Idag var det utflykt på programmet. Min grupp från the Indonesian Heritage Society skulle ta en guidad tur genom Menteng - ett tjusigt område i centrala Jakarta. Vi träffades i Taman Suropati - en av de få parkerna som finns i staden.
På en skylt kunde man läsa att det finns 93 träd i parken. Det finns också sex tjusiga avant garde-skulpturer som har gjorts av konstnärer från de sex övriga länderna i ASEAN.
Amerikanskan Anita - även hon medlem i IHR, guidade oss. Hon är historiker och har bott i Menteng i många år och verkade vara mycket intresserad av arkitekturen i denna stadsdel.
Duvorna hade flera tillhåll i parken de med.
Området är det första med stadsplanering här i staden. (Antagligen också det enda om man tänker på hur det ser ut på andra håll). På 1920-talet fanns det tydligen över 200.000 expats här - företrädesvis från Holland, och de behövde alla någonstans att bo. Holländarna anlade då Menteng som en så kallad garden community - eller trädgårdsstad vill jag minnas att det heter på svenska. Husen är byggda i colonial art deco-stil, eller tropisk art deco-stil som är ett trevligare uttryck för denna arkitektur. Husen påminner om hus som byggdes i Holland på den tiden fast med tropiska inslag - såsom ventilationshål, branta tak och stora överhäng för att anpassa byggstilen till klimatet här.
I nedanstående hus bor Jakartas guvernör. Det bor även många ambassadörer och andra högdjur här.
Vi började promenaden vid guvernörens hus.
Huset på bilden nedan är ett typiskt hus från denna tid. Husen byggdes ofta som enplanshus.
Det finns lagar om kulturskydd här i landet, men de efterlevs tyvärr inte. Många hus har redan rivits och ersatts av nya vräkiga kåkar. Många hus står fortfarande bara och förfaller eftersom ägarna vill bygga större.
De nya husen ser ofta ut som de nedan. Det trista är att alla hus som byggs i staden ser ut så här ungefär och snart kommer man inte kunna se skillnad på olika stadsdelar här om man fortsätter att riva allt.
Det fanns en annan park i området med en stor näckrosdamm i. På kvällar och helger kommer mobila små restaurangvagnar hit och det är tydligen mycket folk här då.
Promenaden fortsatte...
... till bland annat guidens favorithus i området. Ett välbevarat hus som ligger på samma gata där den skola som Obama gick i ligger.
Redan utanför skolområdet möts man av denna skylt.
Man har även rest en staty till hans ära.
Han gick i denna skola mellan år 1969-71. Eftersom han är född år 1961 var han alltså åtta år när han började läsa här. Skolan är indonesisk och Obama fick tydligen gå upp väldigt tidigt på mornarna för att hinna läsa engelska med sin mamma innan skolan började.
Skolgården.
Vi besökte även en kyrka. Den kallas Gereja Ayam i folkmun vilket betyder kycklingkyrkan eftersom den har en tupp på taket.
Proclamation Museum stod också på programmet.
I detta hus författades och skrevs Indonesiens självständighetsförklaring av Sukarno, Hatta och Subardjo den 17 augusti 1945. Sukarno och Hatta blev senare Indonesiens förste president respektive förste vicepresident.
Sukarno skrev bland annat:
Proclamation
We the people of Indonesia
Hereby declare the independence of Indonesia
Förklaringen, eller det kanske ska översättas som tillkännagivandet, skrevs sedan ut på maskin fick man lära sig på museet.
Om man tittar noga på årtalet som står på förklaringen ser man att man har använt sig av japansk tideräkning. År 1945 var år 2005 enligt denna.
I detta hus bodde på den tiden Tadashi Maeda - en japansk amiral, eftersom japanerna ockuperade stora delar av Indonesien under andra världskriget. Efter att de båda atombomberna hade fällts över Japan; Hiroshima den 6 och Nagasaki den 9 augusti 1945, kapitulerade japanerna några dagar senare - den 14 augusti. Maeda såg då snabbt till att Indonesierna skulle skriva sin självständighetsförklaring så att inte holländarna och de allierade skulle få makten över landet igen.
Det finns fortfarande skyddsrum i trädgården.
Sista stället vi besökte idag var Rumah Cikini - även det ett tjusigt tidstypiskt och välbevarat hus.
Det ägs av en förmögen familj som bland annat har tjänat pengar på glasögon. Idag driver familjen en stiftelse som arbetar med utbildning. De har finansierat flera skolor i områden som drabbats på olika sätt - bland annat i Aceh-provinsen efter tsunamikatastrofen. På Rumah Cikini kunde vi shoppa loss och på så sätt bidra till att samla pengar till nya projekt. Vi blev där också bjudna på ett fantastiskt gott tamarindte.
Vi avslutade rundvandringen med en vietnamesisk lunch på Vietopia. Det var tur att vi hade bokat bord för det verkade vara ett mycket poppis ställe.
Jag hann med en bahasa-lektion på eftermiddagen innan det var dags att gå hem och laga middag. Idag blev det kassler med champinjonsås och potatismos vilket blev mycket uppskattat. Jag hittade kassler för första gången här i Jakan bara för några dagar sedan.
Hugo var på sin första Coca Cola-tryout på eftermiddagen också och vi håller nu tummarna för att han ska komma med i laget i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar