var inte det när man väl gick in.

Det fanns ingen trädgård där överhuvudtaget utan bara en tarm till pool på baksidan.

Allt var nyttt och fräscht men huset har stått outhyrt ett tag eftersom ägaren ville ha för hög hyra. Han har dock sänkt den nu. Det låg också på lite längre gångavstånd från skolan.

Huset nedan låg granne med skolan. Det var ganska gammalt dock.

Baksidan och poolen var fina.

Även så vardagsrummet.

Sovrummen var bra men alla badrum kulle behöva en uppfräschning vilken ägaren nog inte är så pigg på. Jag fick också reda på att ett av husen som jag sett tidigare - som också var mitt favorithus, redan var uthyrt. Man måste bestämma sig snabbt om man hittar något man gillar med andra ord. Men det är inte så lätt!

Jag har idag också hämtat min cykel som varit inne på service. Det behövdes verkligen och den har fått sig ett rejält lyft med ny kedja, däck och mjuk sadel.

Hugo kom hem från skolan idag och var lite stressad eftersom hans dator inte fanns i hans rygga. Han trodde att någon hade snott den, men det visade sig att han glömt den på biblioteket och en vänlig lärare hade lämnat in den på helpdesken. Pust! 

Igår onsdag fick det bli golf eftersom Birgitta inte kan spela på fredag. Birgitta, Mari och jag var ute på den fina men svåra banan ute i Karawaci. Vi hade en urtrevlig runda men råkade bränna oss trots att vi hade paraplyerna framme nästan hela tiden. Solen riktigt gassade igår. Birgitta och jag hann även stanna till i en outletaffär på hemvägen men fick stressa hem efteråt för att hinna i tid till vår bahasa-lektion med Ibu Tetty.

Jordgubbar till mellis

Ungefär klockan 15:30 brukar Hugo komma hem med skolbussen. Han brukar då få jordgubbar med mjölk och socker till mellis och verkar aldrig tröttna på detta. Eftersom vi bakade häromdagen fick han även en bulle idag. Sara kommer nästan aldrig hem direkt efter skolan - antingen åker hon hem till någon kompis med kompisens skolbuss eller väntar i skolan tills hennes träningar börjar.

Jag har idag träffat ännu en ny husagent. Denna gång Collette - en holländsk tjej, som visade mig ett hus.

-'Vi jobbar så', sa hon. -'Vi vet var kunderna gillar'. Härligt med effektivitet.
Huset var jättefint och låg i Pondok Indah - inte långt från skolan.

Det renoverades just nu och murarna runtom huset var inte så hysteriskt höga som på andra håll i det området. Frågan är om säkerhetsnivån är tillräcklig. Anställda på oljebolag skulle inte få flytta in här - förutom höga murar kräver de även galler för alla fönster.

Huset var lagom stort för oss med öppen planlösning som syns på den lite suddiga bilden nedan.

Badrummet till the Master Bedroom var riktigt läckert.

Det fanns två sovrum på nedervåningen och två där uppe. Ett problem som jag såg var att det riktigt öste ner vatten från taket på flera ställen eftersom det regnade tropiskt idag. Taket var delvis platt och jag undrar om man inte har problem med våta väggar även i detta hus. Eftersom det var nymålat överallt var det svårt att se eventuella vattenskador invändigt.

Jag fick en massa tid över idag eftersom jag hade trott att jag skulle åka runt och titta på fler hus. Jag passade då på att åka till posten och skicka årets julkort. Det var ett himla klistrande av frimärken. Ingen vattendyna fick man låna och det skulle vara minst tre frimärken på varje kuvert - jag var riktigt torr i munnen efteråt.

Hoppas att de kommer fram innan jul. Personalen på posten varnade för att postgången från Jakarta tar mycket längre tid än vanligt just nu. Man ligger tydligen efter med sorteringen.

Familjeutflykt

Chrille och jag var på stand-up i lördags. Vi var där tillsammans med Steve och Tess samt nygifte Ahmad med sin fru. Två brittiska komiker hade flugits in och den förste killen hade vi redan sett här i Jakarta en gång tidigare. Han var lika bra som förra gången medan den andre killen var mindre kul och drog mest plumpa sexskämt. Många tyckte dessutom att han var förolämpande eftersom han drog vitsar om både kristna och muslimer.

Vi var inte hemma så sent eftersom vi var tvungna att gå upp relativt tidigt i söndags då vi skulle åka på en familjeutflykt med nordiska klubben. Vi åkte till CIFOR i Bogor som ligger cirka en timme söder om Jakarta. CIFOR är en global organisation för skogsbruksforskning och huvudkontoret ligger just i Bogor. Svenske Peter är chef för hela altet och det finns över 100 forskare från hela världen på plats där.

Man fick börja med en tipspromenad och på så sätt gå runt och se organisationens tjusiga område.

Vi var sist på plats av alla eftersom vi hade kommit iväg lite för sent hemifrån.

Men vi hann i alla fall komma precis i tid till välkomstalet.

Sen var det brännboll för de som orkade springa i värmen.

