Igår söndag var vi på cykeltur. Vi började med att åka buss - uppför hela vägen, i cirka en timme.
Vi kom fram till vulkansjön Danau Batur som ligger på nordöstra Bali. Sjön har bildats i en gammal enorm vulkankrater i vilken det sedan har bildats nya aktiva vulkaner. I den djupa sjön finns det fiskodlingar och vattnet används även för bevattning.
Vi åt en indonesisk frukost bestående av fried rice och banana pancakes på Lakeview Restaurant och hade en fantastisk utsikt över landskapet.
I bakgrunden syns en av de nya aktiva vulkanerna Mount Batur som senast hade ett utbrott år 1968.
Därefter fick vi hoppa in i bussen igen som tog oss till en kaffeplantage.
Även andra växter odlades där. Vi fick lära oss se skillnaden på gurkmeja, ingefära och vild ingefära - sett från vänster på bilden.
Så här ser en vaniljväxt ut.
Vi fick även lära oss att kaffebönor kan vara manliga eller kvinnliga. De manliga är en sammansatt böna och 40% av bönorna är manliga. De är därför något finare.
Man producerade också världens dyraste kaffebönor på denna plantage - Luwakbönor. En kopp Luwakkaffe - kopi Luwak, kostar tydligen 40 USD i USA.
Till framställningen av dessa bönor behöver man små pälsdjur som heter just luwak. De käkar tydligen bara de minsta och finaste bönorna och smälter bara skalet. Bönan kommer sedan ut den naturliga vägen helt intakt men har då fermenterats och blivit ljusare och lättare under tiden i magen på djuren.
Bönorna tvättas och rostas sedan i 30 minuter över öppen eld.
Vi fick provsmaka plantagens produkter.
Luwakkaffet bryggdes vid bordet....
...men man fick även smaka en mängd andra drycker. Jag tyckte att kokoskaffet, ingefärsteet och citrongrästeet var de godaste.
Luwakkaffet var OK - kanske inte riktigt värt 40 USD koppen.
Vid utgången träffade vi på denna spindel - den var vänlig eftersom den var balinesisk.
Sen var det dags att välja ut en lämplig cykel.
Utrustade med cykelhjälm och sittskydd - en del av oss i alla fall, började vi cykla. Det gick mestadels nerför vilket var skönt i värmen. Det fläktade även behagligt eftersom vi cyklade på i ganska så rask takt.
Vi cyklade på vanliga bilvägar så det gällde att hålla ordenligt till vänster på de smala vägarna.
Vi fick även besöka en typisk balinesisk bostad. Här bor man i compounds i storfamiljer - vanligtvis föräldrar och deras söner. Döttrarna flyttar ut när de gifter sig.
I samband med varje val är det folkräkning. Resultatet skrivs ner på små skyltar som finns uppsatta utanför alla bostäder.
Just i detta compound bodde det fyra familjer.
Alla familjer har varsitt kök för att undvika bråk. Dessvärre verkade alla köken vara lika skitiga.
Maten lagas bara en gång om dagen - på morgonen, och med tanke på hygienen är det ett under att folk inte är sjuka precis hela tiden.
Man städar tydligen inte alls vilket ju syns. Vi var faktiskt helt chockade över hur smutsigt det var överallt.
De bodde och levde som man gjorde i Sverige för kanske 100 - 150 år sedan.
Bakom köken och sovdelarna hade man djur.
Och toaletter - två illaluktande hål i golvet för över 20 personer.
Det luktade även en hel del från grisstiorna. På Bali är folket hinduer och äter griskött.
Just dessa familjer hade inte så mycket lämplig mark för risodling utan de försörjde sig på att odla och sälja bambu. Nedan sitter farmor och bearbetar den.
Det var betydligt renare och snyggare i granncompoundet. Alla compund har dessutom varsitt tempel. Ju rikare man är desto större templeområde verkar man ha på sina ägor.
De äldsta i ett compund bodde flottast. Deras hus ligger högre än de andra bostadshusen och används även av brudpar på bröllopsnatten - farmor och farfar fick då flytta ut en natt. Vid trappan av detta hus gräver man även ner compoundets moderkakor eftersom man tror att dessa är tvillingar till de nyfödda bebisarna.
Cykelturen fortsatte med flera stopp för fotografering - här bland risfält. Ur en plätt på 10x10 meter får man ut cirka 25 kg ris och man skördar tre gånger om året här på Bali.
Vi fyllde på energidepåerna och åt banan vid ett jättelikt banyan-träd.
Nästan framme vid mål gick det helt plötsligt uppför en bra bit. Det var rejält svettigt och Engström riktigt firade att han hade orkat att ta sig upp för backen. När det var fem minuters cykling kvar fick man välja om man ville ta en extra träningsrunda med cykeln uppför i cirka 30 minuter till och eller om man ville ta den lätta vägen med busstransport sista biten till lunchstället. I vår grupp var det bra tre tyskar som tog den utmaningen.
Vi andra var tillräckligt trötta....
...och lät oss väl smaka av den balinesiska festmåltiden som serverades - vi åt fried noodles, gado-gado och sate ayam.
Vi hade avverkat totalt cirka 25 kilometer under dagen och var ganska så möra trots att det mestadels hade varit lätt cykling i nedförsbacke. Det är fascinerande också hur mycket folk det är som bor här på Bali - det ligger hus längs vägarna överallt så det är riktigt underhållande cykling.
Vi sov gott i natt och alla tyckte att det hade varit en mycket intressant och rolig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar