Sista dagen med gänget

Persikor och nektariner äter vi nästan aldrig nuförtiden då det är så dyrt att köpa det i Jakarta. Här nere i Grekland äter vi därför minst en om dagen och njuter.

Igår onsdag var det sista dagen med gänget. Vi softade på förmiddagen eftersom det var vad barnen ville och åt sedan lunch i en restaurang på torget i vår lilla fiskeby.

Vi tog sedan en badbåt till en strand på Naousa-buktens andra sida - Lagkeri.

I bakgrunden skymtar man ön Naxos dit vi ska åka på lördag. Det blir alltså inte någon längre tur då eftersom det är nära dit.

Stranden var en riktigt fin naturstrand och om man ville kunde man sola och bada naken där.

Hugo och Gustav höll på att skratta ihjäl sig eftersom det låg ett naket par precis vid piren där båten lade till Det var annars ganska så folktomt och vi såg bara ett par nakna män som gick omkring i vattnet. Vi badade länge i det fina vattnet som var ganska så varmt dessutom. Vi såg några sjöborrar och de yngre i vårt sällskap badade därför med flippisarna på för säkerhets skull. Den söndercurlade generationen som är rädd för allt...

Naousa sett från vattnet.

På kvällen var vi tillbaka inne i byn...

...och gick till vår favoritrestaurang.

Ninni, Hugo och jag åt en av restaurangens specialrätter - kalvkind, som visade sig vara ett riktigt långkok. Köttet var jättemört och fint och vinsåsen smakade hemlagat gott. De bjöd på profiteroles till efterrätt, men det var inte alla som tyckte om det.

Vi gick därför till munkstället på hörnan och åt munkar i chokladsås istället.

Detta ställe säljer i princip bara dessa munkar.

Så gott! Det fanns ett konditori vägg i vägg så Gustav och Klara åt creme brule därifrån istället. Vi måste gå tillbaka till detta efterrättsparadis en annan gång också eftersom det fanns så mycket gott att välja på.

Sen shoppade Klara armband på Dantes Deo - ett namn som Gustav och Hugo hade så kul åt eftersom de känner en kille som heter Dante.

Vi såg första halvlek av matchen mellan Argentina - Holland tillsammans på vårt rum men eftersom matchen var lite seg gav vi upp i halvtid och fick veta slutresultatet först imorse. Idag började vi dagen med en frukost allihopa innan det var dags för Helena, Gustav och Klara att åka till färjan som skulle ta dem till Aten eftersom de var tvungna att återvända hem. 

Nu syns vi antagligen inte på ett helt år. Det känns trist att behöva säga det eftersom ett år är så lång tid. Ha det så gott och stort tack för denna fina semestervecka vi har haft tillsammans.