Nordiska klubben sponsrar några indonesiska högskolestudenter genom en lokal organisation. De fem tjejerna var också med på utflykten. Jag pratade med två av dessa - en sjuksköterskestudent och en som pluggar till miljöingenjör.

Efter brännbollsmatchen blev det fotboll. Det var ett gäng killar som var sugna på att spela och Chrille och Sara ställde också upp.

Sen var det poolparty. Vi åt en barbequelunch och de flesta barnen badade sedan hela eftermiddagen.

Det blev en toppendag och CIFOR var verkligen ett perfekt ställe att ha en familjedag på.

Mina små gryn hade protesterar innan vi åkte - de tyckte inte att det lät så kul med familjeutfllykt. Väl på plats ändrade de sig eftersom de hade så kul med ett helt gäng jämnåriga kompisar.

Vi hann att gå på bio på söndagskvällen också då vi såg Tom Hanks i Captain Phillips.

Idag måndag var det tennis som vanligt. Jag försöker spela tennis varje måndag och onsdag med ett gäng duktiga tjejer. Idag var det lunch på PIM efteråt och vi var totalt nio som kom. Det är ett trevligt gäng och många olika nationaliteter är representerade. Alla kunde inte komma på lunchen så några tennisdamer saknas på bilden.

Mer hus

I torsdags var det golf igen. Mari, Birgitta, finska Ayla och jag var ute på Pankan. Rundan gick katastrofdåligt för mig eftersom jag bara hade sovit i fyra timmar efter att ha slagits med mygg halva natten.

Barnen har fysiska test i skolan fyra gånger per år och de springer då en mile bland annat. Sara slog sitt personrekord i torsdags då hon sprang på 6,49 tror jag att det var. Hennes tidigare personbästa var på över sju minuter.

I fredags var jag och husagenten Sandra ute och tittade på nya hus. Vi var bland annat i ett compund i Kemang där även Chrilles danske kollega bor. Det fanns två fantastiskt fina hus där varav den nedanstående var det bästa.

Vi hade nog flyttat in i det här på studs om inte det låg lite för långt från skolan. Skolbussen går redan klockan 06:10 härifrån vilket är i tidigaste laget.

Ett bra alternativ för oss hade varit nedanstående radhus som ligger inte långt från var vi bor just nu.

Det var dock i originalstandard från tidigt 80-tal och badrummet var ganska så ofräscha. Hyresvärden är tydligen inte så pigg på att göra något åt dem.

Sen har vi även tänkt om vad gäller Pondok Indah och efter en indonesisk lunch på PIM åkte vi dit. Det vore ju så bra om vi kunde bo på gångavstånd från skolan vilket barnen är inne på mer och mer. Nedanstående hus är klart för inflyttning och det är därför osannolikt att värden vill hålla huset tomt till mars då det är aktuellt för oss att flytta.

Det var jättefint. Det enda kruxet här var den svarta köksinredningen i vardagsrummet som syns lite grann på bilden nedan. Det fanns svarta köksskåp längs en hel vägg vilket inte var så tilltalande.

Jag såg ytterligare två hus i PI, men de var båda för stora och lite ofräscha. I huset nedan höll vakten på plats på att frittera bananer. Hon var så snäll och ville skicka med ett gäng men eftersom det var massor med flugor som cirkulerade ovanför de färdigfritterade godsakerna så tackade jag nej. Sandra fick dock med sig en hel klase ofritterade bananer från trädgården. Människorna här är verkligen för snälla. De som har minst delar ofta med sig av det lilla de har.

Båda barnen kom hem direkt efter skolan igår och det händer nästan aldrig på en fredag. Sara och jag ställde oss därför och bakade lussebullar. Jag hade några paket saffran kvar och datumet på dessa hade gått ut tidigare i år. Det var kanske därför som bullarna inte blev så gula och fina som de ska bli.

De luktade och smakade saffran i alla fall och blev urgoda med mandalmassa i. 

Hugo kom hem och var stolt eftersom han hade fått beröm för sin redovisning i Social Studies. De hade gjort egna projekt och redovisade sitt arbete på ett presskonferens-liknande sätt igår. Hugo hade gjort ett arbete om King John och Magna Carta. Efter lektionen var det lunch och läraren gick då och letade efter Hugo. Hugos kompisar sa till honom att gå till lärarens rum och Hugge hann bli lite orolig och undrade varför läraren ville träffa just honom. Det visade sig att läraren bara ville ge beröm och frågade också om han fick använda Hugos arbete som exempel i sin undervisning.

Vi käkade en god fredagsmiddag hemma tillsammans för första gången på länge och gick på bio efteråt. Vi såg den nya Hunger Games-filmen som Chrille totalsågade. Vi andra tyckte den var helt OK.

Idag har vi varit och ätit lunch på KOI. Chrille åkte och spelade golf efter det. Barnen är i skolan just nu med sina kompisar och ser en musikalföreställning. Chrille och jag ska till amerikanska klubben och se stand-up ikväll med några av våra kompisar.

Obamas skola i Menteng

Idag var det utflykt på programmet. Min grupp från the Indonesian Heritage Society skulle ta en guidad tur genom Menteng - ett tjusigt område i centrala Jakarta. Vi träffades i Taman Suropati - en av de få parkerna som finns i staden.

