Hemma igen....

Vi hade en fin förmiddag på hotellet innan det var dags att åka till flygplatsen. Chrille och jag hann med en morgonpromenad längs den långa stranden i Senggigi. Barnen sov in i det sista eftersom de hade varit uppe sent båda två kvällen innan. Vi väckte dem alldeles innan frukosten stängde så de skulle få lite mat i sig. De hann trots det med ett kort dopp...

.. och lekte herren på täppan.

Barnen tror ibland att de är tre år fortfarande....

Vi hann med en soto ayam på flygplatsen - det har blivit standard nu när vi flyger från Lombok. Vi var dock lite sena och de ropade faktiskt ut våra namn eftersom alla andra redan hade gått ombord på flygplanet. Vi lyfte i tid (kors i taket!) och fick vårt bagage först av alla hemma i Jakan igen. På rekordtid satt vi i bilen och färden hem tog bara 35 minuter vilket är en fantastisk tid.

Väl hemma igen fick vi så trista nyheter. Vår maid berättade att hennes barnbarn som föddes i mitten av september hade gått bort i lördags. Det var en sådan fin liten pojke som jag fick gosa med några gånger. Han hade börjat kräkas på fredagskvällen tydligen och när de åkte in med honom till sjukhuset på lördagen så dog han inom en timme. De vet inte riktigt vad han dog av bara att det var något med hjärnan och magen. Man blir så upprörd eftersom man undrar om han hade överlevt om han bott i ett annat land eller om föräldrarna hade haft råd med ordentlig sjukvård. Tänk om vi hade varit hemma och kunnat åka in med dem till sjukhuset. Eller kanske övertalat dem att åka in redan på fredagskvällen. Det är så tragiskt. Jag blir så oerhört ledsen för deras skull.

Barnen och Chrille är på bio just nu och ser på Thor. Jag valde att stanna hemma.