Småtråkigt i Jakan

Det är ganska så tomt på kompisar här i Jakan så barnen tycker att det har varit småtrist de senaste dagarna. Det är inte så kul att bara vara hemma. De går och lägger sig sent och vaknar inte före klockan 12 på dagarna vilket jag tycker är ganska så skönt eftersom jag passar då på att uträtta en massa ärenden medan de sover.

I tisdags jobbade Chrille bara halvdag då valmyndigheterna skulle utlysa vinnaren i presidentvalet och man ville undvika att folk hamnade i eventuella upplopp på väg hem från jobbet. Vi var därför ute och åt lunch tillsammans på Fook Yew i Gandaria eftersom det var min tur att bestämma restaurang. Fook Yew serverar god street food från Hong Kong och vi åt flera goda rätter - bland annat stekta nudlar och wokad aubergine med köttfärs.

Igår var jag och barnen på bio och såg The Fault in our Stars - en mycket deppig historia som jag grät mig igenom. Vi hann med en lunch på Paul innan och Sara beställde in en jättemacaron till efterrätt eftersom macaroner är hennes stora favoriter just nu.

Vi var ute på restis på kvällen också - hur lyxigt som helst! Jag hade nämligen presentkort på Tapas Movida som gick ut nu i juli. Vi beställde en massa goda tapas. Presentkorten vann jag tidigare i år på en golftävling.

Vi har gjort iording gästrummet också eftersom Renee och Big John kommer hit imorgon. Bokhyllan har tydligen också blivit städad....

Jag har fått en lättare släng av ryggskott - jag misstänker att jag lyfte min ryggsäck lite fel vid ett tillfälle. Jag kan därför inte börja träna riktigt ännu utan jag har bara simmat på mornarna för att stärka ryggmuskulaturen. Så även i morse och sen var det dags för mani-pedi. Barnen bara sov och sov. Sara blev överlycklig när hon vaknade då en av hennes kompisar nu också hade kommit hem. Hon åkte genast hem till henne och de skulle ut och shoppa på Lippo Mall tillsammans och därefter ha en sleepover. Sara hade lite pengar att spendera eftersom hon fick det i namnsdagspresent av oss häromdagen.

Hugo är bara hemma och skrotar idag. Han har inga kompisar på plats ännu. Idag sitter han och spelar PS4 online med Theo som flyttat til Seattle.

Årets Idul Fitri-gåvor till våra anställda är klara. Det är en hel del pengar som skall skänkas bort så här års. Till alla möjliga. En del lämnar tomma kuvert med sina namn på och förväntar sig innehåll i dem några dagar senare när de kommer tillbaka och ska hämta dem. Så gjorde till exempel de två killarna som kör ut vattnet. Vi ska även ge pengar till tidningsutköraren, brevbäraren, sophämtaren och vakterna. Till våra tre vakter som jobbar hos oss ger vi en hel del pengar och de ska också få varsin chokladask. Vi har dessutom områdets vakter som är 13 till antalet (!) och de har tidigt skickat en lista med allas namn på. De ska få en klumpsumma av oss. Vår chaffis, maid och poolkille får mest. Jag har även köpt böcker till deras barn.

Torrperioden i år är inte speciellt torr. Det regnar varje dag. Inte så mycket med tillräckligt för att det ska bli lite svalare. Vädret är toppen med andra ord.

Hej då Grekland

I fredags lämnade vi Naxos på  morgonen. Vi tog en färja till Pireus och började vår långa resa hem.

Vi hade denna gång bokat första klass-biljetter ombord och kunde sitta i den fina loungen som låg längst fram på båten. Vi trodde att det skulle bli skönt att sitta inomhus och slippa blåsten, men det var rena rama cirkusen där inne. Det var en hel del barn som sprang omkring och några bebisar turades om att skrika precis hela tiden. Man undrar vad föräldrarna gör för fel. Vi fick dessutom lyssna på Big Bang Theory på ryska och njuta av norsk barnfilm i flera timmar. En norsk pappa placerade sina tre barn bredvid oss, satte på en film på högsta volym på en ipad och gick därifrån. Folk har ju ingen hyfs! Hörlurar borde vara obligatoriskt.

Tillbaka i Aten gick vi ut på stan en sväng.

Sara shoppade armband med grekiska ögon på till sina kompisar.

Vi åt en sista grekisk middag.

Barnen delade på en grilltallrik för två men den var så stor och skulle nog ha räckt till tre eller fyra personer också.

Det var fullt med folk på stan och vi stannade till flera gånger då det bjöds på gatuunderhållning. Killen som bollade runt med en stor glasboll var duktig.

Acropolis i solnedgången.

Afrikansk musik.

Vi avslutade fredagskvällen på en bar i närheten av vårt hotell eftersom Sara hade sett en skylt där de gjorde reklam för pink lemonade. Jag var sugen på en kaffe så vi slog oss ner där. De serverade dessvärre inte kaffe och lemonaden var slut. Servitrisen klämde fram ett glas med lemonad till slut men den smakade mest sprite.

Jag var tidigt uppe på lördagen och åt en frukost med denna fantastiska utsikt eftersom hotellet frukostmatsal låg på en takterass.

Hotell Adonis har ett fantastiskt läge i den gamla staden men det går knappt att vända sig i rummen eftersom de är så små.  Hotellet duger dock alldeles ypperligt för en natt.

Vi mellanlandade i Doha och fick en rejält överraskning då våra namn inte fanns på listan över passagerare som skulle med vårt flyg till Jakarta. Det var väldigt konstigt med tanke på att vi till och med hade förbokat platser då vi köpte våra biljetter. Vi hade också boardingkort eftersom vi checkat in för denna flight redan i Aten åtta timmar tidigare. 

Vi kom i alla fall inte med eftersom planet var överbokat med åtta personer. Vi blev ombokade till ett senare plan och fick flyga klockan 02:00 istället för klockan 20:00 som planerat. Vi fick lämna flygplatsen några timmar och kunde sträcka ut oss på ett hotell i centala Doha. Vi käkade middag på hotellet och det var flera flyggäster där som alla hade råkat ut för samma sak som vi.

Barnen var överlyckliga eftersom vi fick flyga business hem - jag hade krävt det. Flighten var dessutom ett direktflyg till Jakarta och vi slapp en mellanlandning i KL som vi skulle ha haft om vi hade tagit det tidigare planet. Vi förlorade bara fyra timmar så det var inte så farligt.

Barnen sov hela vägen och missade därför både den fina middagen och frukosten. Man fick bland annat jordgubbssmoothie, blueberry pancakes och mycket gott kaffe på morgonen.

Det var härligt att komma hem till Chrille på söndagseftermiddagen. Vi gick på bio och såg Planet of the Apes första kvällen. Jag stupade sedan i säng medan barnen var uppe och spökade som vanligt. Igår hämtade jag tio skjortor som jag låtit sy upp till Chrille och de blev så snygga allihopa.

Idag ska man tydligen hålla sig inomhus eftersom valmyndigheten nu har räknat alla röster och ska utlysa vem som vann valet som hölls den nionde juli här i Indonesien. Båda presidentkandidaterna har utnämt sig själva till vinnare men siffrorna tyder på att Jokowi har vunnit. Den andre killen, general Prabowo, vägrar att ge sig. Det finns risk för upplopp.

Sista dagen på Naxos

Det var moln och även lite regn idag - för första gången på hela vår vistelse här i Grekland.

Vi kände inte riktigt för att gå till stranden utan tänkte ta en tur in till stan istället. Vi köpte bussbiljetter och ställde oss vid närmaste busshållplats för att vänta på bussen. Det finns ingen tidtabell som gäller - bussarna går när de vill med cirka 20 minuters mellanrum. Vi väntade och efter en stund kom så buss nummer ett. Den stannade dock inte vid vår hållplats utan fortsatte vidare eftersom det redan var fullt med folk på bussen. Vi väntade en bra stund på buss nummer två. När vi hade väntat i en sammanlagt en timme gav vi upp. Det hade då dessutom klarnat upp och vi bestämde oss för att gå till beachen istället.

Vi gick bort till samma ställe som igår - till vår sten vid Agia Anna-stranden. Barnen hoppade från stenen.

Vi träffade Lise och gänget inne i stan på kvällen och åt en sista middag här på Naxos tillsammans. Vi satte oss på en fin restaurang i den gamla staden. Vi var de första gästerna där för kvällen trots att klockan var 19:30. Så småningom kom det fler människor.

Fin dekoration i restaurangen.

Det har varit toppen att träffa familjen Hjelmström här. Vi har redan sagt att vi ska ta en grekisk middag hemma i Jakarta tillsammans tså att Chrille också får vara med.

Gränderna i gamla stan är fulla med restauranger och affärer. Det är så mysigt här.

Små roliga prästskulpturer kunde man köpa i en av affärerna.

Imorgon är det uppstigning tidigt eftersom vår båt till Aten går redan klockan 09:30.

Härlig beach-dag

Det blev en skön och kul dag på stranden idag även om det var lite gnäll från barnen i morse om att det börjar bli lite tråkigt nu. Jag tyckte att de gott kunde engagera sig lite själva och hitta på någonting att göra och inte hela tiden vänta på att det roliga ska serveras dem.
Vi promenerade bort till Agia Anna-stranden och åt lunch på en av restaurangerna där. Vi spelade några omgångar skitgubbe också.

Vi gick sedan bort till den södra delen av stranden.

Lise och gänget anslöt en liten stund senare och vi låg och stekte oss på de fina klipporna.

Vi badade och snorklade lite längs stenarna men såg knappt någon fisk alls. Är Medelhavet helt utfiskat undrar man ju. Det enda man ser under vattenytan är sjöborrar. Vi flyttade på två stycken som låg i vattnet i närheten av oss så att vi slapp trampa på dem när vi skulle i och bada.

På kvällen var vi inne i stan igen. Vi åt en grekisk middag på en enklare restaurang som vi trodde var bra eftersom det alltid är fullt med folk där. Förrätterna vi beställde var alla jättegoda - speciellt de stora baconlindade aubergineskivorna som var fyllda med fetaost och gratinerade i en tomatsås. Min huvudrätt slapp jag betala för eftersom den var alldeles kall och inte speciellt god. Jag blev irriterad på kyparen som ansåg att jag hade problem. Jag svarade att han var oprofessionell som ansåg att gästerna var de som hade problem när maten inte var bra. Jag trodde dessutom att jag hade fått in min bordgrannes mat eftersom en tjej nyligen hade skickat ut en rätt som såg precis ut som den jag hade fått in. Hugos biff var nog ingen biff heller utan en fläskkotlett.

Vi gick bort till Apollotemplet...

...som ligger på en höjd vid strandpromenaden.

Man hade en riktig vykortsvy över staden därifrån.

Sara tog många självisar.

Skitläskig körning

Vi hyrde en bil - den fulaste bilen i världen enligt Sara, och var på utflykt med Lise och gänget hela dagen igår. Första stoppet var ett olivpresseri i byn Eggares. Olle körde framför mig hela tiden och körde först lite fel inne i byn och vi fick lirka oss igenom oerhört smala gränder och dessutom vända på en femöring för att komma fram. Jag var svettig bara efter det.
Olivpresseriet var inte igång längre utan man visade bara hur olivoljetillverkning gick till före maskinernas tid.

Först malde man oliverna med denna stora sten. Varje familj hade mellan 20-30 träd och man producerade själv all den olja man behövde under året.

Det gick åt cirka sju kilo oliver för att få fram en liter olivolja på den tiden. Idag - då man har en mer effektiv tillverkning, går det bara åt fyra kilo oliver per liter olja.