På en skylt kunde man läsa att det finns 93 träd i parken. Det finns också sex tjusiga avant garde-skulpturer som har gjorts av konstnärer från de sex övriga länderna i ASEAN.

Amerikanskan Anita - även hon medlem i IHR, guidade oss. Hon är historiker och har bott i Menteng i många år och verkade vara mycket intresserad av arkitekturen i denna stadsdel.

Duvorna hade flera tillhåll i parken de med.

Området är det första med stadsplanering här i staden. (Antagligen också det enda om man tänker på hur det ser ut på andra håll). På 1920-talet fanns det tydligen över 200.000 expats här - företrädesvis från Holland, och de behövde alla någonstans att bo. Holländarna anlade då Menteng som en så kallad garden community - eller trädgårdsstad vill jag minnas att det heter på svenska. Husen är byggda i colonial art deco-stil, eller tropisk art deco-stil som är ett trevligare uttryck för denna arkitektur. Husen påminner om hus som byggdes i Holland på den tiden fast med tropiska inslag - såsom ventilationshål, branta tak och stora överhäng för att anpassa byggstilen till klimatet här.

I nedanstående hus bor Jakartas guvernör. Det bor även många ambassadörer och andra högdjur här.

Vi började promenaden vid guvernörens hus.

Huset på bilden nedan är ett typiskt hus från denna tid. Husen byggdes ofta som enplanshus.

Det finns lagar om kulturskydd här i landet, men de efterlevs tyvärr inte. Många hus har redan rivits och ersatts av nya vräkiga kåkar. Många hus står fortfarande bara och förfaller eftersom ägarna vill bygga större.

De nya husen ser ofta ut som de nedan. Det trista är att alla hus som byggs i staden ser ut så här ungefär och snart kommer man inte kunna se skillnad på olika stadsdelar här om man fortsätter att riva allt.

Det fanns en annan park i området med en stor näckrosdamm i. På kvällar och helger kommer mobila små restaurangvagnar hit och det är tydligen mycket folk här då.

Promenaden fortsatte...

... till bland annat guidens favorithus i området. Ett välbevarat hus som ligger på samma gata där den skola som Obama gick i ligger.

Redan utanför skolområdet möts man av denna skylt.

Man har även rest en staty till hans ära.

Han gick i denna skola mellan år 1969-71. Eftersom han är född år 1961 var han alltså åtta år när han började läsa här. Skolan är indonesisk och Obama fick tydligen gå upp väldigt tidigt på mornarna för att hinna läsa engelska med sin mamma innan skolan började.

Skolgården.

Vi besökte även en kyrka. Den kallas Gereja Ayam i folkmun vilket betyder kycklingkyrkan eftersom den har en tupp på taket.

Proclamation Museum stod också på programmet.

I detta hus författades och skrevs Indonesiens självständighetsförklaring av Sukarno, Hatta och Subardjo den 17 augusti 1945. Sukarno och Hatta blev senare Indonesiens förste president respektive förste vicepresident.

Sukarno skrev bland annat:
Proclamation
We the people of Indonesia 
Hereby declare the independence of Indonesia

Förklaringen, eller det kanske ska översättas som tillkännagivandet, skrevs sedan ut på maskin fick man lära sig på museet. 

Om man tittar noga på årtalet som står på förklaringen ser man att man har använt sig av japansk tideräkning. År 1945 var år 2005 enligt denna.

I detta hus bodde på den tiden Tadashi Maeda - en japansk amiral, eftersom japanerna ockuperade stora delar av Indonesien under andra världskriget. Efter att de båda atombomberna hade fällts över Japan; Hiroshima den 6 och Nagasaki den 9 augusti 1945, kapitulerade japanerna några dagar senare - den 14 augusti. Maeda såg då snabbt till att Indonesierna skulle skriva sin självständighetsförklaring så att inte holländarna och de allierade skulle få makten över landet igen.

Det finns fortfarande skyddsrum i trädgården.

Sista stället vi besökte idag var Rumah Cikini - även det ett tjusigt tidstypiskt och välbevarat hus.

Det ägs av en förmögen familj som bland annat har tjänat pengar på glasögon. Idag driver familjen en stiftelse som arbetar med utbildning. De har finansierat flera skolor i områden som drabbats på olika sätt - bland annat i Aceh-provinsen efter tsunamikatastrofen. På Rumah Cikini kunde vi shoppa loss och på så sätt bidra till att samla pengar till nya projekt. Vi blev där också bjudna på ett fantastiskt gott tamarindte.

Vi avslutade rundvandringen med en vietnamesisk lunch på Vietopia. Det var tur att vi hade bokat bord för det verkade vara ett mycket poppis ställe.

Jag hann med en bahasa-lektion på eftermiddagen innan det var dags att gå hem och laga middag. Idag blev det kassler med champinjonsås och potatismos vilket blev mycket uppskattat. Jag hittade kassler för första gången här i Jakan bara för några dagar sedan. 

Hugo var på sin första Coca Cola-tryout på eftermiddagen också och vi håller nu tummarna för att han ska komma med i laget i år.