De malda oliverna lade man sedan i påsar vävda av gethår och man pressade sedan allihopa i pressar för att få fram oljan ur frukterna.

Av oljan tillverkade man även tvålar och schampo. Nedan syns olika modeller av oljelampor.

Det finns många olika olivsorter.

Efter den korta rundturen kunde vi köpa olika olivprodukter i caféet. Vi både fikade och handlade. Jag köpte bland annat en olivmarmelad som ska vara god till kött.

På ett fält precis utanför presseriet höll man på att ta in årets lökskörd.

Från Eggares till den lilla fiskebyn Apollonas var det sedan inte så långt. Bara tre mil eller så. Vi satsade på att ta kustvägen längs öns norra kust i hopp om att få se fina vyer. Och fina vyer såg vi eftersom vi snart kom till ett bergigt område. Fy farao vad brant det var emellanåt. Det var riktigt läskigt. Jag koncentrerade mig på vägen för att slippa känna svindel. Det läskigaste var de branta stigningarna där jag ibland var tvungen att växla ner i en skarp kurva för att bilen skulle orka köra upp. Usch. Jag var alldeles skakig i benen när vi väl kom fram. En timme hade det tagit att köra de 30 kilometrarna. Olle som körde den andra bilen hade också tyckt att det hade varit nervöst. Det blev lunch på en riktig turistfälla vid vattnet.

Byn Apollonas är tydligen ett ställe man besöker då man tar en guidad rundtur på ön. Maten på restaurangen var ganska dålig och vi misstänkte att ägarna inte räknar med att folk ska komma tillbaka. Med tanke på hur jobbigt det hade varit att ta sig dit åker folk nog till den lilla fiskebyn på öns nordöstra kust bara en gång. Skönt att man inte bor där.

När det var dags att ge sig av därifrån förhörde vi oss om bergvägen var lika läskig. Ja fick vi som svar, den är sämre än kustvägen sa man dessutom. Vi chansade och tog den ändå. Vi gjorde ett stopp på en av de högsta punkterna. Vår fula gula bil syns på bilden nedan.

Kvaliteten på vägen var kanske sämre än kustvägens fina asfalterade vägar, men den upplevdes inte som lika läskig eftersom man inte såg att det sluttade så brant ner mot havet. Det var dock fortfarande brant men jag tittade på vägen hela tiden och klarade av det benet av utflykten också. 

Kraftverk. Från igår och idag på toppen.

Vi stannade även till i byn Halki som ligger mitt på ön. Då kunde jag andas ut eftersom vi då hade lämmnat den bergiga delen av ön. Byn är en konstnärsby och många av husen såg mer italienska eller franska ut. Många av affärerna var stängda eftersom man stänger för siesta mitt på dagen när det är som varmast.

Spritbränneriet hade dock öppet. Här tillverkade man Naxos kända citronsprit Kitron.

I museidelen kunde man se hur sprittillverkningen gick till i slutet av 1800-talet då man började tillverka drycken.

På vägen hem stannade vi till i det fina hus som Lise och Olle bor i på sin semester. Barnen badade i poolen en stund.

Huset låg högt i en sluttning med utsikt över Naxosbukten. 

På kvällen var vi lite möra - framför allt jag, efter dagens strapatser så vi tog bilen ner till Plaka-stranden och åt middag på en mexikansk restaurang. Man måste ju variera kosten lite granna.

Idag var jag ute på min morgonpromenad igen och gjorde gympa med efterföljande morgondopp.

Så härligt!

Dessa morgonpromenader kommer jag att minnas länge.

Väl hemma igen var det dags för en snabbdusch och frukost med knoddarna.

Vår frukostmatsal är inte stor och det är tajt mellan borden. Idag satt ett grekiskt par bredvid oss och mannen i sällskapet smaskade något alldeles förskräckligt. Vi kunde knappt hålla oss för skratt. Hugo tappade aptiten sa